18 september, Kategori: Okategoriserade

Söndag i snigelfart.

Gårdagens utflykt till Vattenpalatset har dykt upp i tankarna många gånger idag. Det var så roligt, vi måste göra om det snart igen! 🙂

 

Jag kan inte heller släppa tankarna på det flera timmar långa besöket hos mamma på eftermiddagen. Jag hade med mig korrekturet till boken om hennes liv, för att hon skulle kommentera bilderna. Då tog hon fram en ny kartong som jag inte sett tidigare, full med svartvita negativ, brev och gamla ransoneringskuponger från kriget. Några bilder är från slutet av 1800-talet. Vi pratade och skrattade och drack thé, och när jag gick var hon mycket gladare än när jag kom. Hon säger ofta att det är tråkigt att vara så gammal. Alla gamla vänner och släktingar är borta, hon har svårt att röra sig och kan inte använda händerna särskilt bra. Om 30 år är jag i hennes situation, om jag har tur. 30 år känns så nära när man tittar framåt, och så väldigt långt bort när man ser bakåt – är inte det konstigt? Undrar hur många barnbarn jag får? Mamma har tolv. Det vill jag också ha!

Jag var inte  tillbaka på min ö förrän det var mörkt. Det var en perfekt lördag på alla vis. Fastän jag nu kan räkna upp flera saker som jag hade tänkt hinna med under helgen och som fortfarande är ogjorda. Till exempel plantera fyra stora chrysantemum (bollchryss) i krukor framför huset. De står nu sedan två veckor precis som de gjorde när jag tagit hem dem från ICA, i sina svarta plastkrukor. Ibland när jag går förbi reser jag upp dem som har blåst omkull. Snart blir det väl frost så jag slipper plantera om dom? Nej, imorgon ska jag!

Kommentarer

Inga kommentarer än