29 april, Kategori: Båtliv

Canal de la Sarre. Mittersheim 28 april.

Sju timmar på kanalen är lite för mycket om det är kyligt och blåser. Fast jag står inomhus och kör vill jag gärna sticka upp huvudet genom takluckan, och där drar det kallt. Vi är trötta, snarstuckna och frusna (jag) när vi når gästhamnen i Mittersheim. Det fanns ingenstans att lägga till i kanalen på hela vägen från Houillon.

Klockan tre var vi så hungriga att vi kastade lasso på en betongpelare i kanalbanken för att kunna laga lunch. Slussarna kommer så tätt att man inte hinner laga mat under gång, knappt brygga kaffe. Å andra sidan finns inte så mycket mat ombord längre. Vi har inte sett en livsmedelsbutik sen Nancy… I marinan i Lagarde kunde man bara köpa pumpernickel och mjölk med lång hållbarhet och kaffe. Samt vin, öl och likör och en massa konstiga snacks och dinkelskorpor som tyskarna vill ha.
Men dinkelskorpor med smör är ju gott.
Idag har vi gått rakt norrut på Canal de Sarre mot tyska gränsen. Naturen är vacker och vild, långa sträckor finns inga bilvägar i närheten och då är alla gamla slussvaktarhus sorgligt övergivna. Kanalen passerar högt ovanför stora sjösystem som egentligen är jättelika vattenreservoarer. Nu är det naturskyddsområden, sjöarna är som enorma rekreationsparker med fritidshus, beacher och campingplatser. Men mest är det vacker natur. Så här tidigt på våren ser man fortfarande genom trädridåerna som kantar kanalen. Fågelsången är intensiv. Vi ser rådjur och rovfåglar och två drunknade vildsvin. Vi möter väldigt få båtar, bara en och annan hyrbåt.
Sommartid är det förmodligen full fart här. Hur får alla plats? Marinorna är så små, även på ”stora” ställen som Här i Mittersheim. Här finns fräscha duschar (underbart!) som fungerar med mynt, el och vatten på pontonerna men inte mer än ca 20 platser. Inget internet i hamnen, fast det står att det ska finnas. Det ska kosta 6 € att ligga här, få se om det dyker upp någon som vill ha betalt . Uteserveringen öppnar 1 maj och livsmedelsbutiken stängde klockan sex, tio minuter innan vi kom. Middag ikväll blev en burk Uncle Bens chili (utan carne) med en tetra kikärter och en stor klick chevre créme fraiche ( finns det hemma?) och till det nygräddat painriche (halvfabrikat). Nu räcker nödförråden bara till tagliatelle med sardiner och tomatsoppa med kikärter. Och så pimpernickel förstås. Men affären öppnar 7.30 imorgon, då ska vi bunkra.
Vin och ost och ostkex har vi kvar så det räcker till ikväll.
Odd har ägnat sig åt avancerat pyssel mellan slussarna, nu finns en lätt åtkomlig hylla för kikaren på plats.
Idag blev vi vittne till ett riktigt missöde i en sluss. Farfar, pappa och barnbarn slussade i en hyrbåt med oss genom fyra slussar. Det var deras första dag på kanalen. Farfar blev så engagerad i samtal med mig att han glömde bort att släppa på slusslinan i fören. Han skulle tydligen ansvara för bägge linorna medan sonen stod framme vid ratten, vad han nu gjorde där under slussningen… Plötsligt började sonen skrika från förarplatsen och vi såg att hela båten lutade. Krasch, upp smatt linan tillsammans med knapen och en stor bit av däcket. Tur att farfar inte hann fram och fick allt i ansiktet… Vi upptäckte sen att han la linan i dubbla öglor runt pollarna istället för att låta den löpa fritt.

image

image

 

 

slusshus

 

 

Stort fint slussvaktarboställe som ingen vill ha. Sorglig syn på landsbygden.

Närmare civilisationen kan slussvaktarhusen ha hamnat i dyrkande händer.

slusshus2

Kommentarer

Inga kommentarer än