30 november, Kategori: Författarblogg

Fyra veckor och jag sitter fast.

För några dagar sedan trodde jag att det var nerförsbacke och medvind hela vägen till sista sidan i manus.

Men nu har jag fastnat totalt. Det går inte att få någon ordning på scenen där en äldre manlig psykopat tänker tillbaka på sin barndom.

Någon väldigt känd författare, jag minns inte vem, har sagt att man måste älska alla sina huvudpersoner, även skurkarna. Jag insåg att skurken i min berättelse skildras som enbart ond, och vill fördjupa porträttet av honom.  Det tog inte många rader innan det blev omöjligt att fortsätta.

Igår kväll kom jag på varför. Jag har precis läst ut Tomas Bannerheds Korparna. Det porträtt av en ung pojkes inre liv som skildras i den boken är fullkomligt, det bästa jag läst. Läsaren går in i Klas kropp på första sidan och vill inte lämna den när sista sidan är färdigläst. Inte konstigt om man grips av prestationsångest. Redan igår kväll beslöt jag mig för att hoppa över den här scenen som inte känns bra, och istället ta mig an några kärleksscener som jag verkligen har längtat efter att få redigera.

Så imorse vaknade jag tidigt och började direkt på den första av mina favoritscener innan yogapasset kl 10.00. Det är scenerna som utspelar sig på Flatön under tidigt 50-tal.  Gick hem längs strandpromenaden, köpte glass och lördagsgodis  🙂  och tittade en stund på regattan med gammaldags, latinriggade segelbåtar som pågick.

Det är med skrivandet som med livet. Om det tar emot var lagom envis, fortsätt inte stångas. Hitta en väg runt om eller ombestäm och gå åt ett annat håll.

Nu ska jag fortsätta skriva.

Latinrigg

Kommentarer

  1. Kommentar av Ewa Luvö den 30 november, 2013 kl 05:08

    Det kanske hjälper om du tar en liten paus och läser Niklas svar på din fråga om säkerheten ombord http://ewaluvan.se/arc-2013-dagens-fraga-handlar-om-sakerheten-ombord/ Lycka till!

  2. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 30 november, 2013 kl 10:40

    Tack! Det var en väldigt bra idé! 🙂