18 oktober, Kategori: Båtliv

17 oktober. Ensam ombord.

Ellem har nu förvandlats till en bobåt, där girlangen med soldrivna ikea-lampor hänger uppe under biminin dygnet runt, blomkrukorna med mynta och basilika breder ut sig på akterdäck. Diskstället har fått en permanent plats på en bänk i sittbrunnen. Sjöstuvning i pentryt är ett minne blott, höga burkar fyllda med vatten och oliver är travade på hyllan ovanför diskhon. Andra dagen sedan Odd flög hem har rusat förbi.

Jag har bestämt att arbeta med manuset från sex på morgonen till tio. Sen är det två timmars promenad innan lunch. Därefter gör jag vad jag vill. Jag vill väldigt mycket. Fiska, simma, cykla, läsa, styrketräna, spela på min baglama, skriva blogg, laga middag. Pyssla i båten med diverse, lite städ och tvätt och disk måste också hinnas med. Sista timmen innan lampan släcks vid 23 jobbar jag med manuset igen, för att hjärnan ska fortsätta på egen hand under natten.

Idag hann jag i stort sett bara med en enda sak på min lediga eftermiddag, och den var helt oplanerad. Jag pallade oliver. På vägen in till marinan finns ett förfallet markområde som är till salu, och alldeles vid vägen står två olivträd fulla med stora, svarta, mogna oliver. Marken under träden är översållad av nedfallna oliver. Jag kunde inte med att plocka direkt i ryggsäcken, utan gick dit i flera omgångar och fyllde min magväska lite diskret. Minst ett kilo har jag nog nu. Någon här på Samos, jag har glömt vem, har talat om för mig hur man lägger in egna oliver. Såhär:

Man skär ett kryss där skaftet har suttit, lägger oliverna i blöt i vanligt vatten i tio dagar, byter vatten varannan dag. Därefter lägger man över oliverna i en saltlake som består av 1 del salt och fyra delar vatten, och tillsätter dessutom lite vinäger. Detta får stå en månad, sedan är oliverna färdiga att äta. Man kan också byta lag efter en månad, kanske smaksätta med någon ört och tillsätta olivolja. Jag hann fylla en burk för tre veckor sedan och har redan tjuvsmakat. Mums! Mycket mildare och godare än köpeoliver!

Ensam? Jag känner mig inte ensam, åtminstone inte än. Vid vår ponton finns fortfarande minst fem, sex andra bebodda båtar. Man ligger ju med aktern in här, så det blir mycket kontakt med dem som rör sig på bryggan. Sitter jag i sittbrunnen kommer det hälsningar stup i kvarten, så ofta faktiskt att jag sätter upp solgardinerna över aktern och babordssidan för att kunna gömma mig lite.

Bara en mindre del av bytet. Sen gick jag och köpte plastburkar med lock. Hur jag ska få med mig detta hem återstår att lösa.

image

image

Kommentarer

  1. Kommentar av Henrik den 22 oktober, 2018 kl 04:10

    Mysigt!