23 juli, Kategori: Farmor svarar själv

Svar på Farmorsfrågan nr 224. Om vad jag vill ge i arv.

Den här frågan har jag funderat på länge. Vad vill jag ge i arv till mina barn och barnbarn? Jag menar förstås inte kronor och ören. Dem hoppas jag att jag hinner leva slut på. Det lär inte bli så stora problem om man får tro de oranga kuverten.

Så häromdagen fick jag svaret på Farmorsfrågan 224 av Lyssnarnas Sommarvärd Björn Lindeblad, f d buddhistmunk. Han berättade hur han plågades av sin inre röst som ständigt påpekade alla hans fel och brister. Inför sig själv dög han aldrig, var aldrig tillräckligt god, klok eller tacksam.

Hans andlige ledare, en äldre och mer erfaren munk tröstade honom: ”Den där självförbättringen har jag lagt ner för länge sen. Det är dina brister som gör dig mänsklig.”

Det vill jag ge till mina barn. Insikten och tryggheten i att good enough är tillräckligt. Att ingen är eller kan bli perfekt. Inte inför sina föräldrar, inte inför sin själs älskade och inte inför sina barn. Eller i någon annans ögon heller för den delen. Men att det inte heller krävs av dig. Du är ju bara en människa, med en människas alla brister och fel.

Så mycket skuld och skam som skulle lyftas från en massa människor om denna insikt fanns fast förankrad i hjärtat: Du duger precis som du är.

dop

Kommentarer

Inga kommentarer än