19 oktober, Kategori: Okategoriserade

Gibraltar 16 oktober. Äventyret börjar.

Det tog tolv timmar att förflytta sig från Flatön till Gibraltar. Allt funkade, men det blev lite väntetid både på två flygplatser och busstationen i Marbella. Hellre det än att det går för fort och man glömmer en jacka här eller en ryggsäck där.
Första natten bodde jag på hotell med Ann och Gunilla, medbesättning på Peristera. Vi är sex besättningskvinnor förutom skepparen Linda Lindenau.
Idag gjorde vi tillsammans det man måste på Gibraltar, det vill säga tog kabinbanan upp till toppen på The Rock, drygt fyrahundra meter över havet.
Här fladdrar historiens vingslag öronbedövande, men det är svårt att koncentrera sig på något annat än att vara uppmärksam på var närmaste apa befinner sig. När vi steg ur linbanans kabin anföll några stycken direkt, kastade sig upp på axlarna och huvudena på ett par förskräckta besökare. Man blir noga upplyst innan att inte mata, att hålla hårt i väskor och ryggsäckar, inte ha något ätbart i fickorna. Ändå kastar folk bröd och godis och försöker klappa ungarna.
Ann fick sin ryggsäck söndersliten, hon hade med sig en mellanmålspåse nötter och russin som en apa tydligen kunde lukta sig till. Jag fick springa för livet tillbaka in i cafeterian med en apmamma galopperande efter mig. Jag hade köpt en Snickers som låg i jackfickan.
Utsikten var helt magnifik förstås. Men aporna förtog lusten att promenera omkring däruppe. Jag såg flera gånger hur de helt enkelt hoppade upp på folk, klängde sig fast i kläderna och rotade i fickor och väskor och överallt. Hu!
På kvällen flyttade vi in i Peristera, båten som är vårt hem tre veckor framåt. I Gibraltars marina Ocean Village befinner man sig i ett helt annat sällskap än i de marinor vi låg i i Egeiska havet. Här är jordenruntseglarland. Inga charterflockar av bavarior. Egensinniga skepp av alla möjliga modeller utrustade till topplanternan med allt som kan tänkas skruvas eller surras fast. Skogar av master och antenner på biminibågen, burkar i riggen, dävertar och solpaneler och vindroder och extrastag. För att inte tala om all säkerhetsutrustning och fastsurrade
Peristera har vimpeln hissad som talar om att hon deltar i ARC 2016, Atlantic Race for Cruisers. Efter Las Palmas fortsätter Linda med ny besättning över Atlanten till Karibien. Flera båtar i marinan har likadan vimpel, de är också på väg till starten i Las Palmas i november.
Mörkret föll medan vi satt i sittbrunnen denna första kväll och bekantade oss med varann. Linda, Ann, Sofie, Gunilla, Annika, Jutta och jag. Med jämna mellanrum dånade ett flygplan förbi på bara ett par hundra meters avstånd. Start- och landningsbana är byggd ut i vattnet utanför marinan. Trafiken inne i stan måste stängas av varje gång ett plan landar eller startar.

Bilder kommer senare.

img_9347

img_9354

img_9380

Kommentarer

Inga kommentarer än

Kommenteringen är stängd.