27 mars, Kategori: Författarblogg

Nya insikter och avsikter.

Det har gått ett år sedan releasefesten för Diktaren. Mitt livs roligaste dag, näst efter bröllopet med Odd. Jag borde sammanfatta det här året, tänkte jag igår. Göra ett slags bokslut. Vad har hänt, förutom att min första roman kom ut? När blir nästa releasefest?

Stopp där, vänta lite, en sak i taget. Alltså. Vad har jag gjort under det här första året som pensionär och arbetsbefriad? Seglat fyra månader i Grekland. Marknadsfört Diktaren, sålt och signerat boken i bokhandlar och på mässor. Talat in den som ljudbok. Uppfyllt drömmen om att segla till Kanarieöarna. Börjat lära mig spela bouzouki. Målat porträtt. Blivit farmor igen. Skrivit seglingsartiklar och fått ett fint pris. Byggt ett gästhus som snart är klart. Hittat en bra skrivcoach, påbörjat nästa roman, gjort massor av research, skrivit en detaljerad synopsis.

Varför är jag inte nöjd? Därför att piskan fortfarande hänger på väggen. Prestationspiskan. En läsare undrar: När kommer nästa bok? Andra författare, som började skriva samtidigt som jag, kommer ut med sin fjärde roman. Och jag hugger direkt, får idiotiska skuldkänslor för att jag beskär rosorna när jag ”borde” skriva. I alla skrivarhandböcker och på alla författarsajter är nämligen det första och viktigaste rådet: Prioritera! Försaka, dvs välj bort även det roliga – trädgården, familjen och eventuella andra intressen! Gå in i en bubbla och bara skriv! 

Diktaren skrevs medan jag fortfarande arbetade. Utan de där råden om att prioritera! hade det inte blivit någon bok. Det tog ändå fyra år. Jag tog ledigt i perioder och reste till Las Palmas där jag skrev maniskt hela dagarna och knappt pratade med en enda människa. Stängde in mig i en lägenhet eller satt på Cafe Suecia och skrev. Reste hem och skrev om, under tidiga morgnar och helger. Jag räknade ut hur många böcker jag skulle kunna hinna med innan jag blev gammal och senil. Alldeles för få. Jag drömde om pensioneringen. Jag ville ha en karriär till. Ta igen den där tiden som gått åt till att driva företag när det egentligen var författare jag alltid velat bli.

Det är dags att sluta budgetera och bokföra timmarna. Jag behöver inte längre skriva tidrapporter. Det jag gör behöver inte löna sig. Ingenting behöver bevisas eller rättfärdigas. Min andra bok kommer att bli färdig, i sinom tid, men inte på bekostnad av bouzoukin, båten, barnbarnen, böckerna och måleriet. Eller rosorna, för den delen.

IMG_1228

Fint pris från Kryssarklubbens Medelhavssektion.

FullSizeRender IMG_1174

Mitt livs alla konstverk. Jag målar lika långsamt som jag skriver!

IMG_1247  IMG_1246

Kommentarer

  1. Kommentar av Ewa Evers den 27 mars, 2017 kl 01:52

    HEJA!Dig
    Vilken inspirerande vän du är!
    TACK och KRAM

  2. Kommentar av Katinka den 27 mars, 2017 kl 02:12

    Tack Ewa, du har berikat mig.❤️

  3. Kommentar av Ewa Evers den 27 mars, 2017 kl 02:52

    Men Katinka!
    Jag läser ju helst med ”Höronen”,som du vet?
    Har tillgång till bibliotekens tjänst med talböcker för folk med synvariation, eller vad det nu kallas, ”Legimus” och även ”Story tell”, men hittar inte Diktaren där. Du har ju läst in den, eller hur? Var kan jag få tag på boken för att ladda upp på mobilen?
    Åker till Italien och det hade varit roligt att ha den med i resebiblioteket. STOR varm Kram <3

  4. Kommentar av Katinka den 27 mars, 2017 kl 03:42

    Även om jag är klar med inläsningen så är ljudverkstan inte klar med produktionen. Jag har inte fått något exakt datum, men tror inte det blir klart till din resa, tyvärr 😟 Kram

  5. Kommentar av Kristina Svensson den 28 mars, 2017 kl 09:21

    Bra!
    Det är du som ska göra dina prioriteringar utifrån dina förutsättningar.

    Jag hör till dem som tjatar om att prioritera skrivandet men det är alltså inte på bekostnad av sådant som är nödvändigt för att mår bra. Men man kan kapa lite i att hänga på FB och diskutera politik och liknande :).

    Lycka till med allt

  6. Kommentar av Katinka den 28 mars, 2017 kl 09:28

    Klart man måste prioritera! Tevetittandet är till exempel bortvalt sedan jag började skriva. Twitter likaså. Facebook är verkligen en fälla, där gäller det att ha disciplin. 🙂

  7. Kommentar av Kristina Svensson den 28 mars, 2017 kl 09:40

    Instämmer! FB är också ett trevligt sätt att hålla kontakt med läsare och vänner. I lagom doser är det perfekt.