20 juli

Svar på Farmorsfrågan nr 167.

Ja, vem lyssnar jag på egentligen?

Frågan kan tolkas på flera sätt: Den kan handla om musik, om politik, om religion, eller kanske om mina relationer till familjen. Lyssnar jag riktigt bra på barnen? Hör jag vad Odd säger, alltså även det han inte säger?

Men jag väljer att svara ur ett mer filosofiskt perspektiv. Jag är ju inte religiös, tror inte på någon gud. Men jag tror att det finns en mening med livet och att man har ett ansvar för hur man lever det. Därför är jag väldigt nyfiken på allt som handlar om livsåskådning och andlighet. Fast inte hur andligt som helst. Medier och schamaner är inget för mig. Jag vill inte höra något budskap från någon släkting i ett annat liv. Eller, det kanske handlar om att jag inte vågar?

Däremot läser jag böcker av Paulho Coelho, Bodil Jönsson och Dalai Lama. Och Tage Danielsson.  Jag prenumererar på Veckans Anders som är ett väldigt konkret och spännande nyhetsbrev från en lifecoach. Jag läser Lyckobloggen så ofta jag hinner. Jag lyssnar på Ewas kloka råd i telefon från Chicago.

20 juli

Huset fullt!

I några dagar nu har alla barnbarn med föräldrar bott i vårt hus. Själva har vi bott i båten. Tiny med mamma och pappa har fortfarande jetlag och timmarna när det är tyst i huset är lätt räknade. I alla sovrum ligger extramadrasser på golvet, även i vårt. Det är skönt att dra sig undan till en kluckande koj på kvällen. Det är också härligt att känna att barnen kan husera fritt och bo helt på sina egna villkor. Det blir inga konflikter om mat eller städning eller annat. Vi blir bjudna på lunch och middag och hjälper till där det behövs. Lite som att vara gäst hos sig själv.

Igår var det dessutom försenat födelsedagskalas för lilla S, och mamma A hade bjudit sammanlagt 21 kusiner, sysslingar, mostrar och annat löst folk 😉

Så barnvänlig som trädgården är nu har den nog aldrig varit. Helt inhägnad mot rådjur, alltså inga fästingar. Gungor och sandlåda och lekstuga och stor altan med segeltak som skydd mot sol och regn.

Så vanskött har den inte heller varit på många år. Överallt står stora krukor tomma eller fulla av ogräs. Jag har inte orkat/hunnit med den vanliga krukprakten av pelargoner och fuchsior. Men det är ganska fint ändå, fullt av rosor och liljor och clematis i rabatterna. Och jag tröstar mig med att ingen besökare i min trädgård behöver få dåligt samvete över sin egen i alla fall.