5 december, Kategori: Författarblogg, Las Palmas

Evert har talat till mig

Idag hände en sån där osannolik sak som får en att tro att det finns en mening med allt.

Min roman innehåller bland annat en kärlekshistoria där vår nationalskald Evert Taube är inblandad. Jag har varit väldigt kluven till hur mycket man kan tillåta sig att fabulera omkring en verklig person, och inte vem som helst heller. Samtidigt har jag inte kunnat låta bli.

Evert Taube är soundtracket till hela min barndom, han var min pappas stora idol och vi sjöng hans visor, alla verserna, på vartenda sommarkalas i sjöboden i Fiskebäckskil. Pappa hade dessutom träffat Evert Taube på riktigt, till och med lånat ut pengar till honom, och som tack blivit omnämnd i en av hans böcker. Det var stort!

Hans namn nämns aldrig i min roman, men annars är det många detaljer som gör att man lätt identifierar honom. För att komma närmare Evert har jag läst allt jag kan hitta både av och om honom, och jag har med mig ett par av hans böcker hit till Las Palmas.

Jag bläddrade lite på måfå i ”Jag kommer av ett brusand’ hav – Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader”. Boken är full av mina understrykningar och gula postitlappar. Plötsligt såg jag några rader som jag tidigare missat helt. Evert beskriver bakgrunden och källan till Balladen om Blue Bird av Hull:

”… en dikt är ju en dikt, och att ändra en dikt till överensstämmelse med det inspirerande underlagets verklighet kommer inte i fråga. En dikt skall vara sannolik, men en kopia av verkligheten vill den liksom inte själv gå med på att vara.”

Tack Evert! Precis så kan man ju se på hur den konstnärliga friheten förhåller sig till den faktiska verkligheten, eller ”sanningen”. Du hjälpte mig att sätta ord på det. Dina rader på sidan 111 i ”Jag kommer av ett brusand’ hav” får bli inledningscitat i min bok.

Evert

Kommentarer

  1. Kommentar av Marie den 5 december, 2013 kl 09:15

    Fortfarande verkar legenderna och myterna kring Evert Taubes strandhugg längs Bohuskusten leva kvar (tills de sista ögonvittnena dött av, förmodligen). Jag tycker mig ha hört många sådana historier: någon som kände förlagan till Maj på Malö, någon annan som hade en kärlekshistoria med Taube när han tillbringade en sommar på Otterön utanför Grebbestad, en tredje som körde honom i båt dit ut. När det gäller Stranne-legenden har jag hört en version där han totade ihop Balladen om Blue Bird för att imponera på någon kvinna i släkten Stranne (jag vet inte vilken variant Taube själv återger i boken).

    Marie

  2. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 6 december, 2013 kl 02:31

    Kärlekshistorian med Siv på Otterön är i alla fall inte ihoptotad av någon, jag har boken med Everts osande kärleksbrev i faksimil… (Det är din själ jag kysser)Underbar läsning. Och Maj på Malö känner vi alla som bor här på Flatön-Malön. Hon hette till och med Maj i verkligheten. Jag för min del tror att Evert Taube förblir en legend så länge hans visor lever.