Hur ser en bra dag ut för dig?

Den här teckningen är gjord av min äldsta dotter A.

Jag minns att hon nästan alltid ritade och målade när hon var liten.

Hennes farmor hade alltid någon anmärkning på varenda färdigt konstverk.

 ”Ja, den är fin, men det är någonting med halsen som inte är naturligt för en häst.”

Och 7-åringen ritade snällt om halsen, eller benen, eller vad det nu var som inte var perfekt på den annars uttrycksfulla hästen.

Det gjorde mig rasande och jag grälade på min svärmor. ”Hon behöver inte måla en perfekt häst! Hon målar sin bild av en häst! Och den kan inte vara fel, även om den bilden kanske är annorlunda än din!”

Min svärmors milda anmärkningar påverkade inte min dotters talang.  Det enda resultatet av våra gräl över hennes huvud, blev kanske att hon fortfarande avskyr när folk bråkar!

Hon fortsatte att måla och rita, gick på konstskola och blev med tiden riktig Konstnär, med egen atelje och utställningar på olika gallerier. Åh vad jag önskar att hennes farmor hade fått uppleva en enda av hennes vernissager, så stolt hon hade varit! Fast jag är säker på att hon fortfarande hade haft synpunkter på färg eller form!

För fyra år sedan inköptes och planterades två amerikanska Blåbärsbuskar. Jag såg framför mig hur barnbarnen skulle tindra med ögonen och smaska i sig de jättestora bären. Sen skulle det  lyckliga barndomsminnet av farmors blåbär vara inprogrammerat. Liksom jordgubbarna och vinbären som man bara kan plocka och äta precis hur mycket man vill. Minnet av Farmors trädgård skulle hos barnbarnen framstå som ett överdådigt paradis forever after. Kanske i motsats till mina egna barndomsminnen av trädgårdar där man bara fick ta fallfrukt och aldrig äta direkt från bärbuskarna.

Blåbärsbusken har inte riktigt varit med på planerna hittills. Men i år – oj, oj,oj! Den bjuder på ett dignande överflöd som är mer än jag bad om, mycket mer.

Så när lilla S och lilla A kommer, försöker jag inspirera dem att plocka bären. Bara äta direkt från busken och njuta i solen. Det går sådär.

”Dom e goda,” säger lilla A med ett tröstande tonfall. ”Men jag gillar dom vanliga bättre.”

Idag tänker jag i alla fall baka blåbärspaj och frysa in.

Idag vet ju alla som kan sin Mia Törnblom att man måste fylla på sina förråd, för att orka ge. Det är precis som det står i säkerhetsinstruktionerna när man flyger: I en nödsituation – hjälp dig själv först (med syrgasmasken) innan du hjälper medföljande barn!

Problemet är bara att det oftast inte blir av. ”Ska bara” hinner före. Och sen orkar man inte.

Risken finns att man faller i martyrfällan. Den är jag väldigt rädd för. Hellre är jag en egomorsa än en martyrmorsa.

Jag håller mig därför  med två listor. En för enkla egotrippar och en för lite mer avancerade.

Sedan är knepet att bara göra, helst innan man blivit uppslukad av missmod och oföretagsamhet.

Just do it! Blunda och hoppa. Vänta inte på lusten eller vädret eller orken.

Enkla listan: Cykla en stund varje dag. Fixa naglarna/håret. Göra en dagsutflykt till en annan stad, gärna Oslo. Gå en promenad på ett helt nytt ställe.  Färga håret eller byta frisyr. Spela dragspel. Hitta gammal favoritmusik på Spotify. Besöka en konstutställning. Få igång ett samtal med en vilt främmande människa.

Avancerade listan: Börja på gym, skaffa en PT. Resa bort en helg och bo på vandrarhem. Gå en kurs i glasmålning. Lära mig dansa tango. Anmäla mig till TjejMilen (igen). Gå med i en filmklubb. Resa bort en hel vecka för mig själv.

Tyvärr började jag med detta alldeles för sent i livet. Du behöver inte göra samma misstag.

Vad kan du göra idag, bara för din egen skull?

 ”Ikväll tar vi båten till Pelles Rökeri och äter middag!” 

Min man är världens bäste överraskare. Det här var det sista jag hade väntat mig efter 2 semesterveckor av förkylningar, ryggskott och annat elände som jag gärna besparar er 🙂

Så vi tog dubbla doser Panodil och vår lilla snipa och gav oss iväg. 40 minuters resa i ljuvlig sommarkväll, rakt in i en sjunkande sol.

Pelles Rökeri i Grundsund har döpts om till Lilla Hunden i serien om Saltön. Det är en fantastisk liten restaurang som klättrar på klipporna och där man kan äta god mat från havet, eller bara ta ett glas vin,  medan man ser solen gå ner i havet.

TV-inspelningar för nya serien om Saltön har pågått i Grundsund hela sommaren, och pågick även igår kväll. Det spelades in en restaurangscen, men inte på Lilla Hunden utan vid en liten sjöbod intill som byggts om till restaurangkuliss. Jag tror att det är bögparet i serien om Saltön som öppnar en ny, konkurrerande restaurang i nästa omgång av serien.  Folket i Grundsund är så vana vid filmteamet att ingen bryr sig. Man skulle ju kunna tro att filminspelningen omgavs av nyfiken publik, men icke!

Vi åkte inte hem förrän månen gått upp. Utanför Grundsund gick vi på grund, eftersom vi inte riktigt har lärt oss vår nya marina GPS. Hade vi bara gått som vi brukar och följt prickarna  hade vi INTE kört på den stenen, helt klart 🙂 Men vi halkade snabbt av grundet och kunde fortsätta hem. Utanför Islandsberg tog vi en familj med motorhaveri på släp.  Då är man hjälte!!! De hade annars fått ro halva natten.

Vi kom hem halv tolv. Tänk vad vi hade missat om vi hade stannat kvar i sängen och tyckt synd om oss själva.

Fel datum i bilden! Attans! Men jag orkar inte ladda upp bilden igen, det tar en kvart med mitt mobila bredband!!

Mammagalan i Göteborg i somras var ända från starten ett fantastiskt projekt. På väldigt kort tid sjösattes ett helt nytt koncept. Jag var där som Guldsponsor och njöt av festen, mångfalden och den otroliga glädjen som fanns hos alla att äntligen få mötas IRL.

Sen sjösattes mammabloggarna.se och allt kapsejsade lika fort, av orsaker som det är lika bra att inte sprida. Det blir lätt som att ”kasta skit i en fläkt” om ni ursäktar 🙂

Vi har förmodligen varit med om den första och den sista Mammagalan. Men behovet hos alla mammabloggare att samlas och träffas, inspirera och premiera varandra finns ju kvar!  Dessutom alla sponsorer (inte minst LifeStone) som älskar sådana här evenemang med ”alla” viktiga opinionsbildare på ett ställe.

Därför registrerade jag igår kväll domänen mammabloggfestivalen.com.  Jag tänker inte behålla domänen. Det är inte min grej att organisera festivaler. Men jag vet säkert att det finns någon eller några tjejer där ute som är helt kapabla att vidareutveckla den goda idén som ledde fram till Mammagalan. Tjejer med entreprenörsanda, ledaregenskaper och integritet. Domänen Mammabloggfestivalen. com blir din/er så snart du/ni har bestämt er för att anta den här utmaningen!

Mammabloggfestivalen 2010 är än så länge bara en Dröm. Men så snart en Dröm fästs på papper, har den förvandlats till en Plan 🙂

Vad kan du sluta ångra?

Denna veckas värstingar: Jättespindel på utedasset. Svart bamsestor fjärilslarv i dikeskantens gräs (det hjälpte inte att jag beskrev vilken underbart vacker fjäril som gömde sig i larven). Hästmyra inne i farstun. Läskig insekt i tvättfatet. Fästing på Sigge. Stor svart fluga på vinbärskakan.

Denna veckas övervinnelser: Knäcka blåmusslor med en sten och sätta fast som bete i krabbsnörets klädnypa. Hålla fast en tångräka så länge att farmor hinner fotografera. Dito med jättestor krabba.

Alla krabborna på krabbstället är medspelare i långköraren ”Krabbfiske vid Svarteskär”. De låter sig fiskas upp minst en gång om dagen, inspekteras och förvaras någon timme i stora baljan tillsammans med sina krabbkompisar, några räkor, lite krossade musslor och tångruskor. Baljan är till stort nöje för de riktigt små barnen som ännu inte lärt sig fiska själva och som behöver lite support från föräldrar för att våga hålla i nån liten krabba. När det är dags att gå hem och äta lunch, eller packa upp picknickmaten, tippas hela baljans innehåll tillbaka i havet. Så kan alltihop börja om igen!