16 september

Fredrick får min röst. Som tröst.

Fyra mot en. Sparkar och slår någon som just stigit ut genom sin dörr, en alldeles vanlig onsdag. Solen har inte gått ner och det finns folk runt omkring. Vittnen.

Fy, det är vidrigt. Jag vill veta. Inte bara ”varför” de valde just Fredrick Federley. Utan också vad det är som får fyra killar att tycka att de gör rätt när de misshandlar. Hur har de fått sin människosyn? Hur har de vuxit upp? Hur är de funtade? Går de att omprogrammera?

Jag är inte speciellt politiskt intresserad fast jag är född och uppvuxen i en borgerlig företagarfamilj, gick på Journalisthögskolan -68 och har både en äkta, vävd, palestinsk schal och en atomkraftnejtack T-shirt i garderoben. Min dotter och jag tågade mot Barsebäck med hemgjorda banderoller och hon kunde hela skivan med Åååh tjejer utantill.

Jag är den naiva sorten som helst vill tro att alla gör sitt bästa och vill andra människor väl. Oavsett politisk färg.

Krya på dig Fredrick, det här var ett slag från underjorden.