Man måste förstås inte ha ett mål. Många klarar att ta dagen som den kommer och bara  känna efter vad som känns bäst, enklast eller roligast att göra just nu.

Det sättet att leva passar inte mig alls. Hela livet har jag satt upp klara mål som jag envist har strävat efter att nå. När jag startade LifeStone hade jag fyra barn, hästar och stort hus på landet med 10 mils pendlingsavstånd till jobbet. Målet var att kunna försörja mig på vår lilla ö, utan att behöva pendla till stan. Det var ett fruktansvärt tufft mål som inte många trodde på. Jag var tvungen att vackert fortsätta pendla i flera år, samtidigt som jag arbetade för att uppfylla den där drömmen om det egna företaget.

Min taktik blev att göra en sak varje dag. Ringa ett samtal, ta reda på en kontakt, hitta svaret på en fråga. Hur litet som helst, men ändå ett steg på vägen. På det viset tappade jag aldrig mitt mål ur sikte. Om jag så bara ringde ett mobilsamtal till ALMI i morgonkön på motorvägen, så hade jag uppfyllt den dagens kvot. Ett steg på vägen.

Det där är över tolv år sedan nu.  Mitt företag försörjer idag inte bara mig, utan tio till. 🙂  Fast hade jag vetat hur svårt det skulle bli på vägen hade jag nog aldrig vågat starta.

Men nu behöver jag nya mål att drömma om. Jag märker det när jag ska försöka svara på Farmorsfrågan. ”Hur kan du välja idag för att komma närmare ditt mål?”  Jag vet inte, för jag har inte formulerat mitt mål.

Det får bli nästa steg. Att bestämma mig för vad jag vill göra med de kommande tolv åren av mitt liv.

En som har järnkoll på sina framtidsplaner är min modiga vän kläddesignern Jessica Cato. Hon har brutit upp från hus och äktenskap och livet på landet för att satsa helhjärtat på sitt företag i en ny miljö. I söndags var jag på smygpremiär i hennes nya, häftiga lokaler mitt i ett av Göteborgs mest spännande område, Klippans kulturreservat vid Röda Sten. Här bultar Göteborgs hjärta som hårdast, här passar Jessica perfekt.