6 juni, Kategori: Båtliv

Die Mörderetappe – a piece of cake! Beilingries 6 juni.

Vi har haft sån tur idag (fast turen måste man bjuda in). Klockan sex ringde klockan. Sen låg vi kvar i hamnen och väntade ut alla hotellpråmar som var på väg till första slussen. Dem ville vi undvika. Jättelånga och hänsynslösa. Efter två timmar var morgonrusningen in till Nürnberg förbi. Hotellvidundren lade sig vid kaj under dagen, det kunde vi höra på konversationen över radion. Vi kunde gå in ensamma i den första slussen som bara var på sju meter. Efter Nurnberg började mördaretappen med fyra stycken 24meterslussar uppåt, högst i Europa. Som nästan knäckte våra tyska föråkare eftersom de inte kunde använda flytpollarna.
Vi fick vänta länge nedanför den första slussen innan det kom en pråm vi kunde slå följe med. (Man kan inte hoppas på att slussoperatören två gånger ska flytta på drygt femtiotusen kubikmeter vatten bara för en fritidsbåt.) Den blev vårt sällskap hela dagen. Den gick påfrestande långsamt, vi kom inte i hamn förrän kl 21.30. Men den var bara hundra meter lång och väldigt snäll, la sig långt fram så att vi kunde använda TVÅ flytpollare, en i fören och en i aktern. Båda linorna gick till vinscharna som låstes, vi behövde inte röra ett finger medan båten steg uppåt. (Jag ska skriva ett särskilt inlägg om detta senare, för slussintresserade.)
Inga flytpollare i vår ände av kammaren var ur funktion. Däremot i andra änden. Vi frågade på radion innan vi gick in för att ha tid att ändra linorna om det skulle behövas.
Jag förstår verkligen att Michael kallade det för Mördaretappen i sin blogg . Vattnet släpps på underifrån och kommer särskilt de första tio höjdmetrarna forsande i häftiga pulser från sidan i skummande strömvirvlar, oerhört snabbt och kraftigt. Det måste vara omöjligt att hålla båten intill slussväggen och samtidigt hinna flytta uppåt på de fasta väggpollarna om man bara litar till handkraft. Utan flytpollarna måste det vara ett helvete. Om man slussar ihop med en pråm blir det bara två flytpollare över längst bak, och de räcker bara till en fritidsbåt, de sitter så tätt. Är man två båtar är det alltså en klok taktik att den ena står över och väntar på nästa pråm. Fast vi sa kaxigt till varann: Vi hade klarat det ändå. Med vår winschteknik och knepet med tampen mellan mittknapen och stegen. Även om det hade varit väldigt jobbigt.

Dagens facit: sju slussar och trettiofyra distans på tolv timmar i trettio graders värme. Vi duschade frekvent i sittbrunnen för att inte koka över. Nu har vi passerat högsta kanalpunkten i Europa 406 meter, från och med nu bär det neråt.

Sedan ett par timmar ligger vi i den lilla klubbhamnen dit vi kom i halvmörker. Hafenmeister välkomnade oss med höga visslingar på bryggan, förtjust och glad i hatten. Vi var väntade, tack vare besättningarna på Naima och Tara för två dagar sedan. Champagnen är redan urdrucken. Imorgon blir det sovmorgon.

Stadigt förtöjda i både för och akter i flytpollare som stiger med oss 24 meter uppåt. 

image

Porten till Mordor stängs…

image

Sista uppåtslussen i Hilpotstein – inga fler uppåtslussar någonsin?

image

Monumentet som visar vattendelaren i Europa. På andra sidan rinner alla floder och bäckar till Svarta Havet.

image

 

Kommentarer

  1. Kommentar av Arne Nilsson den 7 juni, 2015 kl 02:57

    Hurraaaaa!
    Ni gjorde oss verkligen oroliga ett tag. Men motsvarande slussar på Rhône upplevde vi inte som alls så farliga så låt nu inte de här åbäkena skrämma er. Det förvånar verkligen att de ordningsamma tyskarna har så dålig koll på sina slussar. Måste väl ändå vara en tillfällighet.
    Hälsar Arne

  2. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 7 juni, 2015 kl 07:24

    Ja det är sant, förvånade oss också. Men när vi frågade över radion fick vi bra svar. ”Scwimmpoller nr 1 och 2 fungerar, nr 3 och 4 fungerar inte.”

Kommenteringen är stängd.