22 mars, Kategori: Resor

Vinterviste i Las Palmas – utvärdering.

En blogg jag brukar läsa är Jennys Författarblogg. Hon flydde från kylan och vintern och julen till Kanarieöarna (La Gomera) i sju veckor. Precis som jag skulle hon varva jobb och semester och skrivande, och precis som jag ville hon testa hur det funkade att jobba på distans i värmen. Ensam.

När hon kom hem gjorde hon en utvärdering som du kan läsa här. Det inspirerade mig att också göra en. Snart, snart har jag glömt hur det var, jag märker redan hur snabbt det går att falla in i vardagslunken fast jag kom hem för bara fem dagar sedan. Jag härmar hennes upplägg också, varför uppfinna hjulet igen? 🙂

Jag har varit i Las Palmas tre gånger i vinter, fem veckor sammanlagt, alla gångerna på samma ställe.

Vad fungerade bra?

Arbetsmoralen. Det var underbart att kunna skriva koncentrerat i två långa pass per dag. Det var aldrig några problem att avstå från stranden eller shopping, jag gav mig själv tre timmar ledigt mitt på dagen och det räckte. Bäst gick det att skriva på mysiga svenska konditoriet Casa Suecia på Calle Ferreras. Det var bra arbetshöjd på bord/stol och jag kunde sitta hur länge som helst utan att känna mig som en parasit. (I och för sig åt jag rätt många av deras läckra chokladbiskvier ändå, fast jag egentligen bara tänkte dricka the.)

Tekniken. Det var perfekt att bara ha Ipaden och det trådlösa tangentbordet med mig. Enkelt att stoppa ner i ryggsäcken och gå femminuterspromenaden till cafeet. Jag hade också packat en förlängningsdosa som användes flitigt.  Wifi på hotellrummet var oftast OK även om det var hemskt långsamt mellan 18 – 22.

Boendet. Hostal 7 Soles på Calle Naval kändes som ett andra hem sista veckan, trots att jag blev lite paranoid pga stölden på stranden. Min hotellnyckel låg ju i väskan som stals… Jag lärde mig faktiskt att skriva sittande på sängen, även om det inte var idealiskt. Familjen med den kärva gamla mamman och hennes två söner som drev hotellet gjorde att det kändes tryggt och bra. Men boendet hör trots allt till det jag vill uppgradera lite till nästa vinter, se nedan.

Motionen. Om jag inte hade blivit förkyld hade det varit en fempoängare. Trots att Las Palmas är en storstad bor man väldigt nära fina naturområden att jogga och vandra i, om man bor nära stranden Las Canteras. Själva stranden och strandpromenaden är 5 km och i strandens norra förlängning fortsätter stigen längs Atlanten. Jag upplevde många fantastiska joggingturer på 7 – 8 km i soluppgången. Tills jag blev förkyld, som sagt. De här sista två veckorna hängde jag dessutom på Maria Forssell, svensk sjukgymnast, som samlade en liten grupp kvinnor till morgongympa på stranden. Ingen mesig tantgympa, utan rejäl styrketräning och QiGong.

Las Palmas. Innan jag reste hit hade jag massor av fördomar mot både Gran Canaria och Las Palmas. Jag valde stan för att slippa det värsta turistgettot i söder och för att inte bli isolerad bland pooler och Bamseklubbar. Det var helt rätt val. Las Palmas är en riktig stad, med vanliga spanjorer och vanligt spanskt stadsliv. Och en väldig massa shopping, kultur och historiska byggnader som jag inte hann utforska alls. Och nära playa Las Canteras och strandpromenaden är det bästa stället att bo på om man bara bor här tillfälligt. Skulle man få för sig att köpa en lägenhet (Gud förbjude) kanske man vill bo lite mer avsides, vad vet jag. Jag som bor på verkliga vischan ute på en liten ö i vardagslag uppskattar verkligen närheten till en riktig stad när jag är på skrivarretreat. Jag gillar att studera folklivet..

Vädret. Det var skönt, normalt svenskt, lite mulet sommarväder. En regnskvätt ibland. Varmare i november än i mars. Man behövde en tunn jacka på kvällen, kanske med en kofta om det blåste, och det gjorde det ganska ofta. Det var inte många helt soliga dagar, oftast var det molnigt ända fram till 13 – 14-tiden. +20 C i vattnet. För mig var vädret helt perfekt. Men jag förstår att de som reser till Kanarieöarna för att bli bruna reser till Playa Ingles och de andra stränderna på södra delen av ön där klimatet är annorlunda och där man kan ligga och pressa hela dan.

Las Canteras

Vad var mindre bra?

Maten. Nästa gång, i november, kommer jag att ha ett litet kök med kylskåp, micro och spis, och det kommer att bli rena himmelriket. Det är urtråkigt i längden att sitta på hotellsängen och skära i en ostbit, äta avocado och spetsa oliver direkt ur burken. Det är faktiskt urtråkigt även om man köper jättegoda matvaror i närbelägna, välsorterade supermarketen. Eller i små mysiga, lokala butiker. Och det är om möjligt ännu tråkigare – och dyrt i längden – att äta ute. Jag löste många måltider med Extravaganza Bars och pulversoppor på rummet, hade med mig mixerstav i bagaget och köpte en vattenkokare.

Boendet. Hur glad jag än är över att jag hittade mitt billiga, enstjärniga Hostel 7 Soles på Calle Naval, så är jag ännu gladare över att ha hittat lägenhetshotellet Playa President mitt på strandpromenaden. Med kök, tvättmaskin och stor balkong rakt ut mot stranden. Hoppas jag kan hitta en lucka där även efter jul. Det är fullbokat åratal framåt, folk bor där från oktober till april och lagrar sina egna tavlor och dricksglas i källaren under sommaren, berättade svenska Marita …

Kriminaliteten. Las Palmas är en storstad med gott om fattiga människor. Man måste vara uppmärksam på ficktjuvar och andra lurifaxar. Det fick jag lära mig ordentligt när jag blev bestulen på stranden på min strandväska med Iphone och annat.

Las Palmas

Kommentarer

  1. Kommentar av Gertrudh den 19 mars, 2013 kl 09:06

    Låter härligt det där. Vad modig du är! Jag vill åka och måla akvarell i höst. Lycka till!//Gertrudh

  2. Kommentar av Rikard Andersson den 30 juli, 2014 kl 12:00

    Låter som du har haft det fint!

    Hur lyckades du få plats på Playa President? Hur lång tid innan bokade du och hur bokade du rummet?

    Mvh

    Rikard

  3. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 2 augusti, 2014 kl 09:04

    Hej Rikard, jag gick dit och frågade, hade turen att en spansktalande svensk gäst i huset hjälpte mig att tolka. Ingen idé att försöka maila, vaktmästaren som har hand om allting pratar bara spanska. Det finns en fax som man kan kommunicera via, men den första kontakten måste vara personlig. Och man måste boka ett år i förväg, särskilt om man bara stannar en kortare tid som jag. De fleta bor där flera månader. Lycka till! 🙂