17 september, Kategori: Barnbarn, Farmor svarar själv, Foto

Svar på Farmorsfrågan nr 182.

När och hur började jag senast ett nytt kapitel i mitt liv? Det hände nyss. Det syns i spegeln, i huset, trädgården, växthuset. Kroppen tar mycket mindre plats men desto mera tid. Trädgården växer igen, tomaterna torkar bort. Tankebruset i mitt huvud har ändrat karaktär. Det är en ny röst som mumlar och diskuterar med sig själv i min hjärna.

Det är lätt att i efterhand se vad som föregick det nya kapitlet. Mitt sista barn flyttade hemifrån. Jobbet fick växa in i tomrummet som uppstod. Det hände av sig självt, det var bara att starta nya projekt och ständigt höja tempot. Hälsan och tillvaron kraschade, men vad var alternativet?

Att leta efter svaret på den frågan har tagit nästan två år. Men nu skriver jag äntligen själv mitt livs nya kapitel, nu styr jag igen.

Det nya kapitlet handlar om att värdera och ta vara på min livstid. Vad betyder det, rent konkret? Jag upptäcker hela tiden vanemässiga beteenden som stjäl dyrbar tid.  Som att läsa tidningar, lyssna på radio, twittra, oroa mig, stressa.

Jag räknade till exempel ut att en kvarts twittrande morgon och kväll betyder 20 timmar på en månad. Jag lade märke till att jag hörde samma nyheter på radion 6 -8 gånger per dag. Dessutom märkte jag att jag blev beroende av nyheterna på ett destruktivt och obehagligt sätt. Istället för att tänka själv eller göra något kreativt fördrev jag alldeles för mycket passiv tid med att höra på rafflande reportage om svälten i Afrika, kriget i Afghanistan, massmördaren i Norge. Det gjorde mig inte mer medveten eller empatisk, det bidrog inte till att jag gjorde något för att förbättra världen, det tog bara min tid. Säkert minst ytterligare 20 timmar i månaden, förutom twittrandet. På liknande sätt ältade och oroade jag mig också för ekonomin, för barnen, för framtiden. Utan att det gjorde den minsta skillnad.

Nu hör jag på radionyheterna en gång om dagen, ibland inte alls. Jag hoppar över Bohusläningen och GP till frukosten. Det räcker faktiskt att se löpsedlarna utanför Statoil när jag tankar. Prenumerationerna på M-Magasin, Hälsa, IForm och Foto är uppsagda. Jag betalar duktiga Ulrika på Trädgårdsmakeriet för att sköta trädgården. Förhoppningsvis kommer trädgårdslusten tillbaka igen, men just nu är den helt borta. Bara att acceptera. Man är inte en sämre människa för att det växer ogräs i rabatterna och för att fåglarna får äta upp vinbären.

Vad gör jag då med all tid som har blivit frigjord? Istället för nyheter läser jag romaner. Det ligger böcker på köksbordet, bredvis sängen, i bilen. Istället för twitter fördjupar jag mig i mitt författarprojekt. Istället för att älta problem ägnar jag mer och mer tid åt fotograferandet och att hålla min kropp i form. Istället för att arbeta över lägger jag tid på barn, barnbarn och min gamla mamma.

Ibland är det lite trist att inte hänga med i fikapausernas diskussioner om Skavlan och Idol. Men det är överkomligt.

 Världens knasigaste leksak? En bankomat… Tiny tycker den är oerhört fascinerande. 🙂

 Halva dagen med barnbarnen på Vattenpalatset, halva dagen med mamma och gamla bilder. Vilken underbar lördag! 🙂

Kommentarer

Inga kommentarer än