25 februari, Kategori: Farmorsfrågan

Farmorsfrågan nr 64.

När var du modig?

(Tack till Mymlan för idén till dagens fråga!)

I trygghet.

Kommentarer

  1. Kommentar av Ellen (tooba) Hagerö den 25 februari, 2010 kl 08:15

    Jag ser mig som modig varje dag jag går ur sängen och påbörjar en ny dag. En dag där dotterns rutiner och sonens utveckling ska balanseras, att leva i en familj som jag gör, där alla är så underbart unika i sina olika funktionshinder, kräver en stor skopa mod, tålamod, kärlek, glädje, passion, envishet och vilja…adderar man allt får man livsglädje och familjeliv!

  2. Kommentar av Mia den 26 februari, 2010 kl 12:08

    När jag sökte det där jobbet som jag inte har alla kvalifikationer för, man kan ju lära sig!!! Jag är nu kallad på intervju, en av tre… nästa vecka får jag besked!

  3. Kommentar av Katinka den 28 februari, 2010 kl 09:17

    Jag håller tummarna för dig! Hellre någon med ambitioner än någon som tror att hon redan kan allt.Lycka till!

  4. Kommentar av Frida den 28 februari, 2010 kl 02:47

    Heja Mia! Hoppas verkligen det går vägen.

  5. Kommentar av Mia den 6 mars, 2010 kl 12:32

    Tack för support!!!!

  6. Kommentar av Maddie den 28 februari, 2010 kl 12:54

    Jag bara måste berätta om min man.
    Han är uppvuxen med en fantastisk mamma. Hon har slagit knut på själv för att göra ALLT för sina barn. I sin iver att göra allt för dem har hon glömt bort sig själv, men framförallt skapat två konflikträdda söner.
    För när de växte upp så dolde hon allt vad konflikter och problem var för dem. Hon ville skydda dem.
    Min mans pappa är alkoholist och expert på att skuldbelägga sin barn. Han tar inget ansvar för sin relation till sina barn utan lägger allt ansvar på dem.
    När vårt första barn var 2 veckor fyllde Mathias pappa år och jag vägrade att åka dit. Vad skulle mitt barn göra där? De rökte inne och söp. Mathias bröt ihop och började gråta för att han var tvungen att säga nej till sin pappa. Detta var 6 år sen. Sen dess har min modiga man vågat ta tag i i sina relationer med sina föräldrar.
    Han hade ett rejält snack med sin pappa, inget har kanske förändrats, men nu är korten på bordet och relationen känns ärlig och inte kvävande.
    Mathias pratade även med sin mamma. Det var tufft. Många tårar och missförstånd. För hur ska hon förstå? Hon som aldrig har vågat stanna upp och känna efter? De samtalet de hade har fört dem om än närmare och Mathias förstår verkligen hennes behov av att bli lyft och uppmuntrad.
    Jag är stolt över Mathias och tycker att han är modig.

  7. Kommentar av Katinka den 28 februari, 2010 kl 09:20

    Du var också väldigt modig tycker jag…Tänk att du lyckades sätta stopp för det här skadliga mönstret genom att våga sätta ner foten, tänk vad alternativet hade varit.