1 maj, Kategori: Båtliv

Måste det gunga så, tyckte Sigge.

Vi kom iväg en timme för sent, klockan 11 den 1a maj. Stressade och smågrälande, utan att ha sjöstuvat och med hela sittbrunnen full av oömma saker att ta hand om under gång. Fyra stora kulfendrar som skulle tömmas på luft, tampar och segelsäckar och gudvetvad. Inte särskilt sjömansmässigt. Vi hade lätt kunnat ligga hela dagen idag hemma vid bryggan och stuvat klart och organiserat.
Nu ligger vi på Björkö istället. Trötta men glada. Det blåste lite mer än förväntat, 6 – 10 sekundmeter nordlig vind. Vi hade alltså vinden i ryggen och valde att gå utanför de snirkligaste farlederna inomskärs, för motor och med bara genuan (förseglet) uppe. Vi flög fram tyckte vi.
Men vi blev väldigt trötta av blåsten och sjön som gjorde Ellem tung att styra, och när vi lagt till i Björkö hamn för att pausa och fylla diesel gick luften ur oss helt. Meningen var ju att träffa barn och barnbarn och vänner i Långedrag, men vi orkade inte ge oss ut igen. Och i Långedrag är det kallt och blåsigt i gästhamnen med nordlig vind.
Sigge är väldigt nöjd med att vara förtöjd. Han har glömt bort att han är en morsk skeppshund och flåsar och darrar när det lutar och kränger. Men han vänjer sig snart.

Det här blogginlägget ser kanske lite konstigt ut. Nämnde jag att vi inte är riktigt klara med internet och data ombord? Men vi kom i alla fall iväg.

image

image

Kommentarer

  1. Kommentar av Susanne Olars den 1 maj, 2014 kl 10:24

    Säger man grattis till avfärd? Jag gör det i alla fall! Jag är hur impad som helst av att bara slänga sig ut på haven, och så blir jag så sugen på att få veta hur det känns att vara därute! Vill ni ha nån leverans av nåt från Sverige under er resa får ni hojta till, jag kommer som ett skott! 😀

  2. Kommentar av Katinka den 2 maj, 2014 kl 12:07

    Så du tänkte leverera en burk hjortron personligen i Paris gästhamn?

  3. Kommentar av Susanne Olars den 3 maj, 2014 kl 12:04

    Jajamensan, utan tvekan! 😀