6 april, Kategori: Författarblogg, Foto

Är det så här det känns när manus är ivägskickat?

Moloken och missmodig. Rastlös. Städar köket och börjar slipa de fuktfläckade och missfärgade bänkskivorna. I den ordningen, inte särskilt smart inser jag när slipdammet lägger sig över precis allting.

Plötsligt finns det oceaner av tid, när det inte längre ligger ett 500+ sidors korrektur och ropar efter mig på skrivbordet. Dessutom har jag åkt på en släng av influensa och blir svettig och matt av ingenting. Samt gråtfärdig. Tårarna rinner när jag lyssnar på Jacob Eklund som berättar i P1 om pjäsen Abrahams barn och forsar när jag kommer till sista tredjedelen av ”Tillsammans är man mindre ensam” av Anna Gavalda. En fransk bästsäljare från 2007. Får nog klassas som feelgood av bästa kvalitet. Enligt mina kvalitetsnormer alltså.  Den hamnar på favoritlistan. När jag har läst ut den tänker jag börja om och försöka studera hur hon har konstruerat den. Stryka under och sätta postitlappar i kanten. Karaktärerna är …underbara, jag kommer inte på något bättre ord. Berättelsen utspelas i Paris, som beskrivs så att jag längtar, verkligen längtar dit. Och det som händer är trovärdigt in i minsta detalj. Från grisslakten på landet till mormor på ålderdomshemmet och restaurangköket på lyxkrogen. Läs den!

Ikväll är jag ensam hemma. Kan inte följa med till herrarnas matlagningsavslutning. Man kan inte sitta och snörvla på vinprovning. I vanliga fall hade det varit toppen med en kväll för sig själv. Jag kan välja mellan ukulelen, oljemålningen, förarintygskursen och fotoredigering. Men det blir nog soffan framför brasan i uterummet. Med boken och Sylvia som sällskap. Och ett rött vin som inte kräver fungerande luktsinne.

 

Sylvia

Sylvia är skulpterad av mamma A när hon gick på konstskolan. Jag är så glad att hon är min.

 

Kommentarer

  1. Kommentar av Annika Estassy den 6 april, 2013 kl 07:16

    Ja, det är precis så det känns! Att läsa är ett bra sätt att komma ur det. Vad roligt att du gillar Anna Gavalda! Hon är lite av en förebild för mig, inte bara för att hon skriver feelgood som jag, utan för att hon är fransyska – som jag. 🙂

  2. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 7 april, 2013 kl 12:17

    Ser fram emot att läsa din bok! Jag har följt dig på Debutantbloggen och det du skriver är alltid precis vad jag just då behöver höra. 🙂

  3. Kommentar av Annika den 6 april, 2013 kl 11:39

    Min vän, du skall inte känna dig moloken och missmodig, du skall känna dig otroligt glad och stolt över vad du presterat! Att skriva en bok är ju en dröm för så många men bara ett fåtal har förmågan att förverkliga den. Njut av friheten ett tag, snart är det dags för nästa projekt. Detta är bara början på ditt författande, var så säker. Du är bäst!

  4. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 7 april, 2013 kl 12:18

    Åh du min allra käraste musa och vän som alltid säger precis rätt saker. Tänker på dig nu. Kram