Om Katinkabloggen

Att skriva är en drift, det roligaste jag vet och något jag måste göra för att må bra. I mitt tidigare liv som copywriter skrev jag för att andra skulle bli nöjda. Att skriva på uppdrag av sig själv är något helt annat, och mycket mer utvecklande. Plötsligt får man syn på sina tankar och drömmar.

Bloggen är den där dagboken jag önskar att jag hade skrivit ända sen tonårstiden. Den är först och främst till för att dokumentera det som händer i mitt liv, så att jag kan gå tillbaka senare och läsa. Mitt minne är nämligen uruselt.  Barn och barnbarn är också med i dagboken, även om det mest handlar om mig.  Det dröjer inte länge innan mitt liv idag är deras familjehistoria. Kusligt men sant.

När min 94-åriga mamma är borta finns ingen som kan berätta om generationerna före henne. Till exempel hennes farmor Hanna, som förlorade fem döttrar, blev änka, gifte om sig med sin svåger och fick åtta söner. När jag tänker på att min mamma kommer att glömmas lika snabbt den dagen jag inte finns längre, blir jag nästan knäsvag. Det perspektivet kanske blir det som gäller för mina romaner i framtiden?

Det dagliga bloggskrivandet fungerar ofta som uppvärmning innan jag börjar med mitt Manus. En dag helt utan att skriva är en förlorad dag (se ovan om mitt dåliga minne).

Var snäll, fånga dagen, livet är det som pågår just nu. Jag försöker verkligen. Men det bor en bitch och en ensamvarg i mig också som ibland inte låter sig tämjas.

bloggfarmor