24 mars, Kategori: Barnbarn

”Jag vill inte ha den, den är ful!”

Lille L fick en fin outfit från Polarn & Pyret av farmor förra veckan. Jacka och hängslebyxor, både snygga och väldigt praktiska. Täta mot vatten och vind, precis vad som behövs nu när vinteroverallen är för varm. Jag var jättestolt att jag hade hittat både rätt storlek och, som jag tyckte, en snygg modell i fräckt rutigt mönster. Lille L:s mamma och pappa tyckte likadant, och Tinys mamma som har en väldigt bestämd smak var med i affären när jag valde.

Lille L ringde på kvällen och tackade så snällt i telefon, vi hade inte hunnit träffas utan kassen med de nya  kläderna hade överlämnats via ombud.

Men igår fick jag höra resten av historien. På morgonen hade han tvärvägrat att ta på sig jackan. Han ansåg att den var jätteful. Hans mamma som är en klok person tvingade honom förstås inte. Istället gick de tillbaka med kläder och kvitto till Polarn & Pyret,  och lille L fick välja själv. Han valde precis den illgröna jackan som jag först hade fastnat för, men som jag valde bort eftersom den inte hade några byxor  i samma färg! Men lille L tyckte att svarta byxor passade bra till. Sen hittade han en matchande mössa också, och ett par snygga fingervantar. 

Om det här hade hänt när mina barn var små, eller när jag var liten, hade alla tyckt att det var höjden av bortskämdhet, det är jag säker på. Men det här med kläder och identitet  har blivit så viktigt i vår tid att jag förstår att t o m en 3-åring kan påverkas av det.  Vem vill ha på sig något som man tycker är fult?

Jag vet bäst själv!

Kommentarer

  1. Kommentar av Fjortisensmorsa den 24 mars, 2010 kl 12:12

    Det är sant som du skriver, det skulle kunna tolkas som ”bortskämdhet” ELLER så väljer man att tolka det som att en (liten) person också tycker och tänker. Det är han som ska bära jackan, borde han då inte få ha en åsikt- är det bortskämt? Om han skulle vägra ha jackan för att det var fel märke osv då kunde man kanske börja fundera, men när det handlar om estetik så tycker jag att det är härligt när barn ve,t och vågar tala om, vad de tycker om!

  2. Kommentar av Katinka den 24 mars, 2010 kl 12:29

    Jag håller med dig, det är härligt att en treåring vet vad han tycker är vackert/snyggt, och att han också vågar propsa på att bli respekterad.

  3. Kommentar av Agneta den 24 mars, 2010 kl 06:26

    En 3-årings hjärna har inte utvecklat känsla för vad som är vackert eller fult. Det är i högsta grad inlärt beteende som barnet visade prov på.

    Jag vill inte använda ordet bortskämd, men om ett barn redan så tidigt får alla sina önskningar uppfyllda blir det svårt för honom att fungera som vuxen- Som vi alla vet är det endast en del av våra önskningar som kan uppfyllas.

    Hälsningar

    Agneta

  4. Kommentar av syster lena den 24 mars, 2010 kl 08:51

    Fjortisensmorsa

    Hur vet du att det inte var ”märket” som pojken protesterade mot? Varför hade det gjort skillnad?

    Katinka

    Vad har detta med respekt att göra? Om pojken bara vill äta skräpmat och godis? Skall pojkens vilja respekteras då också.

    Detta barn borde lära sig att respektera den hand som föder honom

  5. Kommentar av Emma Gunnarsson den 24 mars, 2010 kl 10:30

    Hej! vad tufft att en ”farmor” skriver blogg! Jag håller med om vad du skriver om kläder och barn och jag håller med dig! Ville även kika förbi och rekommendera mina sidor, babyboots.blogg.se och babyleggings.blogg.se hoppas att du kikar förbi! 🙂

    Hälsningar Emma

  6. Kommentar av Lin den 24 mars, 2010 kl 11:12

    Jag har själv en 4-åring och nu måste jag bara kommentera!

    Farmor:
    Bortskämda och respektlösa ungar ringer inte sin farmor och tackar för en jacka och ett par byxor. Det låter ju verkligen som om såväl lille L som hans föräldrar vet hur man beter sig när man får en present.

    Agneta och syster lena:
    En 3-åring har ett väldigt starkt identitets-beteende! Kanske inte i termer av ”vackert och fult” men det är ju de ord som vi vuxna lägger i deras mun. Att ge ett barn i 3-årsåldern allt det pekar på så som skräpmat, godis och leksaker leder naturligtvis till bortskämdhet och kanske i förlängningen till och med respektlöshet. MEN! Att låta ett barn vara med och välja sin egen stil, sin frisyr osv, det bygger självkänsla, självförtroende och trygghet hos barnet!

    Själv låter jag min dotter välja sin stil och sina kläder, sina kompisar på dagis, vilken musik hon tycker om, sin frisyr (som jag tycker är gräslig), etc. Jag drar gränsen vid onödig konsumtion, att inte äta det som serveras (eller i alla fall smaka), och snabba växlande viljor (vill ha gröt kl 07.00 och flingor kl 07.01…) Det är att ge efter för sånt som gör barnen bortskämda!

    Att tjata till sig en ny jacka när man inte behöver någon, det är att vara bortskämd! Men att ha en bestämd åsikt om hur en jacka skall se ut, det är inte bortskämt. Det är självständigt och utvecklande och kreativt. Att vägra det valet, DET är respektlöst av föräldern!

    Och se så snygg (och glad) grabben blev när han fick välja själv. 🙂

    Kramar
    Lin

  7. Kommentar av Kristin den 24 mars, 2010 kl 11:29

    Jag tycker så här, om pojken känner sig fin i och stolt över dom fina kläderna han har fått av sin snälla farmor är väl det bara bra.
    Man kan inte alltid veta vad som blir rätt och fel i barnuppfostran utan får helt enkelt sätta ner foten när det behövs och ge mer utrymme när det passar sig. Sen har ju alla sina egna uppfattningar om när man gör vad.
    Att en praktisk och funktionell jacka kommer till användning på en liten kille som vet vad han vill låter ju strålande. Man borde väl ändå sträva efter att så många önskningar som möjligt blir uppfyllda i livet, även om godismiddag kanske inte kan ingå allt för ofta…

  8. Kommentar av Agneta den 25 mars, 2010 kl 12:20

    Barn i den åldern vet inte alltid vad de vill. De kan ändra sig från ena minuten till den andra. Det vet alla som har ”krånglade” barn på morgon när de ska till dagis och den enda tröjan de vill ha ligger i smutstvätten. Jag ser bara på min systers barn som är mellan 2-7 år. De kan ändra sig många gånger om allt möjligt. Det är ju då vi vuxna måste ”hjälpa” barnen genom att styra dem på den rätta vägen.

    Jag vidhåller att låta ett barn på 3 år bestämma sina kläder leder inte till någon gott. I detta fall kanske inte det handlade om ekonomi.

    Men rent generellt måste barnet får lära sig att yttre saker som kläder och prylar inte är så viktigt. Självkänsla och identitet får aldrig handla om yta. Självkänsla får vi om får veta att vi är älskade såsom vi här inte beroende på vilka kläder vi har. Att bygga upp ett barns identitet via kläder ser jag inte som någon gott.

    Jag kommer ihfåg från min egen barndom där mina föräldrar inte hade så mycket pengar som många barnfamiljer har idag. Jag fick nästan aldrig riktiga modekläder utan billigare liknande varianter. Jag kanske ibland blev lite ledsen, men i längden lärde jag mig att kläder inte var det viktigaste i världen. och det är jag som vuxen glad över. Jag tror att vi måste skilja på vad som är kärlekshandlingar till barn och vad som enbart handla om att vuxna vill fjäska för barn. Oj vad jag surrar iväg. :)Det finns så mycket att säga om barn och uppfostran
    Hälsningar

    Agneta

  9. Kommentar av Wojtan den 25 mars, 2010 kl 12:35

    Hej

    Jag försöker alltid att se mina barn långsiktigt. DE egenskaper de har idag kan ibland kännas jobbiga som förälder nu, men om man sen funderar på vad denna egenskap gör för barnet när det blir stor så kan man ibland dra på smilgroparna.
    Ditt barnbarn vet vad han vill ha och det är viktigt för honom. Han ser till att få det han önskar. BRA egenskap enligt mig!
    Många gånger tror jag att föräldrar säger nej till sina barn i rena farten, utan att fundera vidare på vad de har bett om.
    Jag ser inga som helst problem med att L ville byta jackan och jag anser honom inte heller bortskämt. En cool kille som vet vad han vill bara!

    Kram Åsa

  10. Kommentar av Katinka den 25 mars, 2010 kl 11:22

    Tack för alla era synpunkter. Till Agneta vill jag gärna säga att det naturligtvis inte handlar om att han får allt han pekar på. Men att bortse från hans vilja i det här fallet hade bara handlat om att utöva makt. Han är född i en konstnärlig familj och har mycket bestämda åsikter om färg och form. Jag tror inte heller på att vänja barn vid besvikelser. De kommer tids nog ändå.

  11. Kommentar av sessan ☆ den 28 mars, 2010 kl 01:31

    Det är så underbart att läsa.
    Jag åar själv lkadan, jag proppsar inte på att juvelen skall ha på sig plagg hon inte gillar, till de har jag för många dåliga minnen från egen barndom…..

    För att inte tala om material val! Säger hon att det killar, så gör den det. Barn är ärliga.

    Jag var känslig i huden som liten & jag minns polo tröjan i något plastigt nylon material som mamma tyckte var så snygg & jag ryste av…… Mössor & halsdukar som killades & sticktes…. & så fick man alltid höra:
    -Åh nej den får du allt ha på dig, den är sååååå mjuk & skön.

    Tur världen går vidare säger jag ;D

    Kram på dig bästa farmor´n i hela världen. Jag ska bli exakt en sådan farmor som dig!

  12. Kommentar av Katinka den 30 mars, 2010 kl 04:29

    Sessan: Jag minns också hur strumporna kliade….helt outhärdligt!

  13. Kommentar av Lisbet den 28 mars, 2010 kl 03:25

    Hej,
    jag har sju barnbarn, från 4 till 14 år och som dessutom bor på lite olika ställen i Sverige. Fortfarande tycker jag det är kul att köpa kläder till dem men inser att det inte är helt lätt.
    Jag brukar maila till dem eller deras föräldrar att de kan komma med förslag från någon eller några webshopar, shopar jag känner till och har förtroende för. De mindre väljer ofta något från Polarn o Pyret (www.polarnopyret) medan de större barnen vill ha lite tuffare saker och tar kanske A-BAY (www.a-bay.se) eller Junkyard (www.junkyard.se).
    Detta har blivit en uppskattad tradition och jag brukar få långa listor från barnen och väljer sedan ut kläder som passar min plånbok.
    Jag köper 10-15 plagg på detta sätt varje år och det har alltid fungerat jättebra!

  14. Kommentar av Joakim Eriksson den 30 mars, 2010 kl 04:16

    Som pappa till två mycket bestämda döttrar kan jag inte annat än skriva under på att de har identitet och vet vad de vill redan nu i tidig ålder. Och jag tycker att det är bra. Självklart ska de inte få precis vad de vill, det får de inte heller, långt ifrån. Men om man ska köpa en jacka som de ska ha så är det oftast att de är med och bestämmer vad som är snyggt eller inte.
    Vi har det så lyxigt att de blir glada och nöjda med nästan allt (Eller så har mamma bra smak) så det är nästan aldrig något problem, men vi har också märkt att de lärt sig uppskatta saker mer när de valt dem själva.
    Jag tycker att det är en bra träning för framtiden att de tar initiativ och visar vad de vill. Det är en egenskap som man måste ha i dagens samhälle. Och troligen ännu mer i framtiden.

    Men som med allt annat får det inte gå till överdrift.

    /jocke

  15. Kommentar av Katinka den 30 mars, 2010 kl 04:26

    Jag håller med dig, Jocke! 😉