9 april, Kategori: Författarblogg

Att det ska vara så svårt att skriva en roman.

Nu har jag researchat och googlat och läst och analyserat mina karaktärer i flera veckor. Ända sedan jag fick tag i Elizabeth Georges bok Write away! på svenska och insåg att jag ville börja om från början och göra rätt från start. Fast jag redan skrivit över 100 sidor på manuset.

Så jag gick tillbaka och började på bygget från grunden. (Mycket av det jag redan skrivit kan förstås återanvändas.) 

Först skrev jag en genomarbetad idé.  Jag delade upp berättelsen i fem delar med huvudintrig och underintriger. Bestämde mig för en ny början. Behöll uppgörelsen i slutet. Gjorde som Elizabeth George beskriver och fördjupade mig i mina karaktärer. Allt dokumenteras förstås, och börjar nu fylla min pärm förutom programmet Pages i min Ipad.

Det vore synd att säga att jag nu är klar med det viktiga underarbetet. Det verkar aldrig ta slut. Ju mer jag utforskar mina huvudpersoner desto mer dyker det upp i deras bakgrunder. Hemska upplevelser, knepiga barndomar, konstiga släktingar.

Men idag bestämde jag mig för att det fick vara nog med allt förberedande skrivande, idag skulle jag skriva mina 1000 dagliga ord på själva manuset. Så nu har jag skrivit det första kapitlet. Jag följer EG:s arbetsordning med en disciplinerad ”step outline” som följs av en flödesskriven ”running outline” som slutligen bildar underlaget till de skrivna scenerna.

Hennes recept passar både kontrollfreaken som bor i mig och kreatören som trycker på inspirationsknappen och bara skriver på. 

Det svåraste är att tillåta sig att skriva dåligt. Eller i alla fall bara halvbra. Som copywriter har jag ju hela livet strukit och kastat och börjat om tills jag känt den där magkänslan – tja! Där satt den! Om jag skulle hålla på så med 300 sidor roman skulle den aldrig bli klar. Det gäller att intala sig att det här första manuset är ett Utkast. Som man skriver igenom först och SEN redigerar och skriver om. Och skriver om. Just nu gäller det att ta sig igenom från början till slut och inte titta bakåt.

Det är i alla fall väldigt roligt. Och min skrivarlya är perfekt med levande ljus och musik och postitlappar och mindmaps på väggarna. Jag måste snabbt kunna titta upp från skrivandet och hitta släktskap och namn, det går inte  att hålla 54 olika karaktärer i huvudet.

Nu har jag satt en deadline för det första utkastet, för att sätta lite press på mig själv. Till midsommar, då ska det vara klart.

Kommentarer

Inga kommentarer än