1 juli, Kategori: Okategoriserade

När horisonten når hela vägen runt

I söder ett containerfartyg med kurs mot Göteborg. I norr en segelbåt som försvinner längre och längre bort. Autopiloten surrar, rorkulten gnisslar, fockskotet knarrar på vinschen, vågorna brusar rytmiskt mot stäven när vi niger fram över Kattegatt med kurs mot Hyppeln.
Vi gick från Skagen kl 09 och enligt gpsen ska vi vara framme kl 15.
Odd tar en tupplur i förpiken, jag sitter på förarplatsen och tänker medan jag håller utkik. I huvudet trumlar tankar efter programmet Bokcirkeln som jag just hört på SRPlay. Jan Guillou, Carin Mannheimer, Åsa Linderborg diskuterade JC Oates ”Blonde”. En ren njutning att lyssna på deras analyser, som om man vore en katt i någons knä. Jag ska ge den boken en ny chans. Har försökt två gånger tidigare men gett upp. Det känns inte lika skämmigt längre nu när jag hört hur Åsa Linderborg gått fram med rödpennan över sidorna och klagat över ”ordmassorna”.
Programmet har gett mig nya idéer om varför mina romankaraktärer beter sig som det gör, och ovärderliga tips om hur man kan göra med metaforer.
Öppet hav öppnar sinnet. Åtminstone så länge det bara blåser 5-6 m/sek.
Och ikväll blir det makrill till middag.


Hyppeln är en ljuvlig överraskning längst ut i Göteborgs norra skärgård. Lite sliten, inga topptrimmade trädgårdar och skrytsamma sommarhus, men vackert, omtänksamt ordnat för gäster från sjön och promenadvänligt. Hoppas på fint morgonljus, för ikväll regnar det på den nyköpta webergrillen.
Makrillen var sagolik.


– Posted using BlogPress from my iPhone

Kommentarer

Inga kommentarer än