17 maj, Kategori: Båtliv

17 maj. Cuxhaven och tidvatten.

Det är springflod och skiljer fyra meter på högvatten och lågvatten just nu i Cuxhaven. Fyra meter! Två gånger per dygn strömmar obegripliga mängder vatten ut och in genom de stora floderna. När vi gick ut genom slussen i Brunsbuttel var klockslaget noga planerat för att vi skulle få medström ut till Cuxhafen.

Mitt första intryck när vi rutschade ut i strömmen i Nordsjön var: men så stort det är! När vi planerade rutten på Ipad och sjökort såg den så ynka smal ut, den lilla remsan mellan farleden och land som vi var tvungna att hålla oss till. Man går inte ut och knör med containerfartygen och tankersen som är på väg in till Hamburg. Man åker inte rullskridskor mitt på motorvägen heller.

Vi kanade snabbt på tvärs över motorvägen och ut på vår kant, och där fanns ju gott om plats. Odd påminde mig om ett av sina favoritordspråk: På grunt vatten skrattar snigeln åt valfisken. Här var vi säkra för monstren. Men Gud så fort det gick! Över tre knop utöver våra 6,5. Ibland var vi uppe i tio knop. Det låter kanske inte särskilt fort, men det är en kuslig känsla att bäras fram av en kraft som man inte kan påverka. Dessutom blåste det lite mer än vad som var sagt, runt nio meter per sekund  nordlig vind. Hård motvind i samband med utström varnas det för, det blir väldigt besvärliga vågor när vind och vatten vill åt olika håll. Det här var ju ingen hård vind, men ganska otrevligt blev det ändå på sina ställen. Fast vi flög fram så bröt vågorna över båten och det slog och brakade så att Sigge blev ängslig.

Äntligen var vi framme vid det trånga inloppet in till hamnen. Vi hade bestämt innan att jag skulle köra en bit förbi öppningen och sedan gå mot strömmen in, för att ha kontroll över båten. Med tio knops fart är det lätt hänt att missa ett par meter i sidled, inte så bra när man ska pricka en smal passage. Nu fick jag gasa för fullt för att komma upp i tre knop motströms och styrfart. Allt gick bra och det fanns gott om lediga platser. Det är fortfarande lika kul att studera reaktionerna när folk upptäcker att det är frun som kör båten och mannen som har hand om förtöjningen. Många verkar ta för givet att det beror på att Odd inte kan köra, stackars man. Han får massor av hjälp när vi närmar oss en tilläggsplats, och kommer jag in lite snett eller fel är alla så förstående och alerta med tampar och törn. Lyckas jag få till en perfekt angöring, vilket faktiskt händer allt oftare, är det ingen som bryr sig. Utom Odd förstås, världens bäste instruktör.

Idag vilar vi och planerar den fortsatta seglingen. Ska vi våga oss ut till frisiska öarna och Nordeneye, för att sedan gå in till Lauwersmeer i Holland? Eller ska vi smita in vid Wilhemshaven och ta kanalvägen som börjar där?  Odd vågar nog, men jag …

image

Vill ha…

image

Kommentarer

  1. Kommentar av Susanne Olars den 17 maj, 2014 kl 11:11

    Här är ni med om ett sånt äventyr, och så kommenterar jag inte det utan bilden: VILL OCKSÅ HA!!!!!

  2. Kommentar av Stina Jansson den 18 maj, 2014 kl 08:08

    Klart du vågar men en så bra instruktör! Roligt att läsa om er framfart.

  3. Kommentar av Livan den 18 maj, 2014 kl 08:34

    Ååhh vad fint ni har det!! Här hemma är allt bra. Soligt, varmt och utelek heeeeela dagarna 🙂 S frågar efter er ibland och undrar var ni är. Hör av mig nästa vecka om räkningar. Puss puss puss!

  4. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 19 maj, 2014 kl 09:18

    Åh, saknar er, men tiden går fort, snart är det midsommar. Ringer ikväll!

  5. Kommentar av Hans Klaive den 18 maj, 2014 kl 01:36

    Det är något spöklikt över tidvattnet. En jättekraft miljoner km bort som förflyttar miljoner ton vatten två gånger om dan. Det får en att känna sig som det lilla sandkorn i öknen man är. Jag följer med er på resan.

  6. Kommentar av Henrik Tengby den 18 maj, 2014 kl 02:17

    Jag såg den där detouren inför anlöpet och fattar varför. Men ändå, om man drar ner på gasen och floden gör tre knop så blir det väl ungefär samma effekt att gå in från andra hållet?

  7. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 19 maj, 2014 kl 09:17

    Problemet är ju att man förs iväg i sidled. Man har ingen kontroll på avdriften i tre knop även om man drar ner på sin egen fart framåt. Risken om man missbedömer vinkeln och farten när man kommer farande medströms är att dundra in i kantskoningen innan man hinner innanför öppningen.