18 maj

Loggbok dag 10. Lat pingstafton på Läsö.

Vad har vi gjort idag? Flyttat båten till en bättre plats. Tvättat kläder i mynttvättmaskiner, mekat, organiserat skafferiet ombord i nya plastlådor som fanns i den mest välsorterade Sparaffär jag sett. Luftat sängkläder. Cyklat en liten sväng ut på landet och köpt nyplockad sparris vid vägkanten. Studerat det sociala spelet runt bryggorna. Störst båt = mest makt, den skepparen pratar högst och längst med hamnvakten, berättar om åskvädret han just seglat igenom. Åskan har kommit och gått idag, Sigge var så stressad att vi inte kunde lämna honom ensam ombord.
Mitt emot oss förtöjde mitt i värsta åskbyn en osannolik långfärdsbåt med extra allt, fransk flagg och en crocodile dundee typ i dryga femtioårsåldern vid rodret. Det var en jättebåt, men han sladdade runt i den trånga hamnen som vore den en moppe, medan letade efter en plats. Han var bararmad i en kort T-shirt, nedtill hade han nån sorts specialhängslebyxor där sitsen och baksidan av låren var i svart, tight material, och resten brandgult regnställstyg. Säkert väldigt praktiskt när man sitter under bar himmel och styr, och very, very macho… Hans blonda, jämnåriga kvinna var inpackad i ett tjockt lager Helly Hansen kläder och verkade förhållandevis normal, möjligen åt det konstnärliga f d hippiehållet. (Jag vet att jag låter fruktansvärt fördomsfull, men detta är mina ocensurerade första intryck.) Odd hoppade upp på bryggan och hjälpte till att förtöja, Crocodile Dundee tog i hand (!) med ett strålande leende och tackade för hjälpen, hans kvinna också, och hon log så vänligt och presenterade sig och jag blev så himla nyfiken på dem. De hade aldrig lagt till vid pålar, som är så typiskt danskt, vilket talar för att de kommit direkt från Frankrike. Över Nordsjön? Runt Skagen? Jag vill veta mer!


Hamnens mest spännande.


Bryggans drygaste.
– Posted using BlogPress from my iPad

17 maj

Loggbok dag 9. Österby havn, Läsö.

I morse gick vi en lång promenad längs den blåsiga stranden i Hou, helt inställda på att kanske inte komma vidare idag. Prognosen sa 8 – 13 m/ sek rakt ostlig vind.
Men efter frukost visade vindkartorna lugnare siffror fram mot eftermiddagen, och vi beslöt att utnyttja det vindhålet för sen var det kulingvarning igen. Kanske skulle vi hinna till Saeby och ha ett bra utgångsläge för nästa dagsetapp till Laesö
Genom den smala öppningen i piren in till Hou vräkte vågorna in, och precis när vi skulle ta sats för att ta oss ut surfade en ketch (tvåmastad segelbåt) in. Den kunde inte manövrera alls, jag var tvungen att stanna och hålla åt sidan. När den hade rutschat förbi och jag drog på gasen hände absolut ingenting, vi satt fast i leran. Panik! Men med full gas back kom vi loss i ett svart moln av lera. Det är bra med 43 hästar, sa Odd nöjt.
Sen tuggade vi oss uppåt i gropig sjö mot Saeby, under idelig kontroll av DMI:s vindkartor med vindprognoser timme för timme. Vi hade två reträtthamnar på vägen, Aså och Voerså. Men vinden höll sig under 10 m/sek , och vågorna lugnade ner sig. Nya väderprognoser talade nu om ännu mindre vind till kvällen. Vi beslöt att lägga om kursen och gå vidare direkt till Laesö, även om det betydde ytterligare fyra timmars gång och en sammanlagd distans på närmare 40 sjömil.
Sista timmen kunde vi segla! Så underbart efter all motvind att glida fram i fem knop i kvällssolen, Odd provade att styra med rorkulten istället för ratten och var salig.
Nu sitter vi här i båten i Österby havn, och tror knappt det är sant, så som dagen startade. Vi fick en bra plats långsides, och runt omkring ligger flera svenska båtar – de första vi sett på hela resan, och alla större än vi. 🙂
Imorgon stannar vi här, hyr cyklar och struntar i väderprognosen för en dag.

Äntligen segling!

Full koll med sjökortet på tre ställen. Alla tre har sina speciella fördelar.

Fyren norr om Laesö.

Ellem i fint sällskap i Österby havn på Laesö.
– Posted using BlogPress from my iPad

16 maj

Loggbok dag 8. Hou havn.

Vi hade satt klockan på 6 men vaknade kl 5 och kände: Vi sticker genast! Hamnbassängen i Grenå låg oljeblankt stilla, prognosen sa kuling mot kvällen men växlande under dagen, vi ville hinna så långt som möjligt under den vindluckan.
Matsäck med rågbröd, dansk rullskinka och dansk goudaost fixades, frukt och kaffe i termos, goda små skorpor är också bra seglarsnacks. Kvart i sju gick vi ut genom den trånga öppningen i piren och mötte dyningen från nattens 20 sekundmeter på Kattegatt.
Sen ägnade jag några timmar åt att oroa mig över dimbankar ( dis sa Odd), vindbyar och mörka åskmoln (regn sa Odd) medan vi turades om vid ratten en timma var, medan den andre vilade på soffan i salongen.
Autopiloten skötte styrandet, så det handlar bara om att hålla utkik och justera kursen vid olika waypoints. Det ösregnade och blåste kallt men inte mycket, inte tillräckligt för att segla. Vi höll våra sex knop, men tack vare motströmmen tog det ändå 7 timmar och 45 minuter att ta sig de 42 sjömilen upp till Hou, strax norr om Limfjordens mynning.
Efter ett tag kunde jag faktiskt slappna av och tro på att vi skulle hinna fram före vindökningen (prognosen talade om 13 m/sek efter kl 16).
Kvart i fyra surfade vi in genom en smal öppning till Hou Havn, och möttes av sömnig dansk fiskeidyll. Vi är den enda gästande båten.


– Posted using BlogPress from my iPad

15 maj

Loggbok dag 7 hård kuling.

Kulingen tog i för allt vad den var värd och nådde 20 m/sek nu ikväll. Men nu tror vi den håller på att slockna. Några draksurfare på stranden gillade blåsten tidigare idag.
Odd har skruvat och svurit och ordnat fina förbättringar som vanligt. Nu finns det bra ljus i pentryt, säkerhetskrokar i sittbrunnen och utbytt dörrstängning till styrhytten. Samt lagat god middag.
Jag kunde inte skriva när det gungade, men har fått tiden att gå ändå. Bland annat har jag lagt ut kursen till Hou, norr om Limfjordens mynning, för morgondagens etapp. Det ska blåsa 5 – 10 m/sek och vi ska försöka komma iväg redan kl 8. Sträckan är 43 nautiska mil, den borde ta oss ca 7 timmar. Det är kanske i mesta laget men det finns flera reservhamnar på vägen.

– Posted using BlogPress from my iPad

15 maj

Loggbok dag 7. Kuling!

Vaknar tidigt i en båt som gungar häftigt. Det ösregnar. Men inne i båten är det varmt och mysigt, och i styrhuset med fönster åt alla håll sitter man som i en glasveranda och betraktar den rasande naturen utanför.
Jag googlar på alla mina fem väderappar för att hitta lite hopp. Imorgon kan vi nog komma ett snäpp längre norrut, för att sedan på lördag eller söndag ta skuttet över till Läsö.
Idag blir det för min del långpromenad med kameran, handla inne i Grenå, skriva novell och träna ukulele. Odd ska ägna dagen åt båtfix och att koppla ihop VHFen med navigatorn.

Myshörna:


– Posted using BlogPress from my iPad

11 maj

Loggbok dag 3. Strömlösa i Middelfart.

Idag skulle vi enligt väderleksprognosen ha legat kvar i Dyvik och väntat ut hårda vindar, eftersom passagen upp mot Fredericia inte erbjuder så särskilt mycket lä.
Men vi vaknade till bleke, kollade in helt nya väderprognoser på DMI och bestämde oss för att segla vidare.
Fast det fick bli för motor, vi måste hålla 5 – 6 knop om det inte ska ta evigheter att komma hem.
Under vägen testade Odd autopiloten, som fungerade perfekt. Det var en riktigt häftig känsla att inte se land och ändå veta precis var vi var och vart vi var på väg. Varför har jag inte tagit det där Förarbeviset för båt mycket tidigare? Upplevelsen med att vara på sjön blir ju helt annorlunda när man har kontroll. (Dvs kontroll har man ju egentligen inte så länge det inte går att förutsäga vädret längre i förväg än 10 timmar.)
En annan spännande sak med sjölivet är att man upptäcker nya egenskaper hos varann.
För en tekniknörd som jag är halva nöjet med seglatsen att kunna lägga en rutt i navigatorn på 30 sjömil, navigera efter den och se beräknad ankomsttid och en massa annan intressant information som medelhastighet, kurs, tid till nästa waypoint mm. (Detta anser Odd är oerhört stressande.) Det är faktiskt så kul att jag lägger en identisk rutt i programmet Seapilot i Ipaden eftersom den är enklare att snabbt zooma ut och in.
För en gammal kappseglare som Odd är all segling kappsegling. Finns det en annan segelbåt inom synhåll med samma kurs som vi, uppstår genast ett race. Segel ska trimmas, vinklar mot vinden ska hållas osv osv helt oavsett hur mycket båten kränger eller om man måste gå på toa och gärna vill att golvet inte lutar. Tävlingen pågår tills någon vinner eller avviker. (Gissa vem som anser att detta är oerhört stressande?)
Ikväll trängde vi oss in i den gamla fiskehamnen mitt i Middelfart. Lugnt och stilla gled vi in och förtöjde långsides med en gammal skuta. Inga pålar. Vilken skillnad mot gårdagens pärs.
Enda bekymret är att vi inte har någon landström. Elskåpet på kajen har gett upp. Vi klarar oss ändå, men vågar inte ha värmen på i natt.
Imorgon siktar vi på Kolby Kås hamn på Samsö. Om vädret är på vår sida.

Autopilot. Så man slipper hålla i ratten timme ut och timme in.


Säkerhetssele kopplad. Alltid om man (han) lämnar sittbrunnen. Oavsett väder och vind.

– Posted using BlogPress from my iPad

9 maj

Dagens ord: Men va faan..!

Forts loggbok dag 1. Nu har vi fungerande ny GPS, fungerande VHF, nytt startbatteri ( ej provat) samt säkerhetslina på babordssidan. Det har tagit precis hela dagen och en okänd lyssnare hade nog trott att katastrofen var nära för det mesta.
Men nu är klockan 23.00 och allt är frid och fröjd och kursen utlagd med 33 waypoints till Dyvik på N 55.02,6 E 09.42,2

– Posted using BlogPress from my iPad

9 maj

Loggbok dag 1.

Gråsten, södra Fyn, första dagen. Kallt och blåsigt, 10 m/sek SV, regnskurar av och till.
Odd monterar; VHF, ny navigator och nytt startbatteri. En massa svärande, letande och lödande. Jag hjälper till att hålla, värma krympslang och pilla in skruvar, men mest sorterar och organiserar jag. Allt ska ha sin plats. Helst ska man komma ihåg den också. Sygrejorna som jag stuvade på ett bra ställe när vi sjösatte kan jag absolut inte hitta.
Om vår förra båt Tumlaren var ett litet torp, så är Ellem en herrgård. Så mycket utrymmen! I vissa fack måste jag stoppa in kuddar för att sakerna ( flaskor och konserver) inte ska skramla omkring under gång. En del mer svåråtkomliga utrymmen är fortfarande tomma.
Cyklarna som vi köpte något förhastat fick vi lämna tillbaka. Vi behöver en uppblåsbar dinge med elsnurra, och den måste få bo där cyklarna hade fått plats.
Vår danska lunch i sittbrunnen liknar nästan julbord. Rullsylta, laxpate (inte god), kumminost och smaskig röra med curry. Helgdag idag, inget färskt bröd, Bruksen stängt bara Netto öppet. Men de hade massor av goda rågbröd att välja mellan.
Nu ska jag fördjupa mig i manualen till vår nya GPS Garmin 740.
Det är en fin liten hamn men vi längtar efter att starta hemresan.
Varför döpte vi båten till Ellem? Ja, något måste den ju heta. Modellen är LM 32. Vi har fått nog av fantasifulla eller sentimentala båtnamn som ska väcka känslor. Ellem är en båt, inte en familjemedlem eller någonting besjälat.

– Posted using BlogPress from my iPad

4 maj

Ladda om tar tid.

Idag är det dagen efter, alldeles tydligt. Ingen energi, ingen  glädje över det som var en sån triumf igår. Det är redan bortglömt, havskräftorna och vinet som ligger på kylning till i kväll lockar inte det minsta. Hela huvudet känns som ett tomt, ekande parkeringsgarage. Att ladda om efter att ha genomfört ett projekt är en särskild konst som jag är väldigt dålig på. Jag är så otålig, vill bara kunna ruska på mig och fortsätta direkt mot nästa mål. Men det går själen inte med på.

Det enda jag längtar efter att göra just nu är att skriva. Stänga in mig i min skrivarbubbla, fortsätta redigera mitt manus.  Men nu har jag ju bestämt att vänta med det tills förlagen behagar svara, så då håller jag väl fast vid det beslutet. Dessutom ska vi ju ut och segla två veckor. Listan på det jag måste hinna på jobbet under måndag-tisdag är en utmaning.

Golvet i vardagsrummet fylls av allt som ska med till båten i Gråsten. Framförallt en massa teknisk utrustning. Odds senaste uppfinning är en åskledare. Han har skalat av höljet på ett par grova startkablar i ena änden och stoppat in de nakna ledningarna i varsitt kopparrör. Idén är att man klämmer fast en startkabel i varje övervant och låter kopparröret hänga ner i vattnet, så leder man ett eventuellt blixtnedslag från masten ner i havet.

Det är jag som är pådrivande när det gäller säkerheten. Jag inser att det beror på osäkerhet och kontrollbehov. Odd är mycket mer cool, men protesterar inte mot mina önskemål. (Jo, gasvarnare tyckte han var onödigt.) Vi har nu, förutom standardutrustning som flytvästar, nödraketer etc: räddningsflotte, säkerhetsband och dito selar, Lifesling i händelse av man-över-bord, räddningslampa som hjälper en att hitta tillbaka till den som ramlat i sjön i mörker, kolsyresläckare, automatisk brandsläckare i motorrummet, brandfilt, isoleringsfilt i händelse av nedkylning, åskledare, VHF med DSC-funktion, nödlampor, silikon för lagning av hål under vattenlinjen etc etc  Förbandslådan är magnifik. Jag kanske borde gå en kurs i första hjälpen?

Så snart vi är ute ur Gråstens hamn blir jag lugn, det vet jag. Det är samma känsla som när man satt sig på sin plats i planet och spänt fast säkerhetsbältet. Äntligen på väg.

ledare

 

 

1 2