2 juni

2 juni. För ankar i snikens vik. Sigacik.

Torsdag kväll. Vi har kommit till Teos marina efter en dag när flera medelhavsdrömmar uppfyllts. Nu ligger vi för ankar utanför själva marinan. Sparar några hundra kronor på att inte gå in där förrän i morgon. Fredagsbönen studsar mellan de omgivande höga kullarna, överröstar för en stund hundskallen från land och knattrandet från ljuddämparlösa fiskebåtar på väg in. På andra sidan en av höjderna finns ruinerna av den antika staden Teos, med Akropolis, Dionysos tempel och teatern. Vi ska promenera dit imorgon.
I förrgår hamnade vi inknödda mellan två lokala bobåtar i den lilla hålan Dalyanköy, utan akterförtöjning men stadigt fastbundna i den ena båten. Farbrorn som bodde i den hade vinkat in oss när han såg vårt vankelmodiga irrande och sökande efter en plats. Fören kom inte ända in till kajen och jag vågade inte använda motorn i rädsla för det spindelnät av linor som löpte ner i vattnet. Men nästan in kom vi, med hjälp av flera vänliga händer. Egentligen skulle vi åt helt andra hållet än Dalianköy men tröttnade på motvinden och vände tillbaka en bit istället. Har ju inte bråttom. Det blev både en fin segeldag och en god middag på fiskrestaurangen vars kaj vi låg vid. Under kvällspromenaden upptäckte vi en ny, inhägnad och trist marina längre in i viken. Vilken tur att vi inte sett den när vi kom in.
Igår fortsatte vi till en naturhamn som Stefan i Bulgarien tipsade om. Nergis Limani. Skyddad för alla vindar och med kristallklart, turkosfärgat vatten. Vi sänkte ankaret på åtta meter och kunde se precis var det låg.
I morse snorklade Odd in mot stranden och hittade en skatt på ett par meters djup, en samling antika, mer eller mindre  hela amforor. Bilderna sparar jag till den privata fotoboken, det är strängt förbjudet att flytta fornfynd från havsbotten fick jag veta av facebookvänner i Medelhavet. Alltså återbördades det vackra kärlet till exakt samma plats där det legat.
På eftermiddagen gick vi mot Sigacik i lagom vind, Odds dröm om att få hissa gennakern i Medelhavet gick äntligen i uppfyllelse.
Min dröm om stora fiskar infriades också. Inte på kroken visserligen, men det gjorde inget. En svärdfisk på minst en meter, plus svärd, gjorde tre ystra krumsprång högt över ytan alldeles bredvid båten. Så vackert!

Tur att det fanns hjärterum.

image

Äntligen!

image

Fem knop i sex sekundmeter. Inte illa.

image