Det går för fort. Det är egentligen ett helt vansinnigt projekt;  flyga till Budapest sent torsdag kväll, hetshandla och hetsuppleva en mikrodel av den vackra ungerska huvudstaden under hela fredagen och halva lördagen och sedan hem igen lördag kväll. ”Nu har jag sett Budapest!” Men hallå…

Hela systemet rusar, kuggarna slirar när jag försöker sakta ner. Det började redan igår. Jag glömmer kvar mobilladdaren på hotellrummet, hetsäter små chokladkex när jag skyndar ensam i Budapests gamla saluhall under den sista halvtimmen innan minibussen hämtar till flyget. Provsmakar alldeles för många sorter i taxfreeshopen. Som jag inte ens gillar. Metaxa och plommonsprit. Hemma mitt i natten efter bilresa från Rygge flygplats i Norge. Då sätter jag mig framför datorn och laddar upp min bild på schackspelarna till Fotosöndag. Kollar på Facebook om min bild Hummermorgon verkligen tog sig till Finalen i Bohusläningens tävling.  Det gjorde den, och jag blir otroligt jätteglad! Av över 700 inskickade bilder har just min placerat sig bland de 10 överst på Topplistan. Tack vare alla som röstat på den på Facebook. Visserligen efter att jag tjatat och påmint och raggat röster, men jag har ju inte kunnat tvinga någon att rösta.  

När somnar jag äntligen? Långt efter två. Fast egentligen är hon ju bara ett, klockan ska ju ställas tillbaka.  (Är jag riktigt klok?)

Nu: förmiddag i fleecemorgonrocken hemma på Flatön, frost på marken, tyst i huset. Odd hämtar Sigge hos hundvakten. Idag är det återhämtning, inget annat. Det betyder långpromenad (nej, inte joggning), pula lite med nytagna mobilbilder, packa upp väskan. Vrida och vända på alla små presenter jag köpte till barnbarnen i olika gatustånd i Budapest. 

Skriva en timme. Äta lunch med A och P som kommer från stan för husbyggets skull. Det blir mackor till lunch, med kryddstark ungersk korv.

Inte äta upp resten av chokladkexen. Inte äta upp resten av chokladkexen.

Viktigt tillägg om Budapets världsberömda spa: Jag läste om det i Tripadvisor innan vi åkte. Där stod att det var snuskigt, illaluktande (luktar urin överallt påstod någon), förfallet, dålig service, långa köer, ingen information på engelska osv osv. Gnäll och klagomål. Vi var där en lördag från kl 10 till kl 13.30 och jag lovar att ingenting, inget av det som stod i Tripadvisor stämde. Möjligen var de stora och bekväma omklädningshytterna i trä lite slitna.

Slutsats? Ta Tripadvisor med en ordentlig nypa salt, det är gnällspikarnas eldorado.

Den här helgen har jag tillbringat på Smögens Havsbad. Mina goa systrar gav mig ett spa-paket i present när jag fyllde år i våras. Utan män och barn har vi pratat och pratat, och promenerat och ätit och bastat och simmat i havets 10-gradiga vatten.  Och njutit av timslång aromamassage av starka smögenmadamer.

Rummen var fina, restaurangen mysig och maten fantastisk. Men själva spa-delen av hotellet är tyvärr  inget jag kan rekommendera. Alldeles för liten i förhållande till antalet gäster. När vi hade checkat in på lördagen och tänkte koppla av i spa-avdelningen, vände vi redan i omklädningsrummet. Där var så fullt att det inte gick att komma in ens. Vi klädde om på rummet istället och gick direkt in till poolen. Där var ljudnivån som i Valhallabadet i Göteborg och det fanns inga sittplatser. Alla stolar var upptagna, bubbelpoolen var överbefolkad, överallt låg handdukar och badrockar utplacerade för att markera revir. Ingen spa-känsla direkt…

Men nedanför hotellet ligger Makrillvikens Vandrarhem och där finns en liten bastu ute på klipporna som man kunde boka via spa-avdelningen. DÄR kan man tala om spa-känsla! Vi tre 50+ systrar delade bastu med 3 okända, något yngre herrar, och simmade i det salta kalla havet. Det var helt, helt underbart, jag vill göra det igen snart.

På kvällen hade vi så mycket att prata om att jag glömde bort bloggen, därför blev det inget inlägg igår.

Imorse gick jag upp 06.30 för att fotografera morgonhimlen uppifrån Smögens vattentorn. Tornet ligger högt uppe på ett berg mitt på Smögenön, man ser milsvitt över både land och hav därifrån. 

När jag kom tillbaka till hotellet med fina bilder på stilla hav och vacker gryningshimmel, fick jag höra att en hummerfiskare drunknat under natten precis där jag fotograferat. 🙁

Ikväll lade jag ut min bild på Flickr och skrev en sorglig bildtext om vad som hade hänt.  Nästan genast kom detta meddelande på Twitter om att fiskaren hade hittats! 🙂