18 september, Kategori: Båtliv

14 – 15 september. Tji fick dom!

Andra seglingsdagen var målet ön Lipsi, bara tio sjömil och slör hela vägen, rena räkmackan. Vi njöt av att susa fram med fyllda segel och god fart, även om vi låg sist ända fram till inseglingen till hamnen. Där fanns en udde som måste rundas, nedanför ett högt berg. Vi såg hur båtar som tagit ut stort avstånd till udden, för att undvika lä från berget, låg med tomma segel och drev. Alltså gjorde vi tvärtom och snek berget så nära vi vågade. Och där kom fallvindar som gav oss skjuts ända in i mål. Vi fräste förbi flera båtar och slutade på 11e plats av 18 när resultaten räknats klart. Vilken triumf!

På kvällen gick vi med nyblivna seglarvänner till en mysig restaurang. Med stjärnhimlen som tak och belysta av en nästan full måne åt vi en underbar middag och sjöng och spelade på medhavda uckar, till övriga gästers ljudliga uppskattning. Efteråt var det beachparty med mera uckespel och dans i månskenet på stranden. Kvällen gick alldeles för fort.

Finaldagen gick rutten tillbaka till Leros, tolv sjömil och läns hela vägen. Det blev nästan den roligaste deltävlingen, eftersom det kom till ett rafflande kamp på upploppet mellan oss och en grekisk båt. Vi hade flera större och snabbare båtar efter oss in i mål och fick till en 8-e placering! Helt otroligt.

Under den festliga prisutdelningen senare på kvällen sa en skeppare på en av vinnarbåtarna till mig, att nu var det bevisat att man inte alls behöver ha en stor och dyr båt för att ställa upp i Göran Schildt Memorial Regatta. ”Ni har visat att man kan delta med vad som helst!” utbrast han entusiastiskt. Nej, en motorseglare stod inte högt i kurs i det här sällskapet, Ellem var verkligen en katt bland hermelinerna.

Vad gjorde det. Bakom oss i den slutliga resultatlistan fanns flera namnkunniga snabbseglare. Oceanis, Jeanneau och Bavaria. Stora, maffiga rashästar. Bland annat en 50-fotare som vi inte borde haft en chans mot. Det måste ha känts förargligt för  den besättningen att hamna efter en tio meters motorseglare. Men det var inget som märktes, tvärtom, vi svävade på moln av uppskattning och glada tillrop hela kvällen.

Det största utbytet av regattan var ändå inte uppryckningen i resultatlistan. Det var alla trevliga, roliga, spännande nya bekantskaper. Det är inte lätt att hitta nya vänner på äldre dar. Man blir både mer kräsen och mindre tolerant. Men de senaste tre dagarna har vi nog knutit fler nya band än vi gjort de senaste tre åren.

Tänk så mycket vi gått miste om, om vi stannat på Samos och lackat inredningen…

För att citera Tove Jansson: Men vem ska trösta Knyttet med att säga som det är: Stig fram och säg Goddag, så att de ser att du är här!

image

 

Det trånga inloppet till målgången på Leros är svårt att upptäcka på avstånd.

Kommentarer

  1. Kommentar av Arne Nilsson den 19 september, 2016 kl 01:48

    Känns skönt att i bästa besserwisserstil kunna utbrista: ”Vad var det jag sa!”
    Hjärtliga gratulationer.
    Men visst hade en spirbom gjort underverk på länga länssträckan och jag tror inte det räknas som fusk.
    Hälsar Arne

  2. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 22 september, 2016 kl 08:25

    Eller hur!!

  3. Kommentar av Hans Klaive den 19 september, 2016 kl 02:02

    Vinnarskallar!!!!

  4. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 22 september, 2016 kl 08:25

    Alltid!

Kommenteringen är stängd.