26 april, Kategori: Båtliv, Författarblogg, Foto

Hemma är en flytande plats.

Ikväll har författaren och bästsäljaren Elizabeth Gilmore (”Eat, Pray, Love”) gett mig styrka och mod. Här berättar hon om hur hon hittade  tillbaka till kreativitet och harmoni efter att ha misslyckats med uppföljaren till sin världssuccé ”Eat, pray, love”.

Hon insåg att hon älskar skrivandet mer än något annat i livet. Själva handlingen att skriva var det hon älskade, det betydde mer än att lyckas, till och med mer än hennes ego.

Succé eller fiasko spelar ingen roll, det är skrivandet som är mitt hem. Det enda viktiga är att jag skriver på en bok nu, och att jag kommer att skriva en bok till efter den, och sen en bok till, och en bok till.”  

Hon talar om vikten av att hitta sin passion i livet, det man älskar mer än sitt ego, och att hålla fast vid den kärleken. Antingen det handlar om att uppfinna saker, att hjälpa andra människor eller att föda upp pudlar. När man har hittat den passionen, som hon liknar vid en plats, kan man tryggt bygga sitt hem där, utan att behöva vara rädd för att knäckas av vare sig en succé eller ett fiasko.

Nu längtar jag ännu starkare efter att äntligen komma iväg. Efter tid som inte räknas, dagar som flyter i varann, efter tystnad och ostörda timmar inuti författarbubblan. Vi har pratat om våra respektive förväntningar, det är viktigt att veta vad den andre hoppas på inför en så lång resa, så tätt tillsammans. Båda ser vi fram emot mycket ostörd egentid. Jag med mitt romanskrivande, Odd med sina publikationer. Det låter ju inte klokt egentligen, hur ska det gå till med allt slussande och all navigation som kräver koncentration och närvaro.

Nyckeln är förstås att inte ha bråttom. Vi jagar inget mål, vi är på väg och samtidigt redan hemma. Att stanna en dag extra på en fin plats betyder inte att vi förlorar tid.

Idag har jag äntligen kunnat börja göra det trivsamt ombord, Odd blev klar med att täta alla läckande slangklämmor och rörkopplingar i undervåningen. Jag har lagt in nya bäddmadrasser i förpiken och kantsydda mattor i salongen, dammtorkat hyllor och tvättat teakdäcket rent från all vintersmuts och slipdamm. Packat skafferilådorna och suttit en lång stund i sittbrunnen och bara njutit i kvällssolen.

Och i trädgården blommar magnolian. Jag har själv planterat den, för sex eller sju år sedan.

I år är den precis så vacker som jag drömde att den skulle bli.

Magnoliablom

 

magnolia

Kommentarer

  1. Kommentar av Joanna den 27 april, 2014 kl 09:07

    Det låter skönt, det där resonemanget kring varandet på väg. Klyschigt men inte desto mindre sant, att ”det är resan som är målet”.

    När det gäller skrivande eller annan passion, så är det väl inte sällan som ekonomi har en betydande roll. Tyvärr.

    Ser fortfarande fram emot att få följa er resa.

    Kram.
    Joanna

  2. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 27 april, 2014 kl 10:24

    Joanna, tack för att du tar dig tid att kommentera. Helt sant att ekonomin styr det mesta i livet. Men också sant att alla har olika åsikter om sin ekonomi, även om de har lika mycket pengar att röra sig med. Det som är livsnödvändigt för den ena är onödigt för den andra. 😉 Kram

  3. Kommentar av Annika Estassy den 27 april, 2014 kl 10:24

    Jättebra länk, måste tipsa vidare om den. Tack!

  4. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 27 april, 2014 kl 10:20

    Annika, det var ödets pekfinger att jag tog mig tid att klicka upp Elizabeth Gilberts TedTalk. Hennes ord gick rakt in!

  5. Kommentar av Susanne Olars den 27 april, 2014 kl 10:13

    Vacker magnolia och bra tankar. Ett sånt där inlägg som det var skönt att läsa, både för att du låter så redo inför avfärden och för att det ger ett lugn att tänka i de där banorna! Ha det bra när ni ger er iväg!

  6. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 27 april, 2014 kl 10:18

    Tack Susanne. Lugn är underskattat. 😉