Imorse nere på Bua Brygga där Snäckedjupet fortfarande är fruset. Jag hade släpat med mig både stativet och kameran med det tunga teleobjektivet. Fast jag vet att det inte räcker, det är för långt avstånd till alla flockarna av strandskator, ejder, mås och svanar som ligger där ute på öppna vattnet och letar mat på lerbottnarna. Nåja, det var ju i alla fall bra motion.
Och skam den som inte försöker!
Hjärtat hoppar till när jag försöker zooma in några måsar som dyker där borta. Över mitt huvud hörs: ”oynk oynk oynk oynk…”
Svanarna flyger i sträng formation där uppe, jag höjer kameran mot himlen och smattrar av mina bilder kontinuerligt och hoppas att någon av dem ska bli skarp nog.
Men ingen bild av minst 20 är egentligen tillräckligt skarp. Den här är ändå underbar, med vingarna i magisk följd, som om det var en enda svan som repeterar sig själv.
Kanske dags att investera i ett bättre teleobjektiv?
Kommentarer
Inga kommentarer än
Kommenteringen är stängd.