Vilka är mina starka sidor? Svaret kommer jag på efter ett samtal med mamma, 92. Hon har svårt med balansen i vanliga fall, och den här hemska vintern har hon varit mer eller mindre instängd i sitt lilla radhus flera månader på grund av snö och ishalka. Pappa dog för många år sedan, alla hennes syskon är borta, liksom de flesta av hennes vänner. Ofta är grannens katt och hemtjänsten de enda hon träffar under en dag. Hon som är så social och älskar att prata med folk. Det vore inte så konstigt om hon var nedstämd och deprimerad nu när hon inte ens kommer ut på sin dagliga promenad med rullatorn.

 Jag frågar alltså: Känner du dig ofta ledsen när du går här för dig själv?

Och hon svarar: Nej vet du, det har liksom aldrig legat för mig.

Pang, där har jag min starkaste sida, direkt i arv både från henne och pappa. Mitt goda humör. Förmågan att se det positiva. Det som hjälper mig att snabbt komma över motgångar och glömma besvikelser. Det som är nyckeln till att jag snabbt kan tända till på nya idéer, dra igång nya projekt.

Andra starka sidor som jag är tacksam för är min envishet, och min naivitet som fortfarande hänger kvar trots att jag fyllt 60. Jag tror andra människor om gott tills de bevisar motsatsen. Jag tror att jag klara av det mesta, åtminstone tills jag har försökt.

På min favoritblogg Lyckobloggen , som skrivs av lyckoforskare vid Umeå Universitet, kan du läsa om en undersökning av totalförlamade som visar att 72% av dem anser sig vara lyckliga. Tänkvärt!

Bilden har jag lånat från Yogamamma, här och nu  som är en mysig och inspirerande blogg, skriven av en 2-barnsmamma som också är samtalsterapeut.

Hur beskriver du dig själv och ditt vardagsliv för en ny vän?

Forts. svar på fråga nr 82:  Jag kom just på en sak till som får mig på gott humör. Jag älskar att tävla, och jag gör det hela tiden. Med mig själv, om inte annat. 😉

Och jag är alltid övertygad om att jag kommer att vinna, ända fram till den dag tävlingen avgörs och vinnarna presenteras. Om det då trots allt visar sig att mitt namn inte är med (konstigt nog är det vanligast…) så har jag redan, blixtsnabbt, intalat mig själv att det ändå inte var riktigt min cup of tea. Jag ville egentligen inte ha just det priset, mitt bidrag var egentligen det bästa, men juryn var ofördelaktigt sammansatt osv osv. Kort sagt, jag tappar aldrig sugen, kastar mig genast över en ny utmaning.

Just nu har jag anmält mig till en tävling på mitt gym Allsports i Henån på Orust. Två personer kan vinna en personlig tränare (pt) i en hel månad. Utmaningen är att gå ner ”de sista kilona” genom att genomföra ett tufft program som innehåller både fysisk och mental träning, och kostråd. Under den månaden ska man dessutom skriva dagbok varje dag.

Den där tävlingen är ju specialutformad för mig! Jag har 6 kg kvar att gå ner av mina 20 överflödiga. Jag är en kvinna i mina bästa år, envis som synden och dagbok, det skriver jag  ju redan. Klart jag kan klämma in lite träningsdagbok i bloggen också! Klart jag vinner! Plötsligt är mitt humör på toppen igen… 🙂

Vad är värt att vänta på? När man är liten vill man ha allt genast, man kan inte vänta alls. Men ju äldre man blir, desto mer tränar man upp sin förmåga att kunna vänta på belöningar. Den som väntar på något gott osv. Eller?

Är det någon som minns tävlingen om Århundradets Ord som utlystes 1999, inför millennieskiftet? Tävlingen gick ut på att komma med förslag på det ord som bäst beskrev 1900-talet.

Ordet Snabbare vann.

Otålighet har förstört många bra planer och föresatser. Otålighet har skapat många konflikter och onödig stress. Nu, när jag har blivit överkänslig mot stress, kan jag se tydligt vilken terrorist otåligheten har varit i hela mitt liv.

En viktig insikt som jag har kommit fram till är att det som är värt att önska sig är alltid värt att vänta på. Antingen det handlar om ett kilo färska räkor en fredag i en fullsatt fiskaffär eller ett efterlängtat besked, eller någonting viktigt som handlar om barnens liv. Jag kan välja otålighet eller förtröstan. Jag kan välja stress och oro, eller positivt tänkande.

Och om det inte är värt att vänta på räkorna kan jag faktiskt köpa thaimat istället.

Här kommer ett videoklipp från en otroligt efterlängtad konsert i våras, när jag ÄNTLIGEN var på benen igen efter en knäoperation och kunde CYKLA till Trädgårdsföreningen där BAO uppträdde. Den kvällen var värd alla månader av smärta och väntan. 🙂

Så glad jag blev när jag såg hur många svar som kommit på den här frågan. Den kanske var lätt att svara på?

Det som gör mig glad är tanken på att just du tog dig tid att tänka efter vilken stund på dagen som är den bästa. Det betyder ju att Farmorsfrågan gjorde lite nytta, dvs gav dig en anledning att fördjupa dig i det positiva i ditt liv.:-)

För några månader sedan skulle jag ha svarat att den bästa tiden på dagen är innan klockan 7. På tidiga morgonpromenader, när hjärnan jobbar liksom av sig själv, som en skenande enarmad bandit, och fantastiska idéer och kombinationer plötsligt kan rada upp sig. Ivrig att inte tappa bort alla möjligheter som öppnade sig kunde jag glömma att äta frukost och istället sätta mig direkt och börja jobba.

Men sedan jag blev frisk efter ett halvår sjuk av stress, har många saker förändrat sig. Det är inte långre viktigt att prestera eller skynda på, inte bråttom att fånga nya uppslag i flykten. Nu är det kvällarna som är bäst. När jag sitter och ordnar mina bilder, eller skriver bloggen. Det är tyst, lugnt och mörkt, kattugglorna hoar utanför och brasan sprakar. Tiden har ingen betydelse. Jag måste inte hinna någonting. Att bara vara är stort nog.

Det finns en spalt i Göteborgs Posten som jag alltid läser. Teknik och Trender heter den och skrivs av en kvinna som heter Eva Wieselgren. Hon skriver lättbegripligt om det allra senaste i it-världen som berör vanliga människor och hon har en läsvärd blogg i GP också. Det är förresten genom hennes blogg jag hittade Lilla Gumman, Sveriges första tekniksite av och för tjejer. En jättebra sida som jag verkligen rekommenderar!

Hur som helst, häromdagen läste jag i GP om en ny applikation till Iphone som jag genaste skaffade, och som får bli mitt svar på fråga nr 49. Appen heter Gratitude. Den går ut på att man varje dag skriver in 5 saker som man är tacksam för. Superenkelt, fin layout och väldigt kul med ”Tacksamhetsjournalen” som snabbt växer.

Tacksamhet är en viktig känsla som det är lätt att slarva bort. Om man glömmer bort att vara tacksam för det som är bra, är det lätt att ens fokus hamnar på det som är mindre bra i livet. Och då finns risken att man hamnar i en negativ spiral, med negativa tankar och känslor. Det här med tacksamhet pratar jag ofta med min coach Eva om, och Mia Törnblom skriver också om det i alla sina böcker. Rådet att varje dag skriva ner 5 saker man är tacksam har jag länge velat följa. Nu gör jag det! 🙂

Tror du att man kan påverka sig själv genom att tyst upprepa någonting inombords? Även om det man säger inte alls stämmer med verkligheten? Kan det hjälpa en fet person att bli smal, om hon eller han tyst och envist upprepar för sig själv: ”Jag är smal, jag är snygg, jag gillar min kropp”.

Kanske tycker du att detta är rent flum.

Men vad anser du då om att någon hela tiden säger till sig själv: ”Jag är dum och ful, alla tittar på mig och tycker jag är tjock.” Tror du inte att det påverkar heller? Jo, såklart. Det kallas för en Affirmation.

Negativa affirmationer använder vi oss av hela tiden, automatiskt, av någon anledning. Särskilt kvinnor tror jag.

Positiva affirmationer behöver vi träna oss på. Lika viktigt som att gå på på gym! Jag vill gärna tipsa om en väldigt bra mental tränare, vars CD-skivor jag lyssnar på flera gånger i veckan.  Han heter Mikael Widerdal www.allinmind.com. Prenumerera på hans nyhetsbrev, så får du gratis övningar att ladda ner!

Det här skriver Mikael på sin hemsida om hur man skapar en affirmation som fungerar:

• Regel 1 – uttryck det du önskar kort och kärnfullt. Helst bara några få ord och gärna så det rimmar eller känns rytmiskt. Då tas det upp lättast av hjärnan.
• Regel 2 – uttryck det i positiv form. Hjärnan har svårt för negationer och tvingande ord så undvik ord som ”inte”, ”måste” osv.
• Regel 3 – Uttryck helst det du önskar i presens dvs som om det du önskar redan hade uppnåtts.

Min egen favoritaffirmation som jag nynnar på under promenader nu i dessa förkylningstider är: ”Frisk och stark i livets park”.

Vilken tuff erfarenhet tidigare i livet är du glad för idag?

Jag har min pappa att tacka för nästan hela min personlighet känns det som. Både goda och dåliga sidor. Han var en gammal pappa, redan 46 år när jag föddes.

Han var otroligt social och hade mycket representation i sitt jobb. Ofta  i form av bjudningar hemma, med inhyrd serveringspersonal och krav på fint uppförande av oss barn.  Alltid bara gubbar. Otaliga gånger har jag som liten spelat Lilla vackra Anna på pianot, nigit och tagit emot applåder och en peng.

Jag lärde mig hålla god min, spela teater och vara duktig flicka.

Tack vare det har jag hela mitt liv haft väldigt lätt att linda äldre farbröder runt mitt finger. 🙂

Han hade bara 7-årig folkskola. Det han kunde om psykologi och filosofi kom från Havamal, Fänrik Ståls sägner och Evert Taube som han älskade.  Ändå var han långt före sin tid när det gällde positivt tänkande och mental träning, han programmerade oss grundligt. Det fanns inget vi inte kunde klara av. Han trodde på oss vad vi än hittade på. Han berömde allt vi gjorde. ”Älskade lilla Kinka, du är fantastisk!” kan jag höra än idag, hur tydligt som helst.

Hoppas, hoppas att hans positiva programmering vandrar vidare genom generationerna!