På lördag är månen väldigt nära jorden. Det dröjer 20 år innan den kommer lika nära igen.
På hemväg från gymmet ikväll såg jag den hänga ovanför Orust, nästan helt full, bara lite naggad i ena kanten. Jag insåg plötsligt att det är NU, nu eller aldrig! På lördag kanske det regnar.
Så jag rusade in med kängorna på, hojtade till Odd att jag måste ner till sjön och fota månen, slet åt mig stativ och kamera och ut igen till bilen som stod med motorn igång.
”Vänta, jag kommer också!” ropade Odd, ”Du kanske behöver assistans.”
Och det var en himla tur att han följde med, för utan hans fot på stativets ena ben hade jag inte kunnat luta det så mycket som behövdes utan att det hade tippat över.
Jag använde min Nikon D300s, ett 70 – 300 mm teleobjektiv, stativ och fjärrutlösare för att undvika rörelseoskärpa. Åh vad jag är nöjd med bilderna!
Kommentarer
Åh, vad fint. Jag älskar att fota månen med, (kräfta som jag är). Brukar låna mannens fågelkikare och fota genom den med min enkla kamera.
Fota genom fågelkikare, det låter avancerat! 😉 Då kommer du säkert ännu närmare än jag gör med mitt 30mm objektiv.
Men titta.
Du fick ju till fantastiska månbilder.
🙂
Kommenteringen är stängd.