Vad får dig att känna inspiration?

Den här äpplekakan/pajen lagade jag när mamma A med familj kom på snabbvisit. Det är en blandning av två olika smulpajsrecept plus lite eget tänk. Det bästa med den är att det går så lätt och snabbt att baka och att det aldrig blir något över!

Farmors Knäckäpplepaj:

8 äpplen, gärna sommaräpplen

150 gr smör

3 dl havregryn

1,5 dl vetemjöl

1 dl kokos (kan uteslutas om du inte har hemma, ta då mer havregryn eller hackade mandlar istället)

2 dl socker eller rårörsocker

1,5 dl sirap

2 msk kanel

Gör så här: Smält smöret i mikro eller på spisen, när smöret har smält flyttardu kastrullen från värmen och blandar  i alla övriga ingredienser, utom kanel. Det blir en ganska fast smuldeg. Blir den för lös, ha i lite havregryn till.

Kärna ur äpplena, dela i klyftor och skiva klyftorna i tunna skivor. Låt skalet vara kvar, där finns massor av god smak och nyttiga vitaminer och fibrer.

Lägg äpplena i en ugnsfast form, den behöver inte smörjas. Pudra med kanel ovanpå äpplena.

Klicka ut smeten ovanpå äpplena med två skedar.

Grädda i mitten av ugnen i 175 C tills äpplena är helt mjuka och knäcktäcket har fått färg. Tiden beror på hur stor din pajform är. Ju tunnare paj desto snabbare går det. 🙂

Servera med mjölk, eller glass, eller vaniljsås.

Om det blir pajdeg över kan du grädda några havrekakor av den. Om du hinner innan du har mumsat i dig degen förstås.

Idag har jag bakat den här pajen som en liten överraskning. Pappa L och lille L kommer hit för att hjälpa till med båtupptagning.

Lilla S och lilla A virvlade in. Sigge blev som tokig av lycka, lilla A är bästa lekkamraten.

De var bara här några få timmar, men på den tiden lyckades vi tillsammans åstadkomma följande:

Plocka flera kassar fulla med de sista Sävstaholmäpplena från äppleträdet vid sommarhuset. Köra råsaftcentrifugen tills alla tröttnade. Fika med mackor och goda bullar från farmor Siv. Plocka in två jättebuketter med luktärter. Plocka massor av ekollon. Baka knäckäpplepaj. Laga ugnstekt lax med fetaosttäcke. Hitta rätt kanal på vår uråldriga TV så att flickorna inte missade Idol.

Puh. Men jag klagar INTE!

För ett tag sedan var jag hos doktorn för att ta bort en vårtliknande prick i ansiktet, alldeles under läppen. Den hade vuxit fram på bara ett år, och eftersom jag är väldigt misstänksam mot prickar och fläckar ville jag ha bort den genast. Men jag litar inte på min vanliga vårdcentral för att ta bort saker i ansiktet, så jag gick till Laserspecialisten i Göteborg som en väninna rekommenderat.

Medan jag väntade på min tur läste jag broschyrerna som låg på bordet. Restylane. Visst har jag funderat på lite justeringar. De där argvecken över näsroten, mellan ögonbrynen. Och de där djupa rynkorna som drar ner mungiporna och gör att jag ser sur ut fast jag inte är det. Men samtidigt är jag rädd att göra ingrepp i ansiktet. Jag vill ju inte se ut som någon annan än mig själv. Och det är lite skämmigt att vilja se yngre ut än man är. Det är väl inget fel att se ut som 61!?

När jag gick från kliniken hade jag fått en tid för behandling veckan efter.  Det som fick mig att slå till var argumentet att Restylane försvinner efter ca 6 månader, och att man inte får några ärr efteråt. Då kan jag ju prova, tänkte jag. Gillar jag inte resultatet så behöver jag ju inte fylla på om ett halvår.

Och jag är verkligen trött på att se så sur och arg ut.

Det har nu gått 8 dagar sedan doktor Martin sprutade in Restylane gelen i mina argrynkor och surveck. Det gjorde lite ont, och jag har haft ett stort blåmärke i pannan som nästan alla har kommenterat (utom Odd).  Men jag är väldigt glad att jag vågade. Det är väl inte värre att fylla ut lite rynkor än att färga håret, fixa naglarna eller bleka tänderna.

Så här såg jag ut i pannan före:

Så här såg mungiporna ut (och pricken):

 Så här såg jag ut i morse, nysminkad för en plåtning:

 Och min älskling har fortfarande ingenting märkt. Men nu kommer han att se att jag har varit hos frisören.

PS. Bilden på mig i högerkanten, under rubriken Fråga Svärmor, den är photoshoppad av min bloggkompis Elin. Sådär slät i ansiktet blir man inte utan Photoshop! 😉

Igår var jag på Bokmässan i Göteborg. Kanske inte så konstigt att det inte blev något bloggande. För bokmässan är underbar, fantastisk, spännande, gigantisk…och fullständigt utmattande. Jag var bara där i två timmar men gjorde ändå slut på hemskt mycket pengar på den tiden. Jag tror att jag shoppar i ren panik, ungefär som att tröstäta.

Så mycket folk, så mycket kändisar, så mycket man skulle vilja titta närmare på. Oj, där står Jan Guillou, och Sara Kadefors, och nämen var inte det Jan Myrdal?

Fast det är svårt att handla lagom så är det också svårt att handla dåligt. Jag ville verkligen ha alla Tove Janssons 8 böcker om Mumindalen. Dessutom fick man en liten fin gosemumin om man köpte två böcker. Så jag kunde stoppa ner 4 gosedjur i mina påsar, ett till varje barnbarn – perfekt!

Tiny och mamma L var med mig som tur var, annars hade jag nog blivit helt ruinerad. Det fanns jättefina Mumin-brickor, och tallriksunderlägg, och en ryggsäck med lilla My…

 Torsdag är ändå en förhållandevis lugn dag på Bokmässan. Vi hade barnvagn med oss, och det gick faktiskt. Fast jag körde över ett oräkneligt antal skor och krockade med väldigt många äldre damer (i min ålder alltså). Men alla ler förlåtande när de ser att det är en mormor/farmor som styr. Förresten så tycker jag att de här trehjuliga vagnarna är helt kass. Man kan ju inte köra med bara en hand!?

Den här boken köpte jag till lilla S och lilla A. Med så fantastiska illustrationer måste det vara en pärla.

En Award är ett sorts snällt kedjebrev. Man får dem av andra bloggare, och det är ofta med blandade känslor man tar emot dem. Ofta väljer jag att låta bli. De är nämligen inte gratis. Man måste skicka dem vidare till flera andra bloggare.

Den här Awarden Beautiful Blogger fick jag igår av fina och kloka Elisabeth som jag träffade när LifeStone startade ett samarbete med Spädbarnsfonden. Elisabeth skriver bloggen Zoieli och hon har 2 barn i himlen och 3 hemma hos sig. Inte kan jag neka att ta emot hennes Award 🙂

Med utnämningen följer: 1. Kopiera bilden & visa att man fått den. 2. Tacka & länka personen man har fått den av. 3. Nominera 7 andra bloggare & länka till dem. 4. Berätta 7 fakta om dig själv.
Nu har jag gjort 1. och 2. Här kommer punkt nr 3:

De här bloggarna tycker jag är väldigt läsvärda. Jag tycker att jag känner dem personligen, några har jag faktiskt träffat. De är mycket olika. Se det som en buffé att provsmaka av. 🙂

 Wojtans Blogg. 

Tonårsmorsa.

Smulgubbe.

Prinsessans Dagbok.

LyckoBloggen.

En strikkoholikers bekjennelser.

Mymlan the Real 

Sju fakta om mig själv? 1. Jag är storasyster. 2. Jag kan sko hästar (eller ja, kunde för sisådär 10 år sen.) 3. Jag har storlek 41 i skor. 4. Jag har just låtit spruta in Restylane i några rynkor som har stört mig länge (ska skriva mer om det på bloggen snart.) 5. Jag har under mitt liv röstat på de flesta partier (tror jag) utom vänstern och SD. 6. Jag har fyra barnbarn och ett femte på väg (ha ha, där kom en nyhet! 🙂 ) 7. Jag kan backa obehindrat med hästsläp.

Om du går in på någon av de här bloggarna får du gärna tala om för dem att det finns en Award att hämta hos mig om de har lust och tid. Jag tänker nämligen inte tala om det själv.  Där går min gräns för det här med Awards.

Den här valrörelsen har varit värre än vanligt tycker jag. Så mycket ältande i alla media, så omöjligt att utvärdera alla hot, löften och utspel från höger och vänster.

Det är hemskt att SD kommit in i riksdagen, men jag kan inte låta bli att tro att det är en massa okunniga människor som röstat på dem i nån sorts protest mot allt möjligt. Här på Orust till exempel har SD fått ett mandat fast det inte fanns några  kandidater att rösta på! Hur mycket fattar man om politik, om man stoppar en helt tom valsedel för SD i kuvertet?

Nu kan man lätt tro att det råder någon sorts katastroftillstånd i Sverige, när man läser tidningarna. ”Mer än var 20e röstade på SD!”

Men jag har valt att se det på ett annat sätt. 94% av alla som röstat är INTE främlingsfientliga. 94% är väldigt många. Det känns bra. Nu är SD  inne i riksdagen och det betyder att spöket har blivit synligt. Det är bättre än osynliga demoner, nu kan de inte gömma sig. 

 Vilka val är jag fri att göra varje dag? Jag kan välja mina tankar och därmed mina känslor. Det kräver disciplin och mycket övning, men det går!

 Du kanske tänker att det är lätt för mig att säga, som har jobb och familj och är frisk och stark. Och det är ju sant. Det vore ju verkligen illa om inte jag, som har det så bra,  klarade att välja glädje och tacksamhet istället för deppighet och missnöje.

Mer om att välja glädje kan du läsa här, på Kay Pollaks blogg .

Godnatt, nu ska jag sova. Inte för att jag måste utan för att jag vill. 🙂

 Vilka val är du fri att göra varje dag?

Nu är det inte roligt hemma hos Lilla S och lilla A. Älskade katten Zackarina har blivit överkörd av en bil så illa att hon dog.

Zackarina var barnens första egna djur. Det måste ha varit en hemsk chock.

Jag minns när jag var 6-7 år och mitt marsvin Laban blev dödad. Det var på våren,  Laban hade fått komma ut i solen i sin låda. Jag kom på cykel från Nilssons affär och hade köpt sallad till honom, och fattade först ingenting. Labans låda låg uppoch ner i gruset och i vinbärsbuskaget stod tant Torsells hemska stora hund och skakade våldsamt någonting som han hade i munnen. Det nästa jag minns är att jag satt i mammas knä och grät helt otröstligt. Tant Torsell sa att hon skulle köpa ett nytt marsvin och jag skrek att jag bara ville ha Laban…

Om man ska försöka se någonting lite positivt i eländet så är det i alla fall att de hittade Zackarina. Hon försvann inte bara. Det hade faktiskt varit värre.

Och så finns ju Findus kvar, Zacharinas unge.

Mamma A skickade den här bilden på Zackarinas grav, och texten: ”Hej då, vi ses i Nangijala.”

Mamma L skickade mig detta u n d e r b a r a klipp från YouTube. Har redan tittat på det flera gånger! 🙂 Gör det du också, och håll tummarna för att hon växer upp med lika mycket mål i munnen!
Ha en fin helg!