30 år framåt i tiden…
Det är en märklig känsla att ha ett barnbarn som är 5 veckor och samtidigt en mamma som är 92.
Idag fick mamma träffa lilla Mini för första gången, det har inte passat tidigare på grund av sjukdomar och tidsbrist. Mamma älskar bebisar (och dockor), men hon är rätt så trött numera och nöjer sig med att posera med barnbarnsbarnet i famnen. Tack vare lilla Mini har hon nu fått en anledning att beställa ännu en konstdocka från Bradford till sin samling.
Hon har redan bestämt vilken, den heter Min Baby och levereras med en liten tröja broderad med valfritt namn och födelsedatum etc.
Tänk, om drygt 30 år är jag lika gammal som min mamma, om jag har tur och håller mig frisk. Då kanske lilla Mini kommer och hälsar på hos mig med sin nyfödda bebis. Isåfall är hennes mamma pensionär då. Det är både skrämmande och fantastiskt. Att livet är så långt. Och ändå går så himla fort?
Kommentarer
Inga kommentarer än
Kommenteringen är stängd.