6 oktober

Fullträff! Sozopol 6 oktober.

Valet av Ellems vinterhamn har varit högst osäkert ända tills för ett par dagar sen. Det har funnits kandidater längs hela Donau, jag har varit beredd på att vi kanske måste lämna båten brådstörtat och resa hem till min gamla mammas dödsbädd. Tack och lov blev det inte så.

Beograd, Novi Sad, Ruse, Constanta, vi fortsatte från alla hamnarna suckande av lättnad över att slippa lämna Ellem där över vintern. Underbara, spännande platser allihop, men…

Marinan i Sozopol har varit önskehamnen sedan i våras, efter ett tips från Kryssarklubbens medelhavsforum. Men skulle vi hinna ända hit? Det såg så långt ut på kartan från Österrike till Bulgariens kust vid Svarta Havet.
Vi hann, utan stress dessutom. Trots åtta dagars påtvingad väderväntan i Port Tomis är vi framme mer än en vecka innan planerad hemresa.

Efter de fyra gästhamnar i Rumänien och Bulgarien som vi hittills avverkat i Svarta Havet var förväntningarna på Sozopol ordentligt nedskruvade. Vi hoppades att det åtminstone skulle finnas acceptabelt skydd mot havet och vinden, och en hyfsad mobilkran.

Redan i angöringen överträffas anspråken. Någon svarar verkligen när Odd anropar port Control på radion. Vi blir mötta av en hamnvakt som anvisar plats. Hamnbassängen är stor och skyddad för alla vindar, här ligger många stora segelbåtar vid nya och upplysta pontoner, förutom en massa vräkiga motoryachter. Dessutom ligger en fiskehamn längre in och fem stora Border Policefartyg. Många båtar står redan på land och underhållsarbeten pågår, vi ser byggnader med reklam för alla möjliga firmor med marin anknytning. Volvo Penta till exempel.

Marina Office är prydligt och bemannat fast klockan är över sex, vi får en elektronisk nyckel till toa och dusch samt två wifikoder.
När vi lämnar hamnområdet för att leta reda på en restaurang måste vi passera förbi en vaktkur med bom och vänlig pitbull. Vakten nickar nådigt både när vi går och när vi återvänder från promenaden i gamla stan.
Tillbaka i båten efter en god middag öppnar vi champagnen. Framme!

image

image

Sista etappen från Nessebar över Burgas bay till Sozopol blev en värdig avslutning på vår Svarta havsseglats. En nyckfull vind in från låringen, ibland så stark att autopiloten inte mäktade med att parera, ibland bara en svag flämtning. Vi seglade envist i alla fall, Odd av princip, jag för att jag önskade så hett att få se delfiner (de gillar inte när motorn går). Upplevelsen av delfiner som leker kring båten får jag vänta på tills i vår. Med den här seglingen i minnet kommer vi att längta hela vintern.

image

image