Nr 23/365 foton 2013. Tema: Citrus.

Sidan 95 av 544. Har jag verkligen skrivit detta? Denna styltiga, omständliga, gnälliga, tjatiga skoluppsats? Det var visserligen nästan ett år, eller i alla fall ett halvår, sedan just de här sidorna skrevs. Men ändå, jag skäms och stryker, rodnar och stryker. I min ursprungliga utskrift som sitter i två pärmar har jag nu kommit till sidan 135. Men i det redigerade worddokumentet befinner jag mig fortfarande  på sid 95, tack vare all text som tagits bort. 40 hela sidor närmare bestämt. Hur många procent har jag strukit då? 30% om jag bara räknar med det jag hunnit redigera hittills. Inte så dåligt.

När jag kände mig som mest misslyckad idag hittade jag gårdagens visdomsord från Advice to writers på Twitter:

”Du måste lära dig att övervinna din helt naturliga och ändamålsenliga avsky för ditt eget arbete. ”  WILLIAM GIBSON #

Lite senare läste jag dagens citat:

”Skriv om! The bästa skrivrådet jag fick var: ”Skriv om det!” Många redaktörer sa så. De hade rätt allihop. Att skriva handlar egentligen om att skriva om – göra historien bättre, tydligare, sannare.” ROBERT LIPSYTE

Visst är han/hon vacker. Men full av fästingar. Och begiven på tulpaner, rosor, fruktträd och det mesta av allt det som jag vill ha ifred i trädgården.

Därför har Odd byggt ett två meter högt stängsel runt om, och vi har varit förskonade från rådjur de senaste fyra åren. Frihet från fästingar och borreliasmitta är nästan lika viktigt som att få ha blommorna ifred. Barnbarnen kan leka och rulla runt på gräsmattan utan risk.

Räkneexempel: Om 28 sidor av 553 är redigerade efter 14 dagar, hur länge dröjer det då innan alla sidorna är redigerade?

Hm. Två sidor om dagen… det betyder att jag är färdig … men herregud det håller ju absolut inte!

Fast egentligen har jag ju inte gjort bara två sidor om dagen. Jag har suttit ner med mina två tjocka manuspärmar och skrivit alla ändringar jag vill göra i marginalen med rödpenna. Hälften är redan genomgånget. Bara att skriva in ändringarna i Scrivener och sedan kopiera in i Wordmanuset. Det är där jag har hunnit till sidan 28 nu ikväll.

Det ska nog hinnas med till påsk i alla fall.

Jag vill inte klaga. Jag hatar gnälliga människor som hänger upp sig på allt negativt och glömmer bort vilken ofattbar tur det är att vi lever just nu, just här. Två gånger idag har jag varit ute på promenad i kylan och solen för att få igång det positiva tänkandet. Kameran fick följa med, ljuset var fint.

Men. Två månader till med den här kylan? Tre månader till innan vårfåglarna börjar kvittra och fåren börjar lamma? Fyra månader till innan vi kan sjösätta båten?

Jo, det är klart jag står ut. Det går inte ens någon nöd på mig. Jag har ju ett manus att redigera, ett jobb att sköta, en familj att bry mig om.

 Och på måndag börjar Zumban igen i gamla skolan, och ska pågå hela våren två gånger i veckan.

FOto nr 19/365 foton 2013. Tema: I väntan på.

Jag har ju sagt förut att jag är väldigt svag för Leif G W Persson, som den person han verkar vara. Hans böcker är jag inte lika svag för, har faktiskt inte läst ut en enda.

Nu har jag hittat hans dotter Malin Persson Giolito blogg på Piratförlaget.  Och hetsläst i en timme istället för att redigera. Så bra är hon, så fängslande skriver hon.

Länken går till ett inlägg om kvinnors fölrfattardrömmar, men det finns många fynd i listan på hennes inlägg.

Läs det senaste också, det är ett ljus i mörkerdiskussionen om fattigdom.

Nr 15/365 foton 2013. Tema: Kapell

Ambitionsnivån på mitt fotograferandet (och bloggande) har verkligen lagt sig på en riktigt låg nivå. Men det struntar jag i just nu, huvudsaken att jag inte halkar efter, att det blir något fotat varje dag, även om det bara blir med mobilen. Och att jag hinner redigera mitt manus lite varje dag också.

Idag har jag varit i konstnären Ewa Evers atelje i Bleket på Tjörn och blivit instruerad i screentryckningsteknik. Vi kom att prata om vad man lämnar efter sig av sina skapelser till sinaefterkommande, och vilket ok det kan bli. Tänk bara alla bilder, alla tavlor, alla skapelser av olika slag som samlas på hårddiskar och i skåp och lådor. Generation efter generation.

Man måste helt enkelt göra sig av med det mesta. Ofta är det ju själva skapelseprocessen som är det roliga.

Fast jag  är i alla fall väldigt glad att jag har min morfars gesällprov, ett vackert skrivbord, i min skrivlya. Och sängen min mamma föddes i 1919. (Även om den just nu står i garaget.) Källaren är full av kreationer som kanske borde slängas, bara inte just nu.

Och idag har jag fyllt på. Ewa och hennes man ska flytta till en lägenhet och säljer av en massa fina och spännande saker på Tradera. Den här amerikaklockan från 1880 kunde jag inte motstå. 

18/365 foton 2013. Tema: Tiden

 Mitt emot Ewas hus stod den här lilla fiskebåten parkerad inne i en trädgård. Det får blir bild nr 17/365 foton 2013. Tema: Vila

Idag är jag egentligen alldeles för trött för att blogga, så det blir bara en bild till fotoutmaningen 365 foton 2013. Igår körde vi bil till Hovmantorp och idag körde vi hem igen. Det känns låååångt. På vägen genom Småland passerar vi den lilla orten Ör, och där finns Sveriges roligaste oljebolag. Passar perfekt till tema Duo, min bild nr 14 i 365 foton.

Hemma igen efter treårskalas med ca 23 barn i olika åldrar och ca 22 vuxna.  (Som vuxen räknas man ungefär tills man fyllt 60, sen är man en gammal person.)

Konstigt att man blir så väldigt trött efter några timmar med glada barn? Det var varken bråkigt eller busigt, ändå sitter jag här helt utmattad framför brasan och orkar bara läsa.

Vadå, det är ju en ordinär förskolegrupp, sa min syster förskolepedagogen oförstående.

Pappa N hade bakat en fantastisk tårta. Tiny ville ha Spiderman men han tyckte att Barbapapa var lite mer lättbakad.

Mamma L hade gjort en massa goda pizzor och en plåt kärleksmums.

Odd och jag bidrog med en långpanna morotskaka, med glasyr av smör och Philadelphiaost, smaksatt med äkta vanilj och citron, garnerad med nonstop.

Tiny skrek argt när hon såg den. ”Ta bort den!”

Stackarn, det blev plötsligt för mycket. Alla förberedelser, all förväntan, inte konstigt att 3-årstrotset gick i vågor hela förmiddagen innan gästerna äntligen kom. 

365 foton 2013, nr 13. Bakverk. Samt 16/365 tema: Trött.

Igår natt fick jag för första gången uppleva det där miraklet som jag bara har läst om. Jag somnade med ett problem i bakhuvudet och vaknade mitt i natten klarvaken med fyra ord i skallen. Fyra ord som jag aldrig tänkt förut. Fyra ord som var svaret på mitt problem.

Tyvärr kan jag inte avslöja dem här, sorry. Men jag ska maila till Ann Ljungberg och berätta.

Nu har jag löst uppgiften att formulera min romans innersta syfte och mening i bara fyra ord. Som jag har kämpat med det under hela manusskrivandet. Under tiden har syftet och meningen ändrat sig. Det har handlat om hämnd och arvssynd, om avundsjuka och moderskärlek osv osv. Nu har min hjärna kokat ihop det till en perfekt mening på fyra ord. SÅ perfekt att jag är starkt frestad att byta titel på hela romanen till detta. Vi får väl se. 😉

Dagens citat i bloggen Advice to Writers passar så bra idag:

Writing a novel is like driving a car at night. You can only see as far as your headlights, but you can make the whole trip that way.

E. L. DOCTOROW

(Min översättning: Att skriva en roman är som att köra bil på natten. Du ser bara vägen så långt som helljuset når, men du kan fortsätta på det viset ända till målet.)

Nästa steg är att A: att skriva en ”elevator pitch” om bokens innehåll. Dvs en  text som beskriver bokens innehåll så kort att man hinner berätta det för någon i en hiss.

B: Skriva ett textstycke som skulle passa som baksidestext på boken, om den vore tryckt.

Sen kan jag kasta mig in i själva redigeringen av det skrivna, scen för scen. Med hjälp av mina fyra magiska ord har jag redan insett att en av karaktärerna behöver MYCKET mer utrymme.

Nedan min trognaste skrivarcoach. Ligger vid mina fötter tills jag har skrivit färdigt. Hur sent det än är. 365 foton/Nr 11 Avslappnat.

Och här kommer nr 12 också, tema: Grupp