Näst sista. 11 juni

Sakta har vi glidit på en smal, grön flod genom en grön djungel som klättrar på brant stupande klippor, i en tunnel av fågelsång, drogade av tunga, gröna dofter, lindarnas blomning inte minst. En enda båt har vi mött, tre andra passerade medan vi låg förtöjda för lunch vid en gammal bropelare mitt i flodfåran. Några cyklister och vandrare har vi också sett, det går en cykelbana på den gamla dragvägen längs med floden, naturligtvis, det gör det ju nästan alltid. Men ingen bilväg. I mitt nästa liv ska jag cykla längs floder.

Där floden Meuse är som allra vackrast och krullar sig fram i meandrar och serpentiner finns tre mäktiga och berömda klippformationer som enligt sagan är tre otrogna hustrur, förstenade av gudars vrede. Alltid och överallt i världen straffas kvinnor som väljer att älska, av män som är rädda att förlora makt. Här längs Meuse har kvinnorna i alla fall blivit odödliga tack vare turistindustrin.
Fjorton sjömil mellan Revin och Bogny-sur-Meuse tog nästan hela dagen. Man får bara köra tre knop och det är ibland för fort för att hinna se, höra och spara i hjärtat. Efter en sluss fann vi en osannolik tilläggsplats mitt i strömmen, just där floden delar sig med ett vattenfall på ena sidan och en slusskanal på den andra.
Vid den kommunala gästkajen är vi enda gästbåten, och någon hamnvakt har inte dykt upp.
Imorgon går vi sista etappen till Charleville-Metzier. Har vi varit ute sex veckor? Tur att jag sparat dagarna i bloggen.
Högt över byn på en klippa vaktar sagohästen Bayard. Han som enligt legenden bar fyra bröder på sin rygg på flykt undan en grym kung. Vi handlade kyckling, potatissallad och vin i butiken och hade picknick där uppe. Odd har ju alltid velat upp på alla höga utsiktsberg, och sedan jag blev av med min övervikt vill jag också följa med. (Varje dag är jag lycklig över att jag valde bort de där tjugo kilona.)
Vi stannade där uppe tills solen gick ner och pratade om att bo i båten längre perioder. Skulle vi tröttna på det livet? Vi skulle behöva ett större pentry, sa praktiske Odd. Och mer plats för gäster. En större båt. Inte nödvändigtvis en segelbåt. Hisnande tankar.
En slutsats var vi överens om. Det ska faktiskt bli skönt att ha mer tid för barn och barnbarn i sommar, utan konkurrens av båten.

– Posted using BlogPress from my iPad