När utmanade du senast dig själv? Den här farmorsfrågan kom jag på efter att ha läst ett inlägg i min favoritblogg Lyckobloggen som skrivs av lyckoforskare på Umeå Universitet. Det handlade om att våga verka dum, att anta de små utmaningarna i vardagen och gå utanför sin trygghetszon.

Vad kan egentligen hända om jag börjar dansa på vägen när jag går min morgonpromenad och har Tina Turner i hörlurarna? Varför ler jag inte mot den okända kvinna som står bakom mig i kön på ICA, och pratar bort den tråkiga väntetiden istället för att tjuvläsa Se & Hör? Vem är jag rädd för?

Att komma på stora utmaningar som att gå ner i vikt, sluta stressa, lära sig något nytt, det är faktiskt ganska enkelt.  

Men att lämna sin trygghetszon, göra något litet och till synes obetydligt som går utanför ramarna och strunta i om man eventuellt uppfattas som en idiot av omgivningen. Det är riktigt svårt. Fastän min pappa var en mästare på just detta och jag borde ha lärt mig något av honom.

Tänk på hur det känns att åka hiss med en främling. Eller stå i en fullpackad transferbuss på flygplatsen. Eller komma in på ett cafe där man inte kan få ett eget bord, men där det finns gott om lediga stolar vid upptagna bord…

Tänk så många roliga möten som väntar om jag vågar gå utanför min trygghetszon i de här situationerna och riskera ett leende och och några vänliga ord.

Förresten, vadå riskera – vad kan egentligen hända?

Vad gör man inte för en bild? Plockar ihop blomkål, ananas, kålrabbi, kiwi, bananer, vindruvor i en antik träbunke, arrangerar externa blixtar, bakgrund och kameran på stativ.

Som sagt. Bakom kameran gör jag nästan vad som helst…