En hel söndag utan planer, bara ta det lugnt och hämta krafter. Humöret har inte varit det bästa på länge, jag kämpar mot deppighet och missmod. Det är den sena våren, alla dagar går det inte att parera med mental träning.

Igår porrsurfade jag på olika öar i södra Europa. Var skulle man kunna hyra ett litet hus eller lägenhet några månader varje vinter? Jag vill lära mig språket, ta del av en annan vardag, fotografera, jobba på distans.

Min kravlista är följande: Så varmt som möjligt. Det ska vara möjligt att åka tåg hit. (Barnen ska lätt kunna komma på besök.) Bra täckning (jag ska ju kunna jobba härifrån). Spännande historia och kultur. En levande bygd, med jordbruk och fiske, absolut inte något nybyggt pensionärsgetto. Storslagen natur. Nära havet. Vänliga människor. Minimal trafik.

Jag drömmer och funderar på Turkiet, på Kreta, på Sicilien.  Med dagens GP kom en resebilaga om Sicilien, det stod att ”våren kommer till Sicilien redan vid nyår”. Det stod inte att det kommer en flyktingbåt i timmen från Libyen just nu…

Om en vecka startar TUR-mässan i Göteborg. Gissa om jag tänker vara där?

Om två veckor reser jag till Kroatien för att utforska ön Brac utanför Split under fyra dagar. Men jag är lite rädd att det är för kallt där mellan november och februari.

Oj, jag har glömt svara på senaste Farmorsfrågan. Fast sanningen är att jag har försökt men inte kommit någon vart… 🙁

Frågan var ungefär: ”Känner du några speciella och spännande människor?”

Det har funnits flera väldigt spännande människor i mitt liv. Min pappa är den första och kanske den viktigaste, för han blev ju modellen för vad som är en spännande människa i mina ögon. Dvs en som vågar ha egna idéer,  som letar sig runt hinder på nya vägar och tänker stort utan att låta sig nedslås av andra människors kritik eller avundsjuka.

Kerstin Cruickshank var också en sådan människa, en av mina bästa vänner på den tiden jag var ensam mamma. 1975 hade Kerstin och jag långt framskridna planer på att resa till Haiti och bosätta oss där. För ett tag sedan hittade jag ett brev från svenska konsuln i Port au Prince, som på det bestämdaste avrådde mig från att komma dit. Men om jag inte hade träffat Odd och blivit kär, vet man aldrig vad som hade hänt.  Det gäller att välja vilka bananskal man ska halka på i livet…

Men de senaste åren har det varit glest mellan de riktigt speciella människorna i mitt liv. Det känns trist. Det är dags att börja se sig om.

Oj, oj, vilken dag. Jag är totalt färdig.

Först Webcoast på Lindholmen Science park, sedan inflyttningsfest hos pappa L och E.

Dessutom kärt besök av store J med gullig flickvän (som också börjar på J, hur ska detta gå? 😉 )

Orkar faktiskt inte skriva mer nu, det får räcka med bilder.