Vad åt vi hemma när jag var liten? Vardagsmaten kommer jag faktiskt inte ihåg. Men söndagsmiddagarna. Kokt höns med ris och currysås. Kalvstek med sås och potatis och inlagd färsk gurka. Till efterrätt inlagda persikor, chokladpudding eller jellopudding. Eller Brylépudding med knäcksås.

Jag minns också mammas Döspettskakor som jag trodde de hette, tills jag frågade henne häromdagen. ”Nej, det heter Dödsbäddskakor!” sa hon då. ”Jag kallade dom det för jag fick receptet av en tant i Markaryd, och hon hade fått det av sin moster på hennes dödsbädd. Det var ett väldigt hemligt recept.”

Usch vilket namn! Kakorna, om man nu ska kalla det för kakor, minns jag som himmelskt goda. De bakades i små runda formar och var fluffiga, helt ihåliga, som små uppblåsta kockmössor. Vi åt dem varma med smör, kanske var det just det smältande smöret som gjorde dem så goda?

Jag fick receptet av mamma på telefon igår, ska provbaka och återkomma med både bild och recept! 🙂

Undrar just vad lilla Mini kommer att minnas för läckerheter från sin barndom? Just nu sover hon nästan jämt, hon sover och sover och skiljer sig därmed kapitalt från sin kusin Tiny som aldrig sov, ens som nyfödd. I alla fall inte mer än två timmar i sträck. Och inte på dagen.

Ofta svär jag över fåren, särskilt på vintern. 10 dumma tackor och en sur och opålitlig bagge som man ofta måste tjudra om man har ett ärende in i fårhagen.
Det är en massa besvär och passande med vatten och foder, stängsel och tillsyn.
Men när lammen kommer på våren är det roligt igen. Och när lammskinnen så småningom kommer i en stor säck med postbilen är det fest. Alla barnbarnen har legat på mjuka, lockiga, varma lammfällar från våra gotlandsfår. I sängen, i babysittern, i barnvagnen. Tvättbara förstås. Det finns inget skönare. När jag ser de s k ”lammskinn” som säljs på Ikea och i barnbutikerna tycker jag lite synd om dem som inte får uppleva hur ett lammskinn verkligen ska kännas.

– Posted using BlogPress from my iPhone