27 oktober

Farmor svarar på 30e Farmorsfrågan.

Alla svar kan inte vara lika filosofiska. .. 🙂  Den viktigaste förändringen som jag vill uppnå är ett friskare och smalare liv. Då är det bra med en råsaftcentrifug. Carolin på mitt gym Allsports sålde den här fantastiska maskinen till mig.

Bara att lägga i frukt och/eller grönsaker upptill, trycka på knappen och så blir det juice på nolltid. Idag var det juicefabrik i köket.

Alla barnbarnen kunde dessutom hjälpa till, var och en efter sin förmåga.

 Vi blandade äpple, päron, melon, morot. MUMS! Gurka och rödbetor funkade också.

Perfekt att kunna ta tillvara alla päron som annars blir förstörda. Päronjuicen hamnar i frysen, den blir bra att ha till härliga smothies i vinter. Jag menar, vad gör man annars med så mycket päron?

Ett år gjorde jag inlagda ingefärspäron i kubik. Jag gav bort ingefärspäron i fina glasburkar till hela släkten i julklapp, och jag skänkte massor av burkar till skolans julbasar. Jag har gjort mitt för resten av livet vad beträffar ingefärspäron.

Trolleri.
24 oktober

Tack för i sommar!

Idag är det båtupptagning.

Det känns vemodigt. Helst skulle jag vilja ha båten i sjön året runt. Vi bor ju på en ö! Och tänk så många fina, stilla, soliga dagar det kommer att bli under vintern. Perfekta för en fisketur.

Men, det kommer stormar och islägg också, så båten måste helt klart upp på land 🙁 .

Lilla L. vill absolut åka båt en sista gång. Som tur är ligger flytvästen kvar i ruffen. Och lyckligtvis startar Tumlaren på första försöket, trots flera veckors stillaliggande. Det blir en kort tur bort till Handelsman Flink. Där brukar vi köpa glass i handelsboden och lilla L. brukar få en karamell av tant Siv bakom disken.

Men idag är det för kallt, de går inte iland utan vänder fort hemåt igen, till farmor som huttrar på bryggan.

Snart är det april igen!
23 oktober

Farmor svarar på fråga nr 29.

Först måste jag förklara bilden som illustrerar fråga nr 29. Det är mina händer. Jag försöker simma ikapp en jättesköldpadda, det är min man som har fångat det fantastiska ögonblicket. Vi snorklade vid Perhentian Island utanför Malaysias östkust. Åk dit om du kan!

Jag tänkte hela dagen igår på vad jag ska svara på min fråga. Vad kan jag prova? Varför ska jag prova? Har jag provat något nyligen, som jag kan berätta om?

Det är så lätt att fastna. Det är också lätt att snabbt tänka bort nya ideer och infall. ”Nej det klarar jag aldrig!” ”Nej det skulle se fånigt ut” ”Nej vad skulle det tjäna till?” ”Nej det får bli en annan dag när det inte regnar.”

Några saker jag nyss provat är: Att inte bära klocka. Att inte se på TV eller höra på radio. Att danspromenera (= powerwalka med musik i lurarna i danstakt och svänga med armarna som när man dansar, mycket roligare än stavar men ser förmodligen rätt knäppt ut!). Att gå ensam i mörkret utan ficklampa. Yoga. Kokt sandmussla.

Denna behöver jag inte prova fler gånger.
22 oktober

Farmorsfrågan nr 29.

Vad kan du prova idag?

Jag nådde nästan.
21 oktober

Livets efterrätt?

Efterrätt enligt Wikipedia: mindre, oftast sötad maträtt som serveras efter huvudrätten.

Jag har aldrig gillat det där uttrycket att barnbarnen är livets efterrätt.

En läcker avslutning som man blir serverad…?

Nej, barnbarnen är istället livets doktorsavhandling. Ett livsprojekt som kräver för det första en gedigen grundexamen, dvs en bra relation till barnbarnets föräldrar. Den basen behöver underhållas och kanske uppgraderas.

Sen måste man nyfiket och oförtröttligt jaga nya fakta och kunskaper. Det som gällde om amning, sovvanor och uppförande när ens egna barn var små har ändrat sig. Till det bättre. Det bör i alla fall vara ens första hypotes.

Därefter gäller det att kunna presentera sig själv på ett tilltalande sätt, vara flexibel och öppen för att korrigera både i stort och smått. 

Utan att göra våld på den man innerst inne är, och vad man i själ och hjärta tror på.

Man blir inte automatiskt Fil.Farmor eller Fil. Mormor.

Ingen dessert.
20 oktober

Farmors svar på fråga 28.

Kan vi vara överens om att de första minuterna efter att du har vaknat kan påverka hela dagen?
Alltför många tidiga morgnar i mitt liv har jag rivstartat, arg och stressad innan jag ens hade fötterna på golvet.
Skynda, hinna, klara av, måste, bråttom…!
 
Sen läste jag en bok av Kay Pollak, ni vet han som regisserade filmen ”Såsom i himmelen”. Boken hette ”Att välja glädjen”.   Den boken förändrade faktiskt mitt sätt att se på tillvaron. Läs den!  Den lärde mig att man alltid kan välja hur man vill reagera, och därmed hur man känner, och därmed hur man mår.
 
Jag säger inte att det är enkelt.  Men det är inte enkelt att vara arg och stressad heller.
 
Det första jag ser när jag vaknar är mitt Pepp-skåp. Det innehåller allt mellan himmel och jord;  min svärmors guldfingerborg, en kinesisk jade-amulett som bringar hälsa och lycka, min medalj från Ada-Milen, ett rött strumpeband, små buddhafigurer i brons från Thailand, kristaller, en guldmedaljong, fotografier och urklipp mm. Kort sagt en massa små pryttlar som symboliserar vad som gör mig lycklig och vad jag drömmer om.
 
Och detta är mitt mantra varje morgon: Tack! Idag blir en bra dag! Om och om igen, leende, från det jag sätter fötterna i mina tofflor och hela vägen till badrummet. Häromdagen läste jag att Blossom Tainton gör likadant!!
 
 
Min morgonbön.

 Här är dagens lilla present från mig till dig. Njut av Benny Andersson underbara ”Tröstevisa” här:

 http://www.youtube.com/watch?v=6iAH1bMqjvE

Att glädjen kommer och att glädjen går, det kan vi allesammans skriva under på,
jag är en gåva livet en gång gav mig och jag lever här och nu!”
 
19 oktober

Farmorsfrågan nr 28.

Vad tänker du på när du just har vaknat?

Laddad.
18 oktober

Ett liv i lyx.

”Hur fattig man än är så kan man faktiskt ha råd med detta.” sa stora L. eftertänksamt. ”Ett paket korv och en brasa.”

Marken darrar under L. just nu, finanskrisen verkar sätta krokben för livets stora dröm. Åtminstone tillfälligt.

Lilla L. upplever en katastrof av större och mer permanent natur. Snutten är borta! Alla har letat precis överallt, men snutten med kaninhuvud är och förblir borta sedan i morse. Han är köpt i en leksaksaffär i Chicago för 2,5 år sedan, sliten och med bara ett öra, men helt oersättlig. Kanske har Sigge stulit honom och grävt ner i rabatten?

Farmor har hittat en helt ny, mycket finare snuttekanin i gömmorna. Han fick godkänt i dagsljus och soligt humör, och fick följa med på korvgrillningen. Få se hur det går ikväll…

Gullgosse. 5-stjärnigt.
17 oktober

Eget beröm luktar illa?

 ”Titta mormor jag är en prinsessa!”

Lilla A är glittrande glad, strålande nöjd med sig själv. Och hon får allt gensvar hon kan önska sig.

”Ja, vad fin du är! Jättevacker! Du ser precis ut som en riktig prinsessa!”

Varför slutar vi uppmuntra, peppa och bekräfta? Varför börjar vi plötsligt tycka att det är lite opassande, lite skämmigt, lite besvärande, när någon framhäver sig själv och sina fördelar? Varför snålar vi med beröm och komplimanger istället för att vara generösa med lovorden?

Jag fick just ett mail från en flyktig bekant i USA som skrev ”I think you are a wonderful person…” och det kändes lite förbjudet, lite falskt – hur kan hon säga så som knappast känner mig?

Vilken dum reaktion.  Jag borde såklart tacksamt ta emot, njuta av att känna mig som en prinsessa igen. Och ge tillbaka.

Åh, vad fin jag är!
16 oktober

Svar på Farmors fråga nr 27.

Visst är bilden på lilla A med grodan i handen helt underbar! 🙂

Tre negativa tankar var det inte svårt att komma på!  Bara att fånga dem i flykten… Och sen titta på dem ur ett nytt perspektiv.

Fy vad tjock jag är! =  Tänk så många kickar jag kommer att få uppleva de närmaste månaderna, när jag ser skillnaden medan vikten kryper neråt! Motionskickar, klädkickar, spegelkickar!

Usch vad gammal jag ser ut! = Vilken tur att jag fortfarande lever. Så härligt att jag känner mig så ung inuti!

Jag hatar att vara sjukskriven! = Vilken lycka att få vara ledig när man mår dåligt. Jag är värd att vila upp mig.

En fråga om glasögon.

 

 

1 9 10 11 12