Vi gick morgonpromenad upp på kullarna ovanför Maize, följde en traktorväg som löpte längs fälten. Plockade moreller, hasselnötter, vindruvsklasar, valnötter och stal två majskolvar från en odling, jag ville prova att grilla. På ett ställe såg vi spår av vildsvinsklövar.
I byns boulangerie köpte vi en nybakad, ännu varm baguette och två croissanter. Det var ju Odds födelsedag, den sextiosjätte. Han har fått min present i förskott, en ny ukulele, så den saken var avklarad. Allt han önskade sig nu var en vildsvinsmiddag på restaurang.
Tilltänkt natthamn var Soisson, en liten stad som verkade lovande i alla avseenden enligt kartboken och Internet.
Men stadskajen var skräpig, full med ogräs och trasiga papperskorgar. Lite mörk och avsides. Gratis, men inget vatten, ingen el och definitivt inga duschar. Staden var bullrig och stressig, vi kände med en gång att här ville vi inte stanna över natt.
Jag frågade efter vildsvinskött i ett charkuteri, och fick veta att säsongen inte har börjat än. I oktober.
Vi hann precis ut genom stadens sluss innan den stängde, och hittade en fin natthamn en bit bort, i den lilla byn Pommiers. Där fanns också en gourmetrestaurang. Istället för vildsvin blev det gåsleverterrin och ankbröst. Kanske det godaste vi ätit.
Själva kanalen har varit ganska ointressant idag också. Vi ser mest träd. En eller två pråmar på hela dagen, annars inga möten alls.
Det närmaste vi kom en vildsvinsmiddag.
Födelsedagsfrukost ombord.
Så här verkar vi trivas bäst. Långt ute på landet.
Våra desserter. Aldrig blivit så förvånad över en efterrätt…
Under huvan av rosa sockervadd: nutellamousse och glass. Ska det likna en tutte?