3 oktober, Kategori: Barnbarn, Författarblogg

Ska man acceptera sina begränsningar?

Varför kan jag inte skriva lika halsbrytande roligt som Leif GW Persson, lika skärpt och ”witty” som hans dotter Malin Giolito Persson eller lika gripande som Fredrik Backman i ”En bok som heter Ove”? Eftersom jag verkligen inte tror på påståendet att ”alla kan lära sig skriva” (lika lite som jag tror på stridsropet att ”alla kan lära sig sjunga”) så finns det liksom inget hopp för mig. Talang kan man inte lära sig, möjligen utveckla.

Min talang verkar ligga mer åt det småtragiska hållet. Alltså inte ens svärta och nervkittling, som hos Åsa Larsson eller Johan Theorin.

Jag som hatar offerkoftor.

Det får nog räcka för idag nu. Resten av kvällen tänker jag ligga i soffan framför brasan och läsa. Utan att jämföra.

Prince Charming

Men jag älskar dig ändå, farmor.

Kommentarer

  1. Kommentar av Nigel in Cornwall. den 3 oktober, 2013 kl 08:56

    Lovely capture Katinka:))

  2. Kommentar av KatinkaBille den 4 oktober, 2013 kl 08:19

    [http://www.flickr.com/photos/21628570@N03] Thank you Nigel!

  3. Kommentar av anna ö den 4 oktober, 2013 kl 12:45

    Du menar ungefär att man e som man e när man nu inte blev som man ville…?

  4. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 6 oktober, 2013 kl 09:03

    Precis! 🙂