Robinsonkänsla.

Idag körde ”vår” fiskare Rid oss till ön Bulone Maitai som är en grannö ca 10 distansminuter österut. Den ingår i ett marint naturreservat och är skyddad från att ”utvecklas”, den är alltså en äkta orörd Robinsonö. Rid lämnade oss på stranden, där det inte fanns några andra fotspår än varanernas. Sen var vi ensamma på ön i 4 timmar. Fast jag fick hans mobilnr, i nödfall. 🙂
Lunchlådor hade vi fått med oss. Kanongoda. Och hembryggt ingefärsthe.
Han förmanade oss strängt att inte snorkla utanför udden, pga starka strömmar, och han lämnade kvar en flytväst till mig. ”Dont forget to use this!” Han har lagt märke till att jag blir osäker på djupt vatten om jag får vatten i cyklopet, då känns det skönt med flytväst.
Visst är det konstigt hur det klickar direkt med vissa människor? Vi har inte träffat Rid många gånger, men vi vet redan mycket om varandras liv och familjer.
Han har berättat om livet på ön under monsunperioden då man inte kommer till fastlandet på flera veckor ibland, och riset tar slut. Den som ska föda barn under den perioden kan få bo på sjukhuset inne i stan en månad eller mer före beräknad förlossning.
Vi berättar om livet på Flatön och visar bilder på vår båt, på snölandskap och på barnbarn. Rid har två barn, det yngsta bara en månad. Han försörjer familjen genom fiske och turisttransporter. Han läser engelska extra inne på fastlandet. Han vill aldrig flytta från Thailand, även om det blir knapert med försörjnningen under monsunperioden. ”Man behöver inte så mycket pengar, ” förklarar han. ”Finns det bara till ris så klarar man sig långt på det man kan fiska i havet.”