Vad ger mig livslust?

Just nu finns det bara ett svar: SOMMAR! Med allt vad det innebär av båtliv, barnbarn, krabbfiske, ljusa kvällar, sol och värme, blommor, grillmiddagar, uteliv. Ja, alltså att vara utomhus. Jag lever utomhus på sommaren. I min trädgård bland pioner och rosor, i mitt fina växthus eller bara ute i största allmänhet.

Under förra året tog jag enligt mitt fotoprogram Lightroom 304 bilder av lille L. Det låter väldigt lite, men å andra sidan är jag rätt kritisk när det gäller fotografier, jag raderar säkert 75% av alla jag tar.

Den här bilden är inte riktigt skarp, så det förvånar mig att den finns kvar. Men jag kunde väl inte motstå den där blicken. Spelevinkblicken.

I lördags när vi träffades för att äta födelsedagslunch för hans pappa i Göteborg sa han:

”Fammor, jag har saknat dig!”

Är det konstigt att man blir svag i knäna och smälter?

Det är klart att man kan fira utan mat.

Det har jag gjort idag. Tvillingarna, dvs mamma L och pappa L firades på 33-årsdagen med familjelunch på Café Cava på Olivedalsgatan. Vi blev 9 vuxna och 5 barn, och vi hade en jättemysig timme tillsammans med presentuppackning och allmänt kaos, som vanligt.
Jag sörplade på min pulversoppa, persika dagen till ära. Jag tror inte jag hade haft ett dugg roligare med lasagne eller pasta istället.

Efter lunchen målade några av oss keramik på  Pick’nPaint, som är ett riktigt roligt ställe, verkligen värt ett besök! Det går till så att man väljer bland färdiga, oglaserade keramiksaker som man målar med porslinsfärger. Efter två veckor kan man hämta sin färdigbrända keramik som nu är vackert glaserad.
Lille L hittade genast en döskalle bland alla valmöjligheter, flickorna valde glassstrutar och små keramikdjur. Kanske var lille L, snart 4, i yngsta laget. Han tröttnade rätt fort och beordrade mig att måla klart hans döskalle. Sen ville han i alla fall måla en glass också, och den fick farfar avsluta.

Efter tre timmar hade vi målat tio saker som lämnades kvar för att brännas i ”den magiska ugnen”. Om två veckor ska jag hämta ut mästerverken. 🙂

– Posted using BlogPress from my iPad

Idag har jag haft en telefontimme på Skype med min coach Eva som bor i Chicago, och jag vet precis vem jag skulle vilja likna. Fast inte nu, utan om sådär 25 år.

Eva föreslog nämligen idag att vi skulle göra en visualisering, där jag skulle få träffa mig själv som gammal. Jag satte mig bekvämt tillrätta i stolen, Eva började med en avslappningsövning, och snart fick jag möta och prata med mig själv som 85-åring. Jag var inte hypnotiserad, men kanske i ett förstadium, djupt avslappnad.
Visualiseringen går till så att Eva frågar vad jag ser och vad jag hör, och jag svarar.

Jag fick beskriva hur 85-åringen som är jag ser ut, vad hon svarar på mina frågor, hur hennes hem ser ut osv. Det är alltså mina egna inre bilder och önskningar om framtiden som blir tydliga, tankar jag har tänkt men inte uppmärksammat själv. Jag kommer ihåg precis allt som hände under den här visualiseringen. Det konstiga är att det kändes precis som om jag var därinne i mitt framtida hem, det kändes inte alls som min egen fantasi fast det naturligtvis var just det.

I mitt nu, idag, vill jag verkligen inte likna någon annan. Jag försöker aktivt låta bli. Pressen finns överallt, att jämföra sig med andras kroppar, framgång och lycka. Eller med andra bloggare för den delen.Det spelar ingen roll om jag har 100 eller 1000 besökare på Farmorsbloggen, den är lika värdefull för mig vilket som. Och det är det viktiga.
På Lyckobloggen kan du läsa om ny forskning som visar att barn blir olyckliga av reklam, just för att de jämför sig med omöjliga förebilder.

När jag ska beskriva för en ny bekantskap hur vi bor och lever, brukar jag drabbas av väldigt motstridiga känslor. Hur mycket ska jag berätta? Ska jag beskriva precis som det är, eller dra bort en del av det mest idylliska?

Jag behöver kanske inte berätta att vi har får? Eller att vi bor bara fem minuter från vår båtplats?

Men sen berättar jag ändå som det är. Om vår lilla ö dit man bara kan komma med färja. Om hur jag har min arbetsplats tvärs över gårdsplanen. Om barn och barnbarn och hund och lammungar och kvällsturer med båten efter jobbet.

Det fyller mig med glädje och tacksamhet att berätta.  Jag målar upp en bild av det som är fint och underbart, och njuter av min ofattbara tur i livet.

Fast jag tiger förstås om det svåra och besvärliga. Inte berättar jag om helvetesåren med barnens miserabla skolgång, om skolskjutsbråk och bygglovstvister med badgäster eller trängseln och färjköerna under sommaren.  

Numera förstår jag att så här är det för de flesta. Jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag skönmålar lite. Det ingår. Alla gör det.  🙂

Den här frågan borde man ställa sig varje morgon, och svara på varje kväll. Vad gör mig glad idag?

NU ska du få en liten användbar gåva av mig. 🙂  En sammanfattning av tekniker du kan använda för att bli lyckligare. De är sammanställda av LyckoBloggen, en väldigt bra blogg som jag ofta läser. Den bygger på modern lyckoforskning och skrivs av forskare vid Umeå Universitet. Läs den! Där står väldigt många kloka ord och bra, handfasta råd om hur man gör för att vårda sitt känsloliv. Lika viktigt som att ta hand om sin kropp!

För egen del är jag nu varje dag lycklig över att mamma A och barnet i hennes mage mår bra. Om några veckor blir jag mormor igen. Fem barnbarn, vilken otrolig lycka!

Dessutom är jag glad över att det regnar och fåglarna kvittrar på morgonen. Äntligen, äntligen blir det vår. Det känns i luften, det märks varje morgon när det är lite ljusare för var dag vi går morgonpromenaden med Sigge.

Jag har också ett nytt personligt projekt som jag snart ska berätta mer om och som fyller mig med glädje och förväntan!

Det är en svår fråga, precis som Ewa skrev i sin kommentar. Men det känns viktigt hitta och skrota de där tankarna som bara ställer till det för mig. Som gör livet svårare eller tristare än nödvändigt. Jag vill inte bli en ”bättre” människa, vem skulle bedöma det? Nej, men jag vill gärna bli en lyckligare människa. En som har slutit fred med mig själv och flyter nöjd genom livet. Med energi och kraft till övers för andra istället för att bekymra mig om jag, jag, jag.

Såg du programmet Lyckojakten i SVT den 19/1? Jag såg programmet på SVTPlay igår kväll, eftersom jag såg att lyckoforskarna från Umeå universitet skulle vara med. De som bla skriver Lyckobloggen, som är så himla bra! Första avsnittet av programmet var helt OK, även om jag inte är så värst förtjust i stilen som den hurtiga och klämkäckt svärande programledaren körde. Men gästerna var intressanta. Till exempel kvinnan som inte inte hade talat med sin tvillingsyster på fyra år, och som ringde ett förlåtelsesamtal. Tårarna rann på mig så jag blev nästan blind och blev tvungen att se just det avsnittet om igen. Nu har jag alltså två TV-program jag måste följa. Solsidan och Lyckojakten. Tur att jag har min Ipad så jag kan titta när jag vill.

Åter till Farmorsfrågan. Ursäkta, men jag har ändrat mig. Följande sanningar om mig själv är mogna att bytas ut. Jag vill inte vara en envis entreprenör och ledare. Jag är en drömmare och konstnär. Jag vill inte vara den som alltid bestämmer och står i centrum. Jag vill vara ifred och iaktta. Jag är inte modig, otålig och rastlös. Jag är feg, långsam och behöver mycket tid. Jag är inte ovanligt ego och självupptagen. Min familj betyder mest av allt.

Vilka livsmål är det dags att byta ut?

Jag ska inte bli en gammal 100-årig tant som bor ensam i mitt hus på Flatön.

Det har i och för sig aldrig varit något livsmål. Men jag har alltid sagt att jag ska bo kvar här i hela mitt liv.

Det är jag inte så säker på längre.

Platsen där jag bor har blivit mindre viktig. Människorna i mitt liv betyder allt mer. Den väg du går ensam leder bara bort.

Det är inte heller viktigt att bli framgångsrik eller ens rik.

Däremot är det viktigt att njuta av livet, att skapa, skratta och ha roligt. Att älska. Varje återstående dag.

När blev jag senast riktigt glad och stolt? Det första jag kommer att tänka på är berömmet jag fick av DN-fotografen Robert Henriksson på bloggen Fotosöndag. Av de fyra bilder han valde ut bland alla hundratals inskickade bilder, var två mina!

Jag kan återkalla känslan när som helst. Jag var inte alls förberedd, läste bara den där artikeln lite halvt engagerad,  det var ändå spännande att läsa hur en yrkesfotograf ser på sitt arbete. Och så på slutet  fanns plötsligt mina bilder där, med hans kommentarer och beröm. Det var en glädjechock jag inte glömmer i första taget!

Jag kan känna den där varma, glada, starka känslan igen så fort jag tänker på artikeln. Det kallas för ankring, och Susanne Pettersson har skrivit om det i sin bok ”Ta fram kraften inom dig.”  Tanken på artikeln kopplas ihop med (ankras) med känslan av glädje och stolthet. På idrottsspråk kallas det också för ”triggers”. Om jag nu vill framkalla ett positivt tillstånd inombords  i någon helt annan situation, behöver jag bara tänka på fotoartikeln. Kanske ska jag tala inför många människor, eller göra en viktig presentation. Ankring är ett väldigt användbart verktyg  för att peppa sig själv.

Tänk efter när det kändes härligt att vara du, och lagra de minnena extra noga!

Vad har jag för mål för min fritid det här året?

Den var lätt. Jag ska ha roligt på min fritid. Det betyder att göra roliga saker med Odd, med mina barn och barnbarn eller för mig själv.

Här kommer en lista, men den är inte färdig :

Glasmålningskurs hos Ewa Evers, keramikkurs med stora A i sommar, lära mig dansa tango i juli på Krokstrandsfestivalen  Man Must Dance med Odd, övernattningsresa med barnbarnen i båten, Kinaresa i vår med Odd, fortsättningskurs i foto i sommar, göra färdigt mammas memoarbok, bo i båten två veckor, bara blommor och sittgrupp i växthuset i sommar (inga krävande odlingar!!), passa nyfött barnbarn, fortsätta anlita RUT för månadsstädning, fotografera mera osv osv