15 maj

Loggbok dag 7. Kuling!

Vaknar tidigt i en båt som gungar häftigt. Det ösregnar. Men inne i båten är det varmt och mysigt, och i styrhuset med fönster åt alla håll sitter man som i en glasveranda och betraktar den rasande naturen utanför.
Jag googlar på alla mina fem väderappar för att hitta lite hopp. Imorgon kan vi nog komma ett snäpp längre norrut, för att sedan på lördag eller söndag ta skuttet över till Läsö.
Idag blir det för min del långpromenad med kameran, handla inne i Grenå, skriva novell och träna ukulele. Odd ska ägna dagen åt båtfix och att koppla ihop VHFen med navigatorn.

Myshörna:


– Posted using BlogPress from my iPad

11 maj

Loggbok dag 3. Strömlösa i Middelfart.

Idag skulle vi enligt väderleksprognosen ha legat kvar i Dyvik och väntat ut hårda vindar, eftersom passagen upp mot Fredericia inte erbjuder så särskilt mycket lä.
Men vi vaknade till bleke, kollade in helt nya väderprognoser på DMI och bestämde oss för att segla vidare.
Fast det fick bli för motor, vi måste hålla 5 – 6 knop om det inte ska ta evigheter att komma hem.
Under vägen testade Odd autopiloten, som fungerade perfekt. Det var en riktigt häftig känsla att inte se land och ändå veta precis var vi var och vart vi var på väg. Varför har jag inte tagit det där Förarbeviset för båt mycket tidigare? Upplevelsen med att vara på sjön blir ju helt annorlunda när man har kontroll. (Dvs kontroll har man ju egentligen inte så länge det inte går att förutsäga vädret längre i förväg än 10 timmar.)
En annan spännande sak med sjölivet är att man upptäcker nya egenskaper hos varann.
För en tekniknörd som jag är halva nöjet med seglatsen att kunna lägga en rutt i navigatorn på 30 sjömil, navigera efter den och se beräknad ankomsttid och en massa annan intressant information som medelhastighet, kurs, tid till nästa waypoint mm. (Detta anser Odd är oerhört stressande.) Det är faktiskt så kul att jag lägger en identisk rutt i programmet Seapilot i Ipaden eftersom den är enklare att snabbt zooma ut och in.
För en gammal kappseglare som Odd är all segling kappsegling. Finns det en annan segelbåt inom synhåll med samma kurs som vi, uppstår genast ett race. Segel ska trimmas, vinklar mot vinden ska hållas osv osv helt oavsett hur mycket båten kränger eller om man måste gå på toa och gärna vill att golvet inte lutar. Tävlingen pågår tills någon vinner eller avviker. (Gissa vem som anser att detta är oerhört stressande?)
Ikväll trängde vi oss in i den gamla fiskehamnen mitt i Middelfart. Lugnt och stilla gled vi in och förtöjde långsides med en gammal skuta. Inga pålar. Vilken skillnad mot gårdagens pärs.
Enda bekymret är att vi inte har någon landström. Elskåpet på kajen har gett upp. Vi klarar oss ändå, men vågar inte ha värmen på i natt.
Imorgon siktar vi på Kolby Kås hamn på Samsö. Om vädret är på vår sida.

Autopilot. Så man slipper hålla i ratten timme ut och timme in.


Säkerhetssele kopplad. Alltid om man (han) lämnar sittbrunnen. Oavsett väder och vind.

– Posted using BlogPress from my iPad

9 maj

Dagens ord: Men va faan..!

Forts loggbok dag 1. Nu har vi fungerande ny GPS, fungerande VHF, nytt startbatteri ( ej provat) samt säkerhetslina på babordssidan. Det har tagit precis hela dagen och en okänd lyssnare hade nog trott att katastrofen var nära för det mesta.
Men nu är klockan 23.00 och allt är frid och fröjd och kursen utlagd med 33 waypoints till Dyvik på N 55.02,6 E 09.42,2

– Posted using BlogPress from my iPad

9 maj

Loggbok dag 1.

Gråsten, södra Fyn, första dagen. Kallt och blåsigt, 10 m/sek SV, regnskurar av och till.
Odd monterar; VHF, ny navigator och nytt startbatteri. En massa svärande, letande och lödande. Jag hjälper till att hålla, värma krympslang och pilla in skruvar, men mest sorterar och organiserar jag. Allt ska ha sin plats. Helst ska man komma ihåg den också. Sygrejorna som jag stuvade på ett bra ställe när vi sjösatte kan jag absolut inte hitta.
Om vår förra båt Tumlaren var ett litet torp, så är Ellem en herrgård. Så mycket utrymmen! I vissa fack måste jag stoppa in kuddar för att sakerna ( flaskor och konserver) inte ska skramla omkring under gång. En del mer svåråtkomliga utrymmen är fortfarande tomma.
Cyklarna som vi köpte något förhastat fick vi lämna tillbaka. Vi behöver en uppblåsbar dinge med elsnurra, och den måste få bo där cyklarna hade fått plats.
Vår danska lunch i sittbrunnen liknar nästan julbord. Rullsylta, laxpate (inte god), kumminost och smaskig röra med curry. Helgdag idag, inget färskt bröd, Bruksen stängt bara Netto öppet. Men de hade massor av goda rågbröd att välja mellan.
Nu ska jag fördjupa mig i manualen till vår nya GPS Garmin 740.
Det är en fin liten hamn men vi längtar efter att starta hemresan.
Varför döpte vi båten till Ellem? Ja, något måste den ju heta. Modellen är LM 32. Vi har fått nog av fantasifulla eller sentimentala båtnamn som ska väcka känslor. Ellem är en båt, inte en familjemedlem eller någonting besjälat.

– Posted using BlogPress from my iPad

4 maj

Ladda om tar tid.

Idag är det dagen efter, alldeles tydligt. Ingen energi, ingen  glädje över det som var en sån triumf igår. Det är redan bortglömt, havskräftorna och vinet som ligger på kylning till i kväll lockar inte det minsta. Hela huvudet känns som ett tomt, ekande parkeringsgarage. Att ladda om efter att ha genomfört ett projekt är en särskild konst som jag är väldigt dålig på. Jag är så otålig, vill bara kunna ruska på mig och fortsätta direkt mot nästa mål. Men det går själen inte med på.

Det enda jag längtar efter att göra just nu är att skriva. Stänga in mig i min skrivarbubbla, fortsätta redigera mitt manus.  Men nu har jag ju bestämt att vänta med det tills förlagen behagar svara, så då håller jag väl fast vid det beslutet. Dessutom ska vi ju ut och segla två veckor. Listan på det jag måste hinna på jobbet under måndag-tisdag är en utmaning.

Golvet i vardagsrummet fylls av allt som ska med till båten i Gråsten. Framförallt en massa teknisk utrustning. Odds senaste uppfinning är en åskledare. Han har skalat av höljet på ett par grova startkablar i ena änden och stoppat in de nakna ledningarna i varsitt kopparrör. Idén är att man klämmer fast en startkabel i varje övervant och låter kopparröret hänga ner i vattnet, så leder man ett eventuellt blixtnedslag från masten ner i havet.

Det är jag som är pådrivande när det gäller säkerheten. Jag inser att det beror på osäkerhet och kontrollbehov. Odd är mycket mer cool, men protesterar inte mot mina önskemål. (Jo, gasvarnare tyckte han var onödigt.) Vi har nu, förutom standardutrustning som flytvästar, nödraketer etc: räddningsflotte, säkerhetsband och dito selar, Lifesling i händelse av man-över-bord, räddningslampa som hjälper en att hitta tillbaka till den som ramlat i sjön i mörker, kolsyresläckare, automatisk brandsläckare i motorrummet, brandfilt, isoleringsfilt i händelse av nedkylning, åskledare, VHF med DSC-funktion, nödlampor, silikon för lagning av hål under vattenlinjen etc etc  Förbandslådan är magnifik. Jag kanske borde gå en kurs i första hjälpen?

Så snart vi är ute ur Gråstens hamn blir jag lugn, det vet jag. Det är samma känsla som när man satt sig på sin plats i planet och spänt fast säkerhetsbältet. Äntligen på väg.

ledare

 

 

1 6 7 8