29 april, Kategori: Båtliv

28 april. Chokladpudding på getmjölk – går det?

Igår låg vi kvar i viken i Astipalia och inväntade mindre vind, för att kunna ta oss vidare till öns sydsida. Vi behöver handla och fylla på färskvatten. Fast mjölk behöver vi inte köpa på ett tag. På morgonen körde Odd in till land i jollen för att rasta Sigge, och kom tillbaka med en jätteflaska getmjölk, ett kilo getost och två apelsiner. Han hade tittat in till getbonden som höll på med morgonsysslorna i skjulet ovanför tavernan, och fick inte gå därifrån utan dessa presenter. Betalning var det inte tal om.

Jag vet att en sån ost, Graviera, kostar 14€ per kilo, så något måste vi bara ge tillbaka. Vilken tur att min gamla orörda godisgömma med Marianne fanns kvar under durken! (Nu ligger där bara en ensam påse Polly, men jag är osäker på kvalitén efter ett år i båten?) Getbonden, som inte kunde ett enda ord engelska, blev mest generad över gengåvan och hällde genast upp en hel flaska getmjölk till, samt gick ut i hönshuset och hämtade åtta nyvärpta ägg.

På kvällen tog vi jollen in till tavernan för att vara lite sociala. Jag tog med min baglama i ryggsäcken, ifall det skulle bli läge för musik. Enda gästerna förutom oss var getbonden och hans pappa, två väldigt gamla tanter med käpp, samt ett engelskt seglarpar från den andra båten i viken. Vi beställde greek salad och octopus salad. Tavernadamen kunde några ord engelska och charmade Sigge totalt, vilket är ytterst ovanligt. Hon serverade honom små godbitar ur handen och tillät inte att han stod bunden vid vårt bord, han gick fritt i hela restaurangen, ut och in i köket och mellan borden där gästerna satt. Efter att ha rådgjort med tavernadamen beställde Odd in en stor ouzo och chips till getbonden. Han höjde glaset mot Odd och muttrade något med antydan till ett blygt leende, men vi såg honom inte dricka något på hela kvällen. Alla såg på teve, någon musik var det inte tal om och jag var för feg för att plocka upp mitt instrument. Vi pratade med våra anrkingsgrannar, det äldre engelska paret på Wight Egret, en Moody37. Ibland är det så skönt som omväxling,  med människor som inte har dubbelt så stor båt som vi. När vi skulle gå, kom tavernadamen med en halv brödlimpa i en påse, så att vi skulle ha till frukost. Är det konstigt om man älskar Grekland?

Vad tar man sig till med tre liter färsk getmjölk? Jag har proppat in två fulla, små colaflaskor i frysfacket, och en halv liter har vi nog redan gjort slut på eftersom Odd tyckte det var supergott till gröten och vi båda gillade den i kaffet. Men vi har ändå alldeles för mycket kvar. Chokladpudding kanske? Det börjar uppstå en längtan efter dessert. Om jag tar getmjölk istället för vispgrädde, och lägger till gelatin?

Kolla på den här videon när alla getterna kommer rusande till kvällsfodringen! Ellem syns på slutet i viken bakom, och getbonden skymtar också. https://www.youtube.com/watch?v=EiBjeMToIog&sns=em

Nu kan jag bocka av mitt motivationsmål att kunna vandra obehindrat i de grekiska bergen. Igår tog vi en långpromenad på en stenig stig. 6000 steg rakt uppför berget och lika många ner igen. Jag kunde ha gått dubbelt så långt, vilken lycka! Fin utsikt och ett fint möte med en gumma på väg att hämta vatten med sin åsna. Båten är en tidsmaskin!

Sigge måste rastas. Ofta!

image

Far och son silar getmjölk. Minst 60 liter per dag tror vi.

image

image

Mjölkproducenterna. De vackra bjällrorna väckte stort habegär. Vissa var tredubbla.

image

Sigges nya favorit.

image

Möte med ett annat århundrade på bergspromenaden. Alla har inte vatten i kranen.

image

Kommentarer

Inga kommentarer än