Hur många snälla tankar tänker jag en vanlig dag?
Jag önskar att det vore fler. Särskilt när jag är stressad är det lätt att negativa och kritiska tankar tar över. Det känns som om det är dags att läsa om den där boken av Kay Pollack: Att välja Glädje. För det är ju så att ju svartare tankar man har om andra, desto mörkare blir det egna livet.
Just nu packar jag för tre dagar i Stockholm, det blir en bra övning i att tänka snälla tankar. Först tågresan, sen tunnelbana, sen butiksbesök hos återförsäljare mitt i city, mitt i värsta fredagsrusningen… Stockholm är knappast min favoritstad.
Men SEN – skrivarkurs med författarcoachen Ann Ljungberg i två hela dagar! 🙂 Det ska bli riktigt spännande och kul.
Igår träffade jag Amelia Adamo. Det känns faktiskt så, väldigt personligt fastän jag minsann inte var ensam med henne. Vi var nog närmare 100 kvinnor eller kanske fler som hade nappat på Jessica Catos inbjudan. ”Det motvilliga åldrandet” var rubriken på kvällens samtal.
Eftersom Amelia inte bara är tidningsdrottning utan också farmor, är hon kund hos LifeStone, så jag har haft kontakt med henne via mail förut. Men aldrig träffat henne personligen. Som alla andra som bara sett henne på TV (Skavlan t ex) undrade jag förstås:
Är hon så där snygg i verkligheten? Är hon sådär trevlig på riktigt? Är hon sådär frispråkig i vanliga fall?
Svaret på alla frågorna är JA! Hon är skitsnygg, urtrevlig och säger precis vad hon tycker fast på ett vänligt och roligt sätt. Till exempel: ”Vi singlar i 60-årsåldern och uppåt är blomstrande och villiga och ingenting hindrar oss att ha ett aktivt sexliv. Utom att karlarna som tänder på oss är i 70-årsåldern och då händer det kanske inte så mycket mellan lakanen. Men då får dom väl skaffa Viagra så dom får upp sin blomsterpinne?!”
Det handlade förstås inte bara om sex utan samtalet kom in en massa annat också. Allt från utseende och relationer till gamla mammor, ekonomi och mikrolån till kvinnor i Etiopien. Amelias avskedsreplik till oss var: Grattis till att ni tillhör det starka könet!
Lokalen i det gamla Sockerbruket i Göteborg var väldigt mysig med massor av levande ljus. Tyvärr gjorde det att bilderna jag tog med min Iphone blev helt oanvändbara. Säkert blev det likadant för Amelia som fotade publiken. Men gå in och läs på Amelias blogg, gör det!