Hela kvällen har jag suttit och sorterat, justerat och slängt bilder från resan till Malaysia och Thailand. Om du vill titta så finns det nu ett album på min Facebook-sida, du kan titta i det här:  http://www.facebook.com/album.php?aid=265388&id=756548526&l=85ed3e0395   

Jag känner att det är en resa som har förändrat mig. Jag var lite orolig innan resan hur jag skulle klara av stressen. Oväntade situationer. Påfrestningar. Min hjärna funkar ju inte riktigt likadant som den gjorde innan jag blev sjuk förrförra hösten. Även om jag är frisk så är jag inte samma tuffing som förr, inte på långa vägar.

Men allting gick över förväntan. Jag känner ett nytt sorts lugn. När vi flög hem på natten var det helt stjärnklart och molnfritt, jag tittade ner på jorden medan vi passerade över det enorma Ryssland (fast det heter väl inte Ryssland längre). Små och stora ljuspunkter under oss vittnade om städer, byar, människor. Så många liv, så många historier. Och alla dessa människor, varenda en, är medelpunkten i sitt liv. Jag är ingenting i det stora sammanhanget, min betydelse i denna världen hänger bara ihop med mina närmaste. Det finns inget att prestera, inget att klara av, inget att uppnå, utom detta: att försöka vara lycklig och god, och sprida lycka och godhet så långt jag kan i min omgivning.

Det låter nästan som om jag borde konvertera till buddhism? 😉

”Nu får du sluta vara så uppkopplad morsan, du ska ju koppla av!”
Pappa L tycker att jag ska tagga ner och inte blogga så mycket. Mer än nånsin faktiskt. Flera inlägg om dan. Från Malaysia dessutom.
Men det är inte riktigt så illa som det kanske ser ut.
Jag vill ju inte att bloggen ska ligga tom och tyst när jag är bortrest. Å andra sidan vill jag inte känna piskan att jaga internetcafeer eller uppkoppling bara för att jag ”måste” blogga.
Alltså har jag fuskat och skrivit ett antal Farmorsfrågor och -svar i förväg, som WordPress snällt publicerar på de dagar jag har bestämt.
Så allt jag bloggar om nu gör jag bara för att jag har lust. Med Iphonen eller iPad tar det inte mer än 10 minuter. Jag kan slänga ner några rader och en bild precis när som helst, och så skicka iväg inlägget när det finns wifi. Bloggandet styr inte alls, det är bara enkelt och kul.
Jag trodde inte det skulle vara SÅ enkelt. 😉

I de små smala gränderna i Penangs äldsta stadsdel får bilar knappt plats. Cykelrickshan är vanlig och anlitas inte bara av turister. Idag fotade jag ett malaysiskt brudpar i ricksha!

Vad vill jag mer hinna med att uppleva i mitt liv?

Det är klart att jag skulle kunna räkna upp en del resmål som känns väldigt lockande.  Visst hoppas jag att vi hinner resa mycket mer innan locket läggs på. Simma med delfiner verkar vara en magisk upplevelse. Fast jag har ju faktiskt redan simmat med en jättehavssköldpadda i Indiska Oceanen, det måste vara svårt att överträffa den känslan. Men Kina vill jag verkligen, verkligen se mer av.

Jag har ju fram till nu upplevt mer än vad man har rätt att förvänta sig av livet, åtminstone sett ur ett rättviseperspektiv. Förälskelser, äktenskap, skilsmässa, graviditeter,  förlossningar, spännande jobb, familjeliv, husbyggen, eget företag, barnbarn.

Resten av livet borde jag nog bara ligga lågt och hålla tummarna för att ingen högre makt upptäcker hur bra jag har haft det, jämfört med väldigt många.

Nej, den fega och själviska tanken hjälpte mig att hitta ett riktigt bra svar på Farmorsfrågan nr 109! 🙂

Jag vill hinna med att uppleva att det jag gör innebär att någon annan får ett bättre liv.  

Här kan du lyssna på en som verkligen har lyckats med det.  Percy Barneviks Sommar i P1. Jag beundrar honom oerhört. Hans organisation Hand in Hand hjälper fattiga, ensamstående mammor i Indien, Afghanistan, Brasilien och södra Afrika att hjälpa sig själva, bland annat genom att ge dem mikrolån så att de kan starta egna små företag. I Indien har Hand in Hand hjälpt svindlande en halv miljon kvinnor  ur svält och fattigdom på det viset!

Synd att han inte fick behålla de där miljonerna från ABB som hans pensionsavtal gav honom, tänk så mycket större nytta de kunde ha gjort i Indien än i ABBs kassa.

Minsta barnets långa resa med båt över halva jordklotet inspirerade den här frågan. Genom honom och Facebook kommer jag i tankarna att resa till USA, Australien, Nya Zeeland och Japan i sommar. Jag har bett honom blogga, men han svarade att ”det är inte min grej” 🙁  Han lovade i alla fall att skriva lite varje dag och ta mycket bilder, alltid något. Tur att han befinner sig ombord på Walleniusrederiets nyaste båt Faust med all tänkbar modern elektronik.

Farmorsfrågan 91 fick mig att tänka efter var jag själv redan har varit.

Jag har varit i Norge, Danmark, Irland, Estland, Tyskland, Holland, Frankrike, Spanien, Portugal, Italien, Grekland, England, USA, Canada, Egypten, Libanon, Syrien, Thailand, Malaysia, Vietnam och Kina. Väldigt många länder när jag tänker efter!

När jag har kommit tillbaka hem efter att ha rest till ett nytt land, längtar jag alltid tillbaka dit. Mina resor varar oftast bara en vecka eller tio dagar, och på den tiden hinner man bara bli förälskad, man hinner inte upptäcka det som kanske skulle göra en vansinnig i längden.  (Undantaget Egypten,)

Det viktigaste jag har lärt mig genom mina resor är 1. Ett leende löser det mesta. 2. Det är bättre att tro alla om gott och bli besviken ibland, än att vara misstänksam mot alla och vara irriterad hela tiden. 3. Det är lika lätt att få en ny vän i Kuala Lumpur som i Malmö, man gör på precis samma sätt som hemma. 4. Jag kan ha mer gemensamt med en kvinna som steker pannkakor i en by i Vietnam, än jag har med mina barns lärare hemma i Ellös. Olika språk, religion och kultur hindrar inte besläktade själar från att nå varann.

Jag vill verkligen, verkligen resa tillbaka till Malaysia snart. I januari 2011 vill jag hälsa på Ang och Shy Ming i deras nya hus på Penang, vi har en stående inbjudan och Ang skickar bilder på Facebook med jämna mellanrum och påminner om att vi måste komma.

Men redan i sommar ser jag fram emot en riktig drömresa. Den förutsätter att vi hittar båten vi letar efter, en välskött, riggad IW25. Då blir det segelsemester norrut, till Kosteröarna, Sveriges nyaste marina nationalpark.

När vi var unga och hade det ganska knapert och tre småbarn gjorde vi en fantastisk resa till England. Vi hade sparat ihop 10 000:- på att odla och sälja jordgubbar under sommaren. Så vi satte oss i vår skraltiga Amazon kombi och tog båten till England. Där tog vi oss tvärs över till Cheddar och sedan längs kustén söderut. Vi bodde vi på B&B, målet var att komma så långt söderut att barnen skulle få se riktiga palmer. Jag minns fortfarande när vi kom till Lynmouth en sen kväll, och det första vi såg var palmerna på strandpromenaden.

Nu är min dröm att kunna ta med hela familjen på en resa. Jag vet inte riktigt vart, kanske Grekland. Eller kanske hittar vi det perfekta remålet för hela klanen nu när vi snart reser på cykelsemester till Toscana, min O och jag. Jag ska nämligen snart fylla 60, och tänker resa bort istället för att ha något stort kalas.

Tänk att kunna bjuda alla barn med familjer på en solresa. Vi skulle bli 13 personer. Jag har sådan tur så att alla barn och respektive trivs i varandras sällskap, jag är säker på att det skulle bli en underbar vecka. Sedär, nu har jag skrivit ner min dröm. Nu har den redan förvandlats till en plan!

Vad drömmer du om att kunna göra?

Vad får dig att tycka om en människa du inte känner?

Vad var det bästa som hände dig under 2009?

Först måste jag förklara bilden som illustrerar fråga nr 29. Det är mina händer. Jag försöker simma ikapp en jättesköldpadda, det är min man som har fångat det fantastiska ögonblicket. Vi snorklade vid Perhentian Island utanför Malaysias östkust. Åk dit om du kan!

Jag tänkte hela dagen igår på vad jag ska svara på min fråga. Vad kan jag prova? Varför ska jag prova? Har jag provat något nyligen, som jag kan berätta om?

Det är så lätt att fastna. Det är också lätt att snabbt tänka bort nya ideer och infall. ”Nej det klarar jag aldrig!” ”Nej det skulle se fånigt ut” ”Nej vad skulle det tjäna till?” ”Nej det får bli en annan dag när det inte regnar.”

Några saker jag nyss provat är: Att inte bära klocka. Att inte se på TV eller höra på radio. Att danspromenera (= powerwalka med musik i lurarna i danstakt och svänga med armarna som när man dansar, mycket roligare än stavar men ser förmodligen rätt knäppt ut!). Att gå ensam i mörkret utan ficklampa. Yoga. Kokt sandmussla.