Vad vore småbarnslivet utan pannkakor? Lilla S och lilla A har just kommit hela vägen från Göteborg med buss, alldeles själva. Visserligen har båda mobiler, men det är ändå ett spännande projekt.

”Vi har så mycket vi måste hinna,” sa lilla A. när hon kom innanför dörren. ”Vi ska fiska krabbor, och bada, och kolla efter grodyngel i dammen, och hjälpa morfar på åkern.”

Nyss hörde jag Glassbilen. Vilken flashback!

Om någon frågar dig vad du älskar att göra, så utgår du nästan ifrån att det handlar om fritiden, eller hur? Jag gör likadant. Visst låter detta som fritidsnöjen:

Jag älskar att läsa, fundera, skriva, vara utomhus, curla mina närmaste, fotografera, fantisera, starta nya projekt, lära mig nya saker, skapa med händerna, sjunga, upptäcka nya miljöer, skratta, lära känna nya människor.

Det här är vad som gör livet värt att leva. Inget av det här skulle jag sluta göra, även om det inte leder någonstans. Även om jag aldrig blir mästerfotograf, ståuppare, proffsträdgårdsmästare eller berömd konstnär så vill jag fortsätta hålla på med de här sakerna. Därför att det är så roligt.

Det här ger mig framgång på jobbet. Ju mer jag funderar på saken, desto mer förstår jag nu varför det har gått så strålande bra på jobbet det senaste halvåret, när jag ju har varit sjukskriven en stor del av tiden! Min hälsa har tvingat mig att släppa de tråkiga, svåra sakerna som ekonomi, administration, personalfrågor. Ansvar, som tyngde mig, för avtal, utrustning och leverantörer  har flyttats över till andra. Andra som tycker det är kul och utvecklande och såklart gör det mycket bättre, just därför!

Själv gör jag numera bara det roliga. Som att läsa, skriva, hitte på, fotografera, skapa, kommunicera, starta nya projekt, curla min omgivning etc. 😉

Jag är en sån som aldrig, aldrig vinner på spel eller lotterier.  Men nu kanske det har vänt?  Mitt gym Allsports utlyste i april en tävling där man kunde vinna en personlig tränare (PT) i en hel månad. Man skulle motivera varför, och jag skrev något lite kaxigt i stil med att  ”Jag är en vanlig men envis och målmedveten tant som behöver gå ner ca 8 kg till för hälsans och välbefinnandets skull. Vacker är jag ändå, vad jag än väger. osv…”

Sen åkte jag till Italien och glömde bort tävlingen, och när jag kom hem fick jag veta att jag är en av tre vinnare! Igår var jag på gymmet för en timmes mätning och genomgång av kost mm. Min PT Caroline Wingdén gjorde en BIA-mätning som talar om hur stor andel av min kropp som är fett, vatten och muskler. Mätningen görs genom att man får fyra små klisterlappar på ena foten och ena handen, ungefär som EKG, elektroder kopplas till och så skickas en svag elektrisk signal genom kroppen. (OBS! Man känner absolut ingenting alls! ) Väldigt intressant information kom sedan ut ur Carolines skrivare.  Sen blev jag vägd och mätt, och vi gick igenom matvanor och kostråd anpassade till just mig, och jag fick lova att använda stegräknare (minst 10 000 steg per dag).

Och vi kom överens om att jag kan fotografera allt jag äter med min Iphone istället för att skriva matdagbok. Toppenidé tycker jag!

På måndag startar själva träningen och sen är det hårdkörning i 4 veckor.  🙂

Vad älskar du att hålla på med?

Mia Skäringers krogshow på Kajskjul 8 i Göteborg har fått lysande recensioner, och jag har många gånger suckat över att jag aldrig kommer att få se den. Hon är ett geni tycker jag, ända sedan hon skrev blogg i Mama har jag älskat henne.

Gissa alltså om jag blev glad när bästa väninnan A. överraskade mig med 2 biljetter igår! Vi skulle ju bara ut och äta en bit mat trodde jag, för att fira hennes och mina födelsedagar.

Mia gör entre iförd en två nummer för liten bikini, inköpt när hon var 20 år. Jag fattar inte hur hon vågar. Publiken består till 80% av kvinnor, och alla tänker samma sak som jag. Hur vågar hon? ”Jag förstår att ni är lite förvånade,” säger Mia, ”Det är inte ofta man får se en vanlig kvinnokropp, som den ser ut i verkligheten!”

Sen får vi följa med på hennes resa från barndomen och till nu, med komplex, anorexi, bulimi, våldtäkt, självmordsförsök, pappans alkoholism, förlossningar och skilsmässa. Hur kan det komma sig att vi skrattar hela tiden, nästan? Hur lyckas hon få oss alla att känna igen oss själva i det hon berättar? 

Jag följde hennes blogg i Mama, nu måste jag genast köpa hennes bok.

Varför är Mia så himla bra? Det har säkert någon redan beskrivit mycket bättre än jag skulle kunna. Jag känner mig ordlös just nu.

Det är en helt magisk föreställning, jag är så glad och tacksam att jag fick vara med om den. Här får ni en bild från inledningen, och en från slutet.

Detta tror jag på:

Att givers gain. Det man ger  kommer alltid tillbaka. I en eller annan form. Förr eller senare.

Att det är viktigt att försöka vara snäll. Svinhugg går igen, sa alltid pappa. Ju äldre jag blir, desto mer tror jag på detta.

Att det finns en mening med livet. Och att den hör ihop med lycka. Egen och andras. Här och nu.

Tänk om ditt barn blev svårt sjukt och måste ligga på sjukhus, kanske flera veckor. Då är det inte alls självklart att du kan vara tillsammans med ditt barn på sjukhuset. Det kanske du tror, men så är det inte. Bara på fyra platser i landet finns Ronald McDonalds Hus där hela familjen kan få bo nära sjukhuset.

Nu har Allt för Föräldrar startat gruppen ”Ronald McDonals Hus i Uppsala” tillsammans med Ronals McDonalds Barnfond. Målet är att bygga Hus nr 5 i Uppsala.

För varje ny gruppmedlem betalar Allt för Föräldrar 5:- till fonden! DU behöver alltså inte betala någonting. Du behöver bara klicka här för att gå med i gruppen. Du kan också klicka på bannern som ligger i högerkanten här på bloggen.

Sprid budskapet så att det blir så många medlemmar som möjligt, genom att lägga in en banner om detta på din blogg eller hemsida. Det finns flera storlekar att välja mellan, du hittar dem här.

Min man låg på Akademiska sjukhuset i Uppsala flera månader varje år när han var liten, alltså för mer än 50 år sedan. Hans föräldrar hälsade på så mycket de kunde, och eftersom de bodde i Uppsala blev det ganska ofta. Men han minns fortfarande hur ledsen han blev varje gång de måste gå. Sjuka barn behöver sina familjer. Gå med i gruppen!

Titta vilken fin t-shirt jag fick av min kära svåger och svägerska i födelsedagspresent. Köpt i Chicago Botanic garden, bara en sån sak! 🙂
Färgen och bilden är vacker, men texten älskar jag:
Advice from a butterfly:
Let your true colors show. Get out of your cocoon. Take yourself lightly. Look for the sweetness in life. Take time to smell the flowers. Catch a breeze. We can’t all be monarchs!

Vad tror du på?

Jag har alltid gillat att fylla år. Det kanske hänger ihop med att den 10e maj är ett så bra datum. Våren brukar vara i full gång, gökarna gal och svalorna har kommit och det finns gott om blommor att plocka och sätta i vas.

I år valde jag att resa bort, för att slippa kalas och uppvaktning. Inte likt mig, men vem har bestämt att man måste vara samma person hela livet?

Men barn och barnbarn ville ändå ha kalas, så i helgen var det fest. Den finaste festen jag kan minnas att jag har varit på!

Och vilka presenter jag fick. Av Odd fick jag ett nytt dragspel som jag länge drömt om men aldrig trodde att jag skulle få. En gammal gårdspump som jag annonserat förgäves flera gånger efter på Blocket, och som barn och respektive lyckats hitta. En fågelbok där man kan lyssna hur alla fåglarna låter!

Sen åt vi en riktig italiensk slow food middag med godsaker vi köpt med oss från Toscana; det var både antipasti, primo och secundo och 3 efterrätter.

Joar och Kristin, ni fattades! Men ni fanns i mina tankar.