Idag skulle vi ha firat mammas 92-årsdag, men det kom förkylning i vägen. Inte min, men min systers.

Vi gick en låååång vårpromenad över ön istället, Odd och jag. 2,5 timme, inklusive bergsklättring och vandring i snårskog på rådjursstigar. Jag fick massor av fina bilder. Men jag börjar känna ett svårt begär efter ett bättre teleobjektiv. 300 mm räcker inte för att strandskatorna ska bli riktigt skarpa, inte ens med stativ.

Två viktiga vårpremiärer har hunnits med idag:

1. Vattnet i växthuset är påkopplat, nu kommer det vatten i kranen därute och jag kan börja så mina fröer som kommit från Impecta.

2. Jag eldade i mitt oljefat bakom växthuset för första gången i år. Det gamla fågelbordet och en massa grenar från fruktträden som just nu beskärs. Det är en väldigt speciell  känsla när det tar sig i tunnan, lågorna står som en kvast och röken bolmar.  Det är finast att elda i skymningen. Just när morkullan kommer. Då både luktar och hör man att nu är det vår. 🙂

Lilla Mini sover och sover. Ofta från kl 22 till klockan 7 nästa morgon. Mamma A ammar nattmålet  i sömnen. Sen har hon en vakenperiod på morgonen, innan det är dags att sova igen mellan 10 och 14. På kvällen kan hon vara lite gnällig, men aldrig skrikig. Mamma A skriver på Facebook om hur hon bakar surdegsbröd, stickar och går på promenader i solen.

”Jag har aldrig hört henne skrika,” sa jag till mamma A igår.

”Inte jag heller!” sa lilla A. Mamma A håller förnöjt med, det närmaste Mini kommer att skrika är lite missnöjda protesttjut på kvällarna. 

Jag minns tvillingarna, som Odd och jag turades om att bära nätterna igenom, galltjutande, i flera månader. Det finns bilder på Odd med två bärselar med en bebis i varje, och hörselskydd på huvudet!

Och jag tänker på  Tiny, som skrek och skrek och måste luftas med pipventil i stjärten flera gången per dygn. Att det kan vara så olika!

En del hänger säkert ihop med att mamma A är lugn och erfaren 3-barnsmamma. Men det skulle förvåna mig om inte lilla Mini redan nu demonstrerar sin alldeles egna personlighet.

Här kommer ett filmklipp från idag, när lilla A skulle visa mig hur långt hon hunnit i sitt nothäfte för blockflöjt. Jag lyckades inte ladda upp Youtube-klippet, hoppas länken fungerar!

pianoIMG_2607

Så här mysig är i alla fall pianohörnan hemma hos mamma A.

Egentligen är det ju inte riktigt bra att se framåt. Man ska leva här och nu, det är mindfulness som gäller idag. Att vara närvarande i nuet.

Men jag älskar att planera, att sätta upp mål och se fram emot saker som ska hända längre fram.

En del berättade jag om i förra inlägget. Det finns några pärlor till som jag kan ta fram och tänka på om det känns trist ibland.

Sommaren i nya båten, den ser jag verkligen fram emot. Utflykten till Legoland med barn och barnbarn.  Bröllopet i Kanada som vi är bjudna på, med flera hundra gäster. Konserten med Benny Andersson och Helen Sjöholm i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Krokstrandsfestivalen i juli, den unika världsmusikfestivalen på gränsen till Norge. Då ska vi lära oss dansa tango Odd och jag, äntligen.

Men det händer underbara saker alldeles snart också. Det hörs på fåglarna när jag går min morgonpromenad.